av Hoppetina

Den generella linjen verkar vara att det inte går att leva lyckligt tillsammans med någon som har problem med alkohol. Är det någon som har en glad historia att dela med sig av? Någon som kommit ut på andra sidan och där det idag faktiskt fungerar?

Rosette
mån, 2016-11-21 - 18:09

Va fint att du efterfrågar lyckade historier också här på forumet. Du vill kunna se om det finns hopp för relationer även där alkoholproblem förekommer/förekommit. Vist finns det sådana samtidigt kanske det ibland kan vara svårt att få de lyckade historierna då människor oftast söker stöd och skriver mer då det är som svårast.

Ibland kan man behöva flera gånger på forumet innan man får svar och fortsätt gärna skriv och läs här, hoppas något här blir hjälpsamt för dig. Vill du berätta gärna hur det är för dig och kanske andra kan ge dig stöd i din situation.

Vänliga hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hoppetina
fre, 2016-11-25 - 08:28

Ja, nu ligger jag här igen med magont och oro över vad som hände när han var ute igår. Bröt mina gränser och pratade med honom när han var full. Han var arg. Hade följt med någon tjej hem till en annan tjej. Vad som hände där vet jag inte... det gör ont.
Tack för att du delar med dig av tips på trådar. Har du någon länk till din första tråd? Letade men kunde ej hitta den.

Hälsningar
Hoppetina

mulletant
fre, 2016-11-25 - 09:23

Oj, jag måste tänka efter innan jag kom ihåg namnet på min första tråd. Den hette Att vara medberoende men jag tror inte den kan hittas här längre. Jag började iofs skriva först efter att mannen bytt riktning men det har varit en lång väg att kommatill de insikter jag har idag. Läs på de trådar som finns här, berättelserna är ofta intill "förväxling och förvandling" lika. Den yttre ramen kan vara helt olika - livsmiljö, boende, utbildning, arbete - men mönstret så ofattbart likartat. Fortsätt skriva, och skriv om dig, om din inre resa. Det är i dig förändringen måste ske! Allt det bästa / mt

Ullabulla
sön, 2016-12-04 - 19:30

På mitt sätt så tycker jag ändå att min historia är en lyckosam historia.
Jag har här på forumet ofta förundrats över vad vi medberoende ställer upp på och blir tvungen att hantera.
Då vi om och om igen väljer vår alkoholist som istället för att välja oss väljer alkoholen,
Vi står där ändå och hoppas och väntar och glädjer åt oss de skärvor av lycka som glänser till där mellan varven.
De som gör att vi står ut och fortsätter att hoppas.

Jag vill också lägga till att denna tolkning är förstås min och grundad på mina erfarenheter.
Jag som är trasig och gjort vissa insikter om mig själv..
Jag vet inget om dig och dina eventuella sår och ber om ursäkt om jag klampar in och tror mig veta något om dig och din bakgrund.

Kanske det är just den typen av relation vi klarar av eller behöver.
Den som bara ibland ger oss glädje och framtidstro och så att säga endast bitvis tillfredsställer oss.

Kanske är vi inte kapabla till att leva ett liv i harmoni och samförstånd med en man vi kan älska just för den saken.
Att han kan ge oss det varje människa behöver,ro och trygghet.

Så länge vi söker kaos och förtvivlan så kommer vi inte att bli friska.

Men lyckliga kan vi vara ändå i denna bergochdalbana.
Vår form av lycka som vi kan hantera med vår såriga bakgrund som gör att vi ändå stannar.