Jag håller på att resignera och tappa hoppet och lusten. Mitt vuxna barn missbrukar sedan 8-10 år i perioder, men har hittills klarat studier och jobb. Nu trodde jag alkoholen var under kontroll men nu har det uppdagats att det är ett säkert minst årslångt missbruk av tabletter också, Bensodiazepiner tror jag. Polisen har slagit till och en ringa innehav blev resultatet. Vad blir det för straff? Vi har försökt allt, och flera olika behandlingar har genomgåtts. Nu är det slut på jobbet och mitt i sökandet av nytt jobb och ensamhet hemma hela dagarna. (Vi bor en bit ifrån varandra). Hur ska det fungera nu under en avgiftning som iof initierats på egen hand. Tror inte stödet från vårdcentralen är så stort. Vem betalar hyra mm. Hur mycket ska vi ställa upp? Just nu känner jag nästan för att bryta kontakten och säga välkommen när du vill ändra beteende och verkligen försöka ändra ditt sätt att leva. Kan man göra det och se någon man verkligen älskar kanske gå under? Någonstans tröttnar man och orkar inte längre umgås och curla, för jag gissar det är det vi gör.
Jag behöver skriva av mig och få lite råd.

Li-Lo

Det låter som att du i många är verkligen gjort allt du kunnat för att vara ett stöd för dina barn. Hjärtslitande att se att ens barn fara illa. Du undrar nu om en annan strategi skulle kunna vara hjälpsam. För dig OCH för dom. Det du gör just nu har inte fått den effekt du önskat och det börjar även påverka dig allt mer. Kanske är det skillnad på att resignera och att förhålla sig till en ny strategi som innebär att vara tydlig med att man gärna umgås nyktert och det är så att säga bra med det. Jag hoppas att du kan hitta inspiration och kraft här för att eventuellt göra på ett nytt sätt.

varna hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet