Min pappa dricker för mycket. Alla i min familj vet det. Min mamma vet, min bror vet, jag vet, men vi pratar aldrig om det.
I somras var vi på en kräftskiva hos några kompisar och jag var tvungen att hjälpa pappa till bilen eftersom han var för full för att kunna gå själv utan att ramla. Ingen på festen verkade reagera över det, dom skrattade bara. När vi kom hem hade pappa somnat i bilen. Jag och mamma sa inget till varandra, vi väckte honom inte utan gick bara och la oss.
Jag vet inte hans drickande har ökat med åren, eller om jag bara blivit tillräckligt stor för att börja lägga märke till det. Nu för tiden märker jag på en gång om han druckit och hur mycket. Det räcker om jag pratar med honom i telefon så hör jag det på rösten.
Det är flera år sen jag började hitta hans flaskor på gömda ställen. I pannrummet, garaget, vedboden. Han dricker ofta, säkert fem av sju dagar i veckan, dessutom öl varje kväll, dock inte i så stora mängder. Dock är det sällan han blir väldigt berusad, han har aldrig blivit så pass aggressiv att jag blivit rädd för honom och han skulle aldrig ta till fysiskt våld. Oftast så dricker han så pass mycket att han bara blir mer pratsam, säger saker utan att tänka sig för, gärna "opassande" skämt osv osv. Men Ju mer han dricker, desto jobbigare blir han. Min pappa har i vanliga fall otroligt lång stubin och blir aldrig arg, men kvällarna han dricker mycket brister det otroligt lätt. Min mamma och pappa bråkar redan ganska mycket "i vanliga fall", vilket gör saken 100 gånger värre när han druckit.
Det här är första gången jag pratar om pappas drickande, och jag märker att jag har svårt att sätta ord på allt. Jag och mamma har försökt att prata om det med varandra flera gånger men ofta så går det inte. Vad ska vi säga? Mamma är ofta för arg på pappa, vilket gör mig arg på henne eftersom jag känner att jag måste försvara honom.
Jag vet egentligen inte var jag vill komma, det kändes bara skönt att få skriva av sig. Kanske få någon form utav tips, vad ska jag göra egentligen? Jag flyttade hemifrån efter sommaren och det gör ont att erkänna vilken otrolig lättnad det är att inte behöva se pappa full varje kväll.