Har skrivit, har tagit bort... Ibland är det så himla lätt att vara stark och duktig, att hitta svar på alla frågor om hur jag vill att mitt liv ska se ut. Sedan tar alla fina minnen och önskan om att allt det fina skulle fortsätta i all oändlighet över ... och jag får själv lust att för en natt umgås med min farlige Captain Morgan. Tur att jag har sett och upplevt för mycket..tur att jag inte är villig att släppa kontrollen över till min Captain. Ska man hitta något positivt med det livslånga medberoendet så är det det, man vet...
Har gråtit i en vecka nu, är trött på mig själv. Vågar inte ens tänka på vad väninnorna tycker, de fortsätter att bry sig och ringa...att de orkar. Kan tårar ta slut?
Behöver bekräftelse...behöver höra av någon som inte känner mig att mitt avståndstagande kan RÄDDA LIVET på den jag älskar MEN vars beteendejag väljer bort/ på den som älskar mig MEN som väljer alkoholen före mig.
Så SNÄLLA skriv om du har varit med om ett lycklig slut...så berättar jag för dig, även om du redan vet, att det finns någon där ute som får omvärlden att blekna, som tar dig för den du är, som får stjärnor att lysa starkare. Jag berättar för dig, även om du redan vet, att du kan älska någon (som inte är ditt barn) så starkt att du fattar beslut bortom ditt ego och bortom ditt eget bästa.
Men det är inte lätt och det är inte alls kul ikväll.