Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

LenaNyman

Kom ihåg det du skrev allra sist här nu. "Ett klokt beslut mitt i allt." Du har allt inom dig redan. Bitarna är bara i oordning. Det är slitsamt att dras till nåt man så väl vet inte är bra för en. Men du har din klokhet - mitt i allt. Lycka till i morgon. Och så beställer du en sån där elpistol, taser eller vad dom kallas, och oskadliggör alkoholmonstret med en välriktad salva. Blir kalas. Kram!

Sundare

Så ditt svar igår stärkte mig. Att jag faktiskt har alla bitar men behöver få ordning på pusslet.
Vill tacka att du belyste detta för mig just när jag kände mig som mest värdelös. Att använda sin klokskap nu och göra det konstruktivt.
Ha en fin dag Lena!

Sundare

Jag är ingen vintermänniska. November brukar vara den månad jag går in i depressivitet. De senaste åren har det varit min sovarmånad och det är ju rätt tungt det också. Att bara vilja sova. Jag har slarvat med min antidepp medicin vilket jag ska ta tag i nu - igen. Inatt har jag sovit nio timmar och det har varit så skönt. Ingen a igårkväll.
Ikväll besök 2 hos alkoholterapeuten. Ser fram emot det, att få ha ett ställe där jag kan få hälla ut all min smutsiga byk utan förbehåll. Vi fick hux flux besök igår o en flaska vin medföljde. Gästen frågadevol jag inte ville ha ett glas innan sänggåendet. Jag tackade nej. Då frågar min make: - Men vill du bara smaka lite? och höll fram sitt glas.
Jag visade det inte då men jag blev arg. Fattar han inte vad jag håller på med? Nej, sannolikt förstår han nog ändå inte riktigt vidden av detta mitt alkoholbeteende. Beroende. Han verkar hysa en tro om att jag kan kontrollera det i alla fall. Måste prata med honom om detta till helgen.
Nu tar vi torsdag.

Sundare

Tacksam över att jag har fått ett rum att gå till. Tacksam att jag fick bottenkänning och nog förra tisdagen så jag la ner vapnen i denna ojämna kamp. Att jag kapitulerat inför det som är starkare än jag betyder inte att alkoholen vann eller att jag gjorde det. Nu pågår fredsförhandling med mig själv.
På dagarna är jag en tillgång och resurs för andra. På kvällarna är jag min egen förgörare. Känner mig inte trovärdig längre. Jag har alltid stått upp för det jag tror på och stått upp för de människor jag företrätt och verkat för. Patient och klientgrupper, inte sällan samhällets mest marginaliserade människor. Har tagit en hel del tuffa smällar genom mitt yrkesliv genom detta men det har inte gjort så mycket eftersom jag gått i min värderade riktning.
Att nu ha ett hemligt skamfyllt parallell-liv är inte hållbart och det är rätt outhärdligt rent av.
Men jag måste försonas med mig själv, förlåta mig själv på nåt vis, kan ju inte kriga o slåss o förtrycka mig själv samtidigt som jag ska tillfriskna.
Värderad riktning är ett bra uttryck på ACT, googla den som vill. Jag behöver dra upp min riktning på nytt och fråga mig varje dag: det jag väljer att göra - för det mig till det håll jag vill gå åt?!
Tänker så mycket på svaret från LenaNyman här igår, att jag har alla bitar redan med de är inte i ordning än. Jag måste börja acceptera att detta kommer ta lite tid men det får göra det, jag är ändå fast besluten om att gå vidare. Idag inleder jag fredsförhandlingarna med mig själv. Självföraktet och självfördömandet är inte en hållbar riktning. Nu ska jag vara lite rädd om mig.
Ha en fin fredag.

Gunda

Läser om ditt arbete, jag har också arbetat med att vara en klippa för människor som behöver mycket stöd och hjälp.
Jag vet att jag kan göra skillnad för andra liksom du. Varför gör vi då illa oss själva, det är en undran.
Du har så mycket klokskap, och LenaNymans har rätt i det hon skriver.
Att du har fått den hjälpen du har måste vara guld värd och en ventil. Någon som lyssnar och förstår, kan hjälpa och stötta.
Att låta det ta tid, måste vi nog acceptera, men vi tar en dag i taget och vilar i det.
Ha en skön fredag.

som förs i denna tråden. Även om jag hittat hit som medberoende så känner jag igen så mycket.... av den inre kampen, att en kan vara så klok och stark med andra och så vacklande svag med sig själv. Kram och lycka till en dag i taget.
Det är möjligt att ta makten i sitt liv❣️ / mt

Sundare

Ja, trött trött trött.
Orkar just ingenting. Idag åker alkoholen ut ur huset. Pratat m maken. Men för övrigt: orkar inget!
Hoppas kunna få ut lite mer av morgondagen, har lagt ner hoppet om idag. Sova, vila, vara bara. Inget kul liv men det är så här det är just nu....

Det blir bättre! Det är en utmärkt början att göra hemmet alkoholfritt. Tror att det kan vara nödvändigt nästan. Eller åtminstone svårtillgänglig alkohol som man inte tycker att man kan dricka.
hoppas du snart kan se dig själv med lite andra ögon. Det är lättare att se på sig själv med lite blidare ögon när man kommit lite längre i sin nykterhet och det kommer. Du grejar det här och sen har du ytterligare en erfarenhet att hjälpa andra med. Tycker man ska lämna det där med att tro att man själv ska vara perfekt och felfri. Det är dessutom lättare att förlåta och förstå andra om man inte väntar sig perfektion.

Sundare

Har inte mått bra alls denna helg. Men har gjort ytterligare några steg i rätt riktning. Inkluderat ännu en vän i min kamp.
Pratat med familjen o tömt huset.
Mulletant! Så glad jag blev över din hälsning. Du skrev några ggr till mig när jag var med här första omgången. Tack för stöd o kram till dig.
Sisyfos, ja, jag ställer väldigt högs krav på mig själv. Har svårt att nå en förlåtande inställning till mig själv.
Gunda, ja en dag i taget. Inte lätt detta men enda rätta vägen fram o ut ur beroendet.
Tacksam för min familj, att det finns vänner som kan ta emot också denna hemlighet. Tacksam för forumet o tacksam att jag hittat en behandlingskontakt. Även tacksam att också denna dag snart är över. Här har varit ett kompakt mörker idag, regn o ännu mera mörker. Det är inte den mest roliga årstiden direkt, jag tycker det är tungt.

Sundare

Fortsätter med varannandags måendet, ena dagen upp och andra dagen ner. Skitjobbigt med denna känslomässiga berg-och-dalbana. Försöker bara hålla fast i beslutet om förändring, inte släppa taget denna gång, vare sig om forumet här, min behandlingskontakt eller löftet till min familj om förändring.
Funderar mycket kring skam och självklammer, inser att det inte går att slå på sig själv samtidigt som jag ska göra en beteendeförändring om det ska hålla. Utåt sett är jag stark, duglig, modig, min roll i arbetet. Men inåt är jag som en ledsen liten flicka som känner sig sämre än alla andra, inte lika älskansvärd som de som har kontrollen över alkoholen. Känner sådan skam gentemot familjen och undrar när orken ska komma tillbaka till mig. Är så energilös, orkar efter jobbet ingenting. Eller kanske varannandag där också, ena kvällen klarar jag att göra lite för att nästa dag inte orka något alls. Så slut!
Tack till Levande o Lena72 för hälsning igår. Värmer värmer!!

basisten400

ge fään att handla alkohol bara det är du som bestämmer
vill du dricka så drick o va glad
vill du sluta så lägg av oc handla så enkelt e det oc bryt med varenda jävel som dricker oc har druckit
sluta med skiten bara :)
gå ut oc lev hitta nya saker att göra
det funkade för mig
bara att välja liksom låt inte nån annan jävel bestämma åt dig vi är idioter dårar haahahahahahahahahahahahahahahahahahahah
ha det gott

Sundare

Idag vaknade jag till ett välmående och tackar min lyckliga stjärna för det...eller tackar jag mig själv rent av? Ja, jag tackar mig själv till kloka beslut igår som gav mig en skön natt och morgon. Var aktiv igår kväll med göromål hemma, orkade rent av vara uppe till efter tio vilket är en omöjlighet de kvällar jag druckit något, igår tog jag en kopp te före läggdags istället.
Funderat en del på ditt svar basisten400, känns lite som om du skrattar åt mig men då får du väl göra det. Kanske att min strävan här är en smula patetisk, att det bara är att spotta i näven o ta beslutet om att ge fan i det.
Men då är jag nog patetisk och får stå för det oavsett hur jag och mina funderingar är i dina ögon.
Vi människor är kanske rätt små o patetiska när livet trilskas,
Samtidigt finns det ju en styrka i ditt långa skratt: ge bara fan i det!
Härligt att det kan vara så enkelt för någon!
Nå idag är det samtal 3 för mig, ska till min behandlingskontakt. Ser fram emot det som alla gånger tidigare. Skönt att osminkat få berätta sin vecka o få hjälp i att sortera ut vad, varför, när och hur.
Ha en fin dag alla ni hjältar här inne!

Levande

Är så glad för din skull och att du sökt och får hjälp.
För ingen lätt resa vi gör men värd varje klokt beslut och varje tår, fördelen är att varje dag tar vi ett steg till.
Kramar och styrka till dig ❤

Sundare

Samtal hos alkoholterapeuten igår. Veckans hemläxa att föra dagbok över alla tillfällen jag dricker. Men....hallå?! Jag ska ju sluta!??!!
Hon jag går hos har jobbat med alkoholberoende i 20 år, det har gjort henne till realist och det gjorde mig trygg. Inga dömanden över återfallen men en fast begäran om att jag ska beskriva dem, när, var, hur - och varför.
Liksom bokföring över suget.
Jag som är trygg och hemvan med KBT inser logiken i detta upplägg. Ska man genomföra en förändring som blir hållbar på sikt måste man kartlägga hur det beteende man vill förändra från början har uppstått.
Jag vill bli sams med mig själv igen.
Jag vill bli trovärdig rakt igenom vilket inte funkar när man samtidigt bär en hemlighet.
Jag vill sköta min kropp och min hälsa.
Jag vill hitta livsglädjen och återupptäcka intresset för saker som tidigare roat mig.
Jag vill vara en person som det går att lita på.
Än så länge är jag Skamsen men steg ett är att bita huvudet av skammen och självföraktet och det är vad jag måste börja med. Ska landa lite i dessa funderingar nu, när jag är redo återtar jag mitt andra alias som AA, anonym alkoholist under namnet AlmaAmanda. Varje gång jag ser namnet Skamsen skäms jag då det påminner så om allt jag försökt stoppa undan och föraktar mig själv för. Så omvandlingen bör nog ske inom kort....
Nu ger vi varann o oss själva en fin fredag

Jag har flera gånger läst vad du skrivit under rubriken "Skamsen" . Du för en verklig kamp som gör starka intryck på mig som vet hur svårt det är att slåss med alkoholdjävulen.

Jag vill gärna till dig och andra citera ett brev från en av psykoanalysens giganter, C.G. Jung, till en av AA-rörelsens grundare, Bill Wilson. Brevet rör en gemensam kontakt Roland H. och är en översättning från engelska.

" Kära Mr Wilson
Ditt brev var verkligen mycket välkommet.
Jag har inte hört något mer från Roland H och undrar ofta över hans öde. Vår konversation, vilken han korrekt återgivet till dig, har en aspekt som han inte vet om. Anledningen till att jag inte kunde berätta allt för honom var att jag då var tvungen att vara överdrivet försiktig i det jag sa. Jag upptäckte att jag var missförstådd på alla möjliga sätt. Således var jag mycket försiktig när jag pratade med Roland H. Men det jag tänkte på var de slutsatser jag dragit av erfarenheter av många liknande män.

Hans alkoholbegär liknade, på sätt och vis, vår varelses andliga törst för helhet, som det uttrycktes förr: enheten med Gud.
Hur kan man formulera en sådan insikt på ett språk som inte missuppfattas i vår tid?
Den enda riktiga vägen till en sådan erfarenhet är att den verkligen händer dig och den kan bara hända dig om du går den väg som leder mot djupare kunskap. Du kan ledas mot det målet genom personlig och ärlig kontakt med vänner, nåd eller genom högre studier av medvetandet bortom rationalismens begränsningar. Jag ser av ditt brev att Roland H har valt den första vägen vilket under omständigheterna uppenbarligen är den bästa.

Jag är starkt övertygad om att de onda principer som råder i världen leder det obejakade andliga behovet i fördärv om de inte motarbetas med antingen en verklig andlig insikt eller av en gemenskaps skyddande väggar. En normal person, isolerad i samhället och som inte skyddas av ett ingripande från ovan kan inte motstå ondskans kraft som mycket passande kallas djävulen. Men att använda sådana ord väcker så mycket missuppfattning att man bör undvika dem så mycket som möjligt.

Detta är anledningarna till att jag inte kunde ge Roland H en tillräcklig förklaring men jag tar risken med dig eftersom som jag från ditt ärliga brev drar den slutsatsen att du fått insikter bortom de missvisande banala yttrande man vanligtvis hör om alkoholism.

Det latinska ordet för alkohol är “spiritus” och man använder samma ord för den högsta andliga upplevelsen som för det mest depraverande giftet. Den användbara formeln är således: “Spiritus contra spiritum” (Andlighet mot alkohol).
Jag tackar än en gång för ditt vänliga brev.
Jag förblir Din förtrogne
C. G. Jung"

Ikaros

"Det latinska ordet för alkohol är “spiritus” och man använder samma ord för den högsta andliga upplevelsen som för det mest depraverande giftet. Den användbara formeln är således: 'Spiritus contra spiritum’ (Andlighet mot alkohol)"…

– Intressant! detta att sprit och spirituös är så nära besläktat. För alla? som använder sig av alkohol ligger alltså, enligt bl.a. Jung, egentligen en andlig längtan begravd? Det gäller i så fall att lyssna på och respektera denna längtan.

Sundare

Tack! En tid i mitt liv tänkte jag bli jungian, därav tack för detta brev att läsa. Känner sån respekt för dig och den erfarenhet du äger.
Jag är ett telefonsamtal bort från en präst med egna erfarenheter av alkoholens fördärv. Jag har en annan ytterst andlig person - dvs en människa som helt överlåtit sitt liv till Gud - i min närmaste vänkrets. Hon ber för mig och det gör mig så rörd.
Ibland avundas jag dessa båda som har sån tillit att det finns någon så mycket större än mig själv som tar över där jag inte själv orkar, kan eller förmår.
Ikväll, denna fredag tänker jag på min ensamhet. Ja, också som tvåbarnsmor o maka kan man vara mycket ensam. Jag är navet i detta hem, den som alltid är hemma, alltid här. Jag har delvis valt detta men ju äldre ungdomarna blir desto mer ensam tid får jag och ännu vet jag inte hur jag ska förvalta den.
Jag blir mycket rörd över ditt långa inlägg på min tråd Ikaros. Tack för din omsorg.

Sundare

Dionysos var den främste av gudarna på Olympos, misstänker att du inspirerats av detta namn?
Jag läser ju mycket om alkoholism nu, bland annat AAs texter. För att bli av med ett beteende måste man byta det mot något annat. Kan det samma gälla sökandet efter ro tro? Vi som söker lugnet i alkoholen, kan vi istället söka och finna det i en andlig övertygelse? Vet ju många som menar det är enda vägen. Har varit mer än skeptisk, mer än motvillig...men vad är där att förlora? Egentligen? Varför föredra att överlåta sig till alkoholen (Alkoholdjävulen som många här benämner beroendet) istället för till en förlåtande, förbehållslöst älskande Gud? Varför och när blev det så fult och liksom nästan lågintelligent att ha en tro, en övertygelse? Det sekulariserade, dvs avkristnade samhället verkar ju inte heller särskilt lyckligt...vi har på mänga sätt aldrig haft det bättre än nu och aldrig har så många mått så dåligt och den psykiska ohälsan varit så hög, Runt mig är faktiskt ateismen en norm, att säga att man tror på Gud är värre än att svära i kyrkan.
Visst är det lite konstigt?