Jag är anhörig men läser lite i de flesta trådar. Jag vill så gärna förstå. Min man har druckit ganska mycket i 20 års tid. Mestadels dagligen. Han gjorde ett försök att sluta för fyra år sedan och höll helt upp i 7 månader. Sedan började han på lördagkvällar, det blev fotbollskvällar, det blev för att vara social, det var fest osv och nu är det alla kvällar. Nu dricker han 1. 3l Box/dag plus några starköl 7%. Han är inte störigt full. Hur är det möjligt? Är det väldigt mycket? Han dricker under hela dagen, börjar på förmiddagen så han sprider ut sitt drickande. Han gick i pension i våras, förtid.
Jag känner mig så otroligt vilsen, orolig, arg, ledsen. Är så trött när jag är hemma men ett energiknippe när jag jobbar eller umgås med våra barn och barnbarn. Jag vill ha ett liv men orkar inte riktigt ta tag i att förändra något. Är orolig för vad som ska hända min man...

Välkommen och skriv i forumet för anhöriga, där kommer du åt andra med liknande problem. 3 l vin /dag o lite till, är otroligt mycket och det kommer inte kroppen palla i längden. rekomenderar alanon oxå, de är anhöriga till alkoholister som har möten över hela Sverige . Kolla upp på nätet. Kram

Hej
Med den mängden alkohol dim man dricker gaar han mot en krasch. Du kan förmodligen inte göra mer än att försöka tala med honom och faa hjälp för egen del. Det här forumet under anhöriga och Alanon är utmärkta ställen att faa raad och hjälp paa. Kontakta ocksaa gärna vänner eller anhöriga. Din makes konsumtion är direkt skadlig.
Jag är själv över 70 aar och har supit hela mitt liv. Är numera perioddrickare. Jag vet allltsaa vad det handlar om. Din make och du behöver hjälp! O=ch det saa fort som möjligt.
vänligen Ikaros

Kampen

Jag förstår då väl att vi behöver hjälp. Jag är bara då rädd för vad jag kommer att riva upp. Vi har 6 fantastiska barn och flera barnbarn. Vår fasad ser bra ut så ingen vet hur illa det är fast de egentligen vet. Jag har kompenserat så mycket, varit både mamma o pappa är en aktiv farmor och mormor. Försöker täcka upp för oss båda dessutom jobbar jag heltid. Jag förstår så väl att jag måste ta tag i livet. Bär på en ständig stress. Låter ju som att jag bara klagar så varför gör jag då inget åt det... låter inte klokt men jag vet inget annat liv än att alltid vara i farten täcka upp och ha full koll.
Vad är det för fel på mig som förstår men inte gör något åt det...
Jag har processat med mina problem i många år. Det senaste året har jag börjat prata om det. Har en fantastisk arbetskamrat, forumet här och en chef som jag öppnat mig för..... Jag behöver mod och styrka