Finns det andra här som känner som jag? Jag är helt lost. Något driver mig att agera mot alla mina värderingar och mängden ångest pga detta kan ni nog lista ut...

Jag är en ung 'karriärskvinna' i trettioårsåldern. Har bra lön, bra jobb, en underbar sambo och många drömmar för framtiden. Bra familj som stöttar i alla lägen.

För några år sedan började jag inse att drickandet inte längre var som det skulle vara, utan jag började dricka själv (utan sällskap) mycket, efter jobbet, en vanlig dag på stan osv. Jag drack tom tills jag fick blackouts och inte visste var jag var, eller kunde prata ordentligt. Tur för mig att jag ringde (hur jag lyckades vet jag inte) min sambo eller någon annan och de kunde då leta rätt på mig och ta mig hem. Mina föräldrar har också behövt se mig i detta tillstånd, och jag skäms än idag för alla dessa tillfällen.

Självklart lovade jag alla att inte dricka mer efter varje gång, men efter några veckor så satt jag där med ett glas i handen igen. Och blev upptäckt och utskälld. Som jag skämdes och lovade ännu hårdare att aldrig dricka igen.

Nuförtiden ser jag till att inte bli avslöjad. Jag letar efter tillfällen att få dricka i fred - när sambon åker iväg, när jag åker på tjänsteresa, osv. Den längtan som kan finnas en månad innan jag ser mitt nästa tillfälle är läskigt stark. Jag planerar, bokar inget till nästa dag. Vilket systembolag kan ja gå till så ingen bekant ser mig? Vilken tid är bäst att gå? Denna person är inte jag! Det är så scary hur starkt suget är. Jag har varit sen till jobbet många ggr pga bakfylla också och fått 'hitta på' någon orsak.

Jag riskerar att förlora ALLT på grund av mina lögner. Just nu rädslan av att bli avslöjad och bli lämnad av min underbara sambo är enorm. Ännu mer läskigt att berätta själv att jag har tappat kontrollen och han får avgöra själv hur han gör.

Tack alla för att ni finns här, ha en underbar dag.

All planering till att kunna dricka alkohol och lösningar för att handla på olika bolag osv är nog en igenkänningsfaktor för de flesta av oss på forumet. Att läsa och lära mer om oss själva och hur missbruket fungerar är viktigt för förändring . Kram...

Känns igen starkt. A demonen tar över hela ens hjärna, verkligen skrämmande. Det finns utvägar för den som vill. Att läsa o skriva här är ett sätt. Hoppas du hittar din väg snabbt. Styrkekram

Ellen

Tack för att ni tog er tid att svara. Jag har spenderat mestadelen av dagen på toan på jobbet med en ångest som är riktigt påtaglig.

Jag har varit hemma själv sedan förra onsdagkvällen (sambon är utomlands) och druckit varje kväll sedan dess. Det är som att gå på autopilot när tillfället för drickande 'ges'.
Först kampen inombords om man ska dricka eller ej. Tusen skäl att dricka poppar upp i hjärnan i rekordfart medans sunda förnuftet och värderingarna skriker NEJ NEJ NEJ!
Autopiloten styr till Systemet där det inhandlas så det räcker för hela helgen - så klart så fort som möjligt så ingen bekant råkar se. In i bilen, köra hem och glaset är fyllt nästan innan jackan är av.

Nu har jag gjort det igen. Det som jag aldrig mer skulle göra.

Nu går tankarna i högvarv - berätta och ta konsekvenserna, och gå vidare med ett ärligt hjärta som väger ett ton mindre i vikt.
Eller fortsätta kämpa helt själv mot denna sjukdom, med lögnerna i bagaget och en självbild som är väldigt, väldigt ful.

Rosen

Jag tror det är väldigt svårt att bryta ett destruktivt mönster på egen hand. Själv upplevde jag en enorm lättnad när jag lade alla korten på bordet för min familj och mina närmaste vänner.
Dom vet nu att jag för en kamp och verkligen vill sluta med alkohol. Ibland misslyckas jag och det är det väl ingen som jublar över precis, men lögner är nog värre både för en själv o andra. Det är ändå omöjligt i längden att dölja ett alkoholberoende. Dessutom behöver man allt stöd man kan få.

Jag känner väl igen mig själv och andra i det du berättar. Alkoholproblemet är uppenbart men måste döljas inte minst för sig själv. Ser man problemet i hela dess vidd är det ju uppenbart att det man längtar så starkt efter måste man avstå från.
Ta hjälp är mitt råd! För inte kampen på egen hand för det är mycket få som lyckas med det.
Ikaros

anonym11208

Oj vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag ser också till att nuförtiden inte bli avslöjad, då slipper jag den värsta ångesten. Jag har varit medlem här ett tag och det har verkligen hjälpt. Jag dricker fortfarande, men inte lika ofta. . Ta en dag i taget, var inne och läs och skriv på forumet. Här finns hjälp och stöttning att få. Jag gjorde en lista på alla bra saker som kommer med att man inte dricker, som till exempel, piggare, slipper alkoholplufset, bättre ekonomi, mindre ångest, det inre och yttre mår bättre. mm mm mm Jag brukar tänka på de bra sakerna när jag känner suget efter alkohol.

Hilding

Bra att du kommit hit. Jag känner igen allt du skriver. Planerandet som pågår i bakhuvudet hela tiden. Jobbigt som fan. All energi man lägger på alkoholen!
Ta hjälp och prata med dina närmaste. Jag har lång historik med lögner o gravt begär sedan många år. Är nu verkligen vid ett vägskäl och väljer från och med nu att inte gå vilse längre i alkoholens väg.
Sköt om dig, vi kan klara detta!
Hilding.