Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Olle Carlsson har skrivit böcker i detta ämne. Olle Carlsson är en grymt cool präst i Katarina Kyrka, Södermalm.
Går ofta upp till vackra Katarina K när jag behöver känna mitt lugn och min sinnesro (dock ej kristen men jag tror på min "makt")

Böcker värda att läsa:

Kristendom för ateister

Citat Olle Carlsson - Jag tror inte på Gud. Men jag tror på något.
Så låter nog den vanligaste trosbekännelsen idag.

Olle Carlsson har under sina 25 år som präst sällan stött på en tvättäkta ateist. De allra flesta tycks, särskilt i livets svåra stunder, känna en närvaro av något större. Kristendom för ateister gör upp med fördomar om vad en kristen tro måste vara. Den pekar istället på den längtan som många idag bär på efter detta något.

Och

12 steg för hopplösa - Livsförändring på djupet

Citat Olle Carlsson - Förändring är svårt - ofta mycket svårare än vi tror - men när vi förstår att vi inte klarar oss på egen hand har vi redan tagit första steget. De 12 stegen, som utvecklades som en metod för att bryta alkoholmissbruk, är ett kraftfullt verktyg för förändring. Den tillämpas numer över hela världen och används inom många olika typer av livsproblematik. Men det många kanske inte känner till är att flertalet självhjälpsprogram och självhjälpsböcker har sin grund i 12-stegsmetoden. Den är nämligen verksam även för "normalstörda", det vill säga de allra flesta av oss.

Väldigt läsvärda böcker.

Sundare

Hade en annorlunda dag igår, eller inte annorlunda men som tillbaka i en tid innan alkoholen. Jag var aktiv och glad hela dagen. Städade, donade, bakade, tog en liten promenad, dukade ett vackert bord. Och märkligast av allt: en hel dag utan sug. På kvällen träffade vi en vän o spelade spel. Han drack sitt vin vanemässigt o jag vatten. Mådde illa av vår väns vinindränkta andedräkten och kunde inte låta bli att äcklas för inte luktar det nåt vidare. Tänkte förstås att jag själv luktat på sådant sätt...Nu tar jag söndag och hoppas den blir i samma anda för o så bra jag mådde igår! Tacksamhet!

Sundare

Tack för boktipsen! Låter väldigt intressant. Har hört talas om honom men inte mer än så.
Önskar dig en fin dag!

Gunda

Blir så inspirerad när jag läser här. Tacksam att du har korsat min väg, ja inte bokstavligen men här.
Jag önskar att jag vore på gång på riktigt, men känner att jag inte är där än. Jag tar mina steg, önskar
att jag hade någon här hemma att prata med, men vågar inte ännu ta det steget.
Önskar dig en fin dag!

Sundare

Det känns att man är inne i en process...är så trött. Nu mot kvällen går ögonen nästan i kors och jag fattar inte hur jag ska uppbåda energi att orka lite till. Tänker mycket kring sug, bakrus, val, vanor, förändring, kroppsskador...läkande.
Hoppas er dag varit bra eller åtminstone ok...eller uthärdlig...Min har varit ok.

Gunda

Förstår att du är trött, det här är en jobbig process, Men står du ut så lättar det. Du är jätte stark och du fixar det.

Ibland då jag skriver så känns det som "ja ha säger du ja, än du själv då, hur långt har du kommit hur kan du som tog en veckofylla kunna peppa någon annan" Mitt självförtroende är nog verkligen i botten, tror mig inte om mycket just nu. Alltså missförstå inte detta det är mig själv jag pekar på med hela handen.

Men jag vill ändå peppa och heja på dig, du är kanonduktig och hoppas din kväll och natt blir bra och att vi vaknar utan bakfylla i morgon.
kram

Sundare

Jag förstår o känner så väl igen mig i vad du skriver: vem är jag att ge stöd som själv ramlar hela tiden?!
Ikväll har jag en vit kväll men hade jag varit ensam hemma hade jag med största sannolikhet inte kunnat låta bli att dricka nåt. Ensamma kvällar är därmed en risk för mig.
Men oj så glad jag känner mig som nu haft en vit dag. Haft sug och rätt mycket tankar på alkohol. Inte klokt vilken energitjyv alkoholen är!!! Nu är jag förvisso också trött men nykter.
Godnatt till Dig Gunda och alla andra Forumvänner! Hörs imorgon

Sundare

Vad mycket bättre jag sover utan alkohol! Och hur många gånger har jag inte lurat mig själv och sagt att jag måste ta ett glas gör att få sova.
Nyktra dagar blir nätter utan kallsvettig ångest runt tretiden. Vargtimmar av skam o svettig panik.
Och mot detta en tjattrande apa på axeln: "ikväll är du ensam hemma, ett lite glas av likören du hittade, bara för att slippa ångesttrycket över hjärtat, det är ingen som behöver märka nåt..."
Jag inser att min väg mot nykterhet inte kommer gå spikrakt. Men samtidigt undrar jag över varför det ska vara så svårt att bara sluta?! Är det beroendets röst jag har i örat? Alkoholdjävulen som många här skriver om.
Den är stark och en fruktansvärd fiende att ha emot sig. Min hjärna har som två spår som spelar parallellt. Ja och nej samtidigt. Idag och då främst ikväll har jag en väldig utmaning framför mig. Känner mig nästan en smula rädd över hur min kväll kommer att kännas och bli.
Vill jag nykterhet?! Ja....

Gunda

Så otroligt skönt att du fått sova, även jag har sovit mycket gott.
Jag tror att jag kommer att handla hem alko-fri vin, att ta till om jag blir sugen, ska försöka
döva känslan med det. men inte att jag ska sitta och pimpla det både nu och då.
Men att ha det som en räddningsplanka ifall det blir allt för jävligt. Vet inte om det kommer att hjälpa, men ändå.
Jag tänker på din utmaning du skriver om, kan det vara ett alternativ för dig?
kram

Lexi

All pepp och uppmuntran är väl det bästa man kan få, nästan oavsett vem den kommer ifrån. Vi alla behöver ju så mycket omtanke och snällhet från varandra som vi bara kan få.
Jag köpte hem ett par flaskor alkoholfritt vin över en helg en gång. Men det handlar nog inte om hur mycket alkohol det är i drycken, utan ett vanemässigt beteende man har, för jag drack upp alla flaskor på två dagar. Tror det var 5-6 flaskor som jag drack upp. För mig är det bäst om jag kan komma över vanan att sitta med ett glas av något slag hela kvällarna. Men alla är vi olika, kanske fungerar det på någon annan att dricka alkoholfritt.

Gunda

jag inte att man ska köpa hem massor med flaskor, utan bara till det där tillfället då man har en jobbig situation som man är rädd för. Att man har det att ta till. En flaska som står där för det tillfället om det blir för svåt.
Jag vet ju också att det är ett vanemässigt beteende som vi har också, den ska naturligtvis också jobbas bort.
Men i den här fasen då man är i början, kanske man behöver ta till måna olika knep för att lyckas avstå A.
Lexi mitt pep kanske inte är lika värdefullt som andras, ditt svar här sårade mig lite, jag känner inte att jag är "vem som helst" jag är jag och värd lika mycket som du.

A-fritt är riktigt riktigt bra! Hemma fungerar det perfekt som substitut, ett glas till maten och sedan kan man titta på tv utan att vara dimmig. Första gången jag provade spottade jag nästan ut det för att det var inget gott alls. Men jag provade en annan sort sen som var helt okej. Mitt sug hemma när jag är hemma är som värst mellan kl 3 till 7, klarar jag mig till 7 är kvällen räddad. Det blir en eller två a-fria öl innan maten, ett glas rödvin a-fritt till maten och sen kanske en tomatjuice till teven under kvällen. Funkar bra just nu. Det måste ändå vara bättre att pimpla a-fritt än alternativet......

Gunda

Jag håller med dig. Vi måste ta till de knep som är bra för oss i nystarts fasen.
Att bearbeta beteendet ska vi så klart göra, var sak har sin tid.

Lexi

Det var inte alls meningen att såra dig eller någon annan. Uttryckte jag mig så dumt!? Jag menade bara att för mig var det ingen idé att köpa hem alkoholfritt, för jag drack upp det på samma sätt som jag dricker vanligt vin. Och min första mening att all pepp är bra, oavsett vem det kommer från, var det där som du kände dig sårad? Jag blir glad för all uppmuntran och även glad att läsa hur andra löser svåra situationer. Absolut inte min mening att såra någon och jag ber jätte-mycket om ursäkt om jag har gjort det.

Gunda

Det var inte det om alkoholfria som jag tog åt mig av utan det du också gissar på. Att du skrev "vem det kommer ifrån". Jag är otroligt känslig nu förstår jag av min egen reaktion, är i abstinens och även det jag skrivit under min tråd. Förlåt säger jag också, jag skulle ha gått ett varv innan jag svarat och känt efter varför jag blev så ledsen och tog åt mig. I hela mitt liv har jag känt mig som vem som helst, allts ingen att bry sig om, det har sin ursprung i min grundfamilj att göra. Du hade ju inte en chans att veta hur det skulle tas av mig, vet att jag överreagerade, det vet jag nu. Förlåt mig också, vi stryker ett streck över det här, hoppas du kan göra det och kunde jag så skulle jag ge dig en kram men du får en via syber.
Kram.

Sundare

Jag gillar utmaningar på jobbet. Ju svårare ärenden desto mer skärper jag mig. Som bäst är jag när det är som allra svårast.
I mitt liv gäller inte riktigt detsamma...vill ha det enkelt, lätt och okomplicerat. Mitt hem blir allt mer renodlat, förenklat, bara det vi verkligen behöver eller tycker är vackert och därför viktigt. Det blev en livaktig diskussion här i min tråd om alkoholfritt, tack för tips och för att vi stöttar varandra härinne. Blir så glad när jag ser att någon varit inne och lagt en kommentar på min tråd, känner mig så mycket mindre ensam med ens....tack alla!
Jag funderar på att gå till affären o unna mig något jätteonyttigt som jag tycker väldigt mycket om på snackshyllan... Ta en soft kväll med snacks o filmmys helt i ensamhet.
Egentligen borde jag givetvis skriva "ska boka in tid på gymmet" eller "ska köpa nya löparskor", eller hur?! Men jag är lite "defekt" i kroppen, har beslutat att aldrig gå till en enda sjukgymnast mer i hela mitt liv utan leva och göra det jag kan med min smärta och inskränkning. Rör mig i vardagen, har tillryggalagt snart 4 km hittills idag på arbetstid. Känner mig lättare i steget nu mot några veckor sedan och det känns jättebra.
Så återstår; min utmaning och mitt problem vilket är a l k o h o l e n.
Vanan, begäret, behovet, känslan, suget...Ser som vanligt fram emot torsdag och timman hos beroendebehandlaren. Alkoholterapeuten med all sin mångåriga erfarenhet som kan alla genvägar, smygdörrar, nödlögner. Det går inte att förställa sig inför henne och det är så oerhört skönt. Känner mig bekräftad och sedd även om jag studsar när hon rakt ut säger "du som har alkoholproblem", "du som inte kan kontrollera alkohol", "du som haft detta problem så länge nu"...
Äsch vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägg...inte mer än att jag kämpar på. Hela tiden. Mitt i allt som pågår samtidigt går denna process som en undertext. Hörs senare!

Sundare

Började skriva på Gundas tråd men klistrade in det här istället då jag inte vill babbla om mig själv för mycket i nån annans utrymme. Nå:: Känslan att inte passa in var större förr. Jag njuter varje födelsedag, äntligen ett år äldre. Ju äldre jag blir, desto lättare att släppa taget om tanken på att passa in. Nej, det finns många sammanhang jag känner mig främmande och obekväm i. Men för mig är det viktigaste att få vara mig själv än att vara den jag tror andra önskade att jag var. Jag har alltid gått min väg, valt ensamhet framför anpassning. Tror folk ser mig som en stark person o inte helt enkel. Att jag började dricka hänger ihop med en tid där ett dysfunktionellt arbetsteam krävde saker av mig som jag vägrade leverera. Etik, lag och ärlighet är viktiga faktorer för mig. När omgivningen krävde av mig att "strunta i sånt" lämpade jag emot. Och då ökade stressen och känslan av att faktiskt hamnat i ett utanförskap. Mobbing skulle man kunna säga men jag vägrade se mig som offer för nåt sådant. Så jag kämpade för vad jah trodde på trots motståndet. Till sist fick jag ge upp. Motståndet var för starkt men jag hade druckit mig till en vara att snabbt återfå lugnet genom ett snabbt glas efter jobbet. Och ett glas vin blev flera, blev sprit blev kontrollförlust.
Men att känna sig utanför, utestängd, "fel" eller bara ogillad är som om nån stod och tuggade lite på ens själ hela tiden...
Trots detta kan jag i mina starka stunder känna mig glad över den jag är - i alla fall! Alkoholen är det stora undantaget från att välja att göra sådant jag kan stå upp för i alla lägen. Ännu en tanke för nykterhet och mot alkohol.
Men gu vad jag pladdrar idag hörni! Hoppas jag inte tråkar ut er fullkomligt!
Trevlig kväll o kram till den som vill o behöver en....

Gunda

också igen mig. Jag går min egen väg, har inte gjort saker på jobbet som går emot min etik och moral. Jag blev utfryst då jag inte ställde upp på mobbing av en arbetskamrat utan gick i försvar för hen och hamnade själv i blåsväder för det. Jag gav inte upp då heller, men det är som du säger, det var någon som tuggade på min själ, jag fick problem med hjärtat, blev sjukskriven och på den vägen vart det.
Jag har inte tagit till A förrän för två år sedan, jag har ingen riktig förklaring till det, en är väll att jag hatar kontroll, min man är även om jag älskar honom djupt så, blev han väldigt kontrolerande för att jag gjort en GBP och han läste att man kan bli alkis av den operationen. Då började mitt smygande jag kände att han skulle banne mig inte bestämma över mig. På den vägen är det för mig.
Sen brottas jag med mitt utanförskaps känsla, som bottnar i min barndom, som jag inte riktigt har bearbetat, den poppar upp ibland, som i dag. Men mycket var min abstinens som var medverkande till det. jaja livet är livet.
Hoppas din kväll blev bra. kram
Min är vit!

Sundare

Ja, man undrar allvarligt över sig själv emellanåt, gör man inte? Åtminstone jag gör det.
Igår brottades jag med tankar på, om och kring alkohol hela dagen. Det förnuftiga jag vet att jag måste sluta och det impulsstyrda idiotiska jag faller, gång på gång på gång. Inte mycket denna vecka, inga mängder alls - ingen berusning - men ändock; jag tar mig ett glas i smyg. Nu var det en flaska likör som jag hittade, jag gillar överhuvudtaget inte söta saker men...det är värmen jag vill åt. Den där känslan i strupen som sprider ut sig med ens som en lättnad i hela brösten efter första klunken. Det är som en förälskelse i denna känsla, denna känsla av lättnad. En dopamindusch för själen som överträffar det mesta annat. Beroendehjärnan som är kidnappad. Dumhet är vad som blev kvar.
Men det är ändock en nedtrappning i dos, inte tal om annat. Varannandagsglas och liten mängd. Sedan kommer jag få stå till svars och förklara detta nästa vecka då jag har möte med beroendeterapeuten igen. Morgondagens möte blev tyvärr inställt. Jag tycker fortsatt suget är svårt och någonstans begriper jag att så länge jag har dörren på glänt kommer denna kamp vara jävligt svår att hantera. Har läst att man ska "klippa direkt" men jag har inte klarat det - helt uppenbart. Mår dock bättre nu mot förra och framförallt förrförra veckan. Med denna lilla mängd alkohol så mår kroppen och kroppen så mycket bättre med ens. Dock tror jag inte att jag kommer kunna hantera måttlighet så detta duttande/huttande är en övergångsperiod. Det är alkoholfrihet som är målet. Även om jag inte klarat det så här långt på vägen är det fortsatt målet.
Blir ni trötta på mig?! Jag blir utled på mig själv! Gnäll gnäll gnäll.
Men jag tvingar mig att vara ärlig här och jag uppskattar stödet och delandet i detta forum. Önskar er alla en fin kväll.