av Hjärtat

Hej!
Jag har blivit kär i en alkoholist. Jag har försökt avsluta relationen otaliga gånger då jag inte accepterar hans drickande. Men, efter varje gång har jag sökt kontakt igen. Han erkänner sitt beroende för mig. Vi är kring 50 år. Inte sambo, ännu, men talat om det. Jag har barn hemma. Hans barn bor hos sin mamma.

Jag är faktiskt mer på än han är. Jag har märkt att mitt humör följer hans drickande. Mår väldigt dåligt när jag följer min hjärna istället för hjärtat. Därför har jag till slut kapitulerat och är villig att gå in i relation fullt ut där jag vet att jag inte kan påverka hans nykterhet. Men jag vill finnas stark vid hans sida. Jag måste försöka! Jag älskar honom. Inte redo att ge upp kärleken.

Nu till dagens problem...
Vi har av olika anledningar bara träffats irl ett fåtal gånger de tre senaste månaderna. Hållt oss till mess och telefon. Jag vet att han älskar mig men jag ger honom bla dåligt samvete och han känner sig misslyckad. När vi setts har han varit nykter och det har varit lika bra som alltid.

För en och en halv vecka sedan åkte han iväg ensam på semester. Han höll sig nykter de första dagarna. Insåg ju längre veckan gått att alkoholhalten i blodet ökade. I lördags blev jag rädd att han skulle missa anslutningsbussen till flygplatsen. Han kom iväg. Jag skulle hämta honom på flygplatsen. Får mess att flyget är försenat. Ok, jag kollar innan jag åker hemifrån.
En dryg timme senare mess att han missade planet (!). "Hjälp mig härifrån!" Ringer honom, han har dåligt med batteri kvar. Jag märker att han inte är klar i huvudet. Efter telefonsamtalet får jag ett sista sms..."kommer nog aldrig hem". Efter det finns inga livstecken från honom. Hans mamma har inte hört något. Resebolaget har inte hört något. Jag ringde flygplatspolisen. De sa att de inte behövt hjälpa någon. Det fanns tydligen en man som varit full och som befann sig på flygplatsen men de kunde inte göra något. Är man full och vuxen så får man ta konsekvenserna...

Kände initalt att det var rätt tänkt. Låt honom sova av sig ruset. Men nu börjar jag bli riktigt orolig... Så lång tid ska det väl inte ta? Sista livstecknet lördag kl 17

Någon som varit med om liknande? Vad råder ni mig att göra. Hur ska jag förhålla mig till det?

Orolig!

Hjärtat
sön, 2016-06-12 - 13:41

jag är fortfarande i hans grepp...Det gör skitont. Jag kämpar för att hitta på saker för mig själv.

Han triggade mig genom att skicka bilder på sig själv när han såg ut att må bra.

Varför hamnade jag i detta? Ville bara finna lyckan och kärleken. Så svängigt att älska en person med alkoholproblem.

Jag hänger och dinglar på en skör tråd. Skulle kunna ta tillbaka honom direkt, just nu.

Vet att jag måste vidare. Behövde skriva av mig. Gör så ont...

Hjärtat
lör, 2016-07-23 - 10:15

Lite ytterligare tid har förflutit...

Ångesten har minskat från min sida. Men det galna är att vi fortfarande har kontakt. Träffats en gång och pratat. Han är arg på mig. Förståeligt. Jag ringde hans arbetsgivare, i ren desperation, när jag såg hur djupt han var på väg att sjunka. Omplacerad och nya alkoholriktlinjer på jobbet efter det.

Jag ringde arbetsgivaren pga kärlek. Kärlek till en man som jag redan förlorat. Det visste jag redan. Ringde dock innan det verkligen tog slut mellan oss och han blev tillsammans sin nya kvinna. Arbetsgivaren tog ett tag på sig att ha samtalet med honom. Jag trodde faktiskt att de hade ignorerat mitt samtal.

Vill så gärna att han väljer nykterhet och en dag förlåter mig för att jag kontaktade hans arbetsgivare. Önskar honom lycka och harmoni. En dröm vi alla bär på. Jag hoppas att någon får uppleva honom som en nykter alkoholist. Det säger jag till honom när han är arg. Jag kan inte göra det ogjort. Gjort är gjort. Precis som alla dumheter han gjort. Förlåta är gudomligt.

Försöker njuta av den fantastiska sommar vi har i år. Håller mig sysselsatt och börjat dejta.

Det är också en resa. Vad mycket jag lärt mig av tiden med min fd älskade. Känner rädslan av att inte se vad som är fel, innan jag fastnar och blir kär. Dejtar utan alkohol. Frågar om tidigare /nuvarande beroenden. Lyssnar på magen. Vet att jag egentligen inte är redo men...
hoppet finns!

Försöker ta hand om Mig! Njuter av stunder av lycka.

:-)

Akvileja
tors, 2016-07-28 - 17:46

Kära hjärtat! Flytta för allt i världen inte ihop med den karln, det blir nämligen inte bättre än så här ( såvida han inte söker hjälp och är seriös i detta). Använd ditt förnuft och lita på det du ser. Träffas kan ni ju göra ändå men bara när han är nykter. Det är svårt, jag vet av egen erfarenhet, men försök att inte trassla inte in dig i hans problem med alkoholen.

Hjärtat
mån, 2016-12-19 - 00:27

... jag skrev mitt första inlägg här så är jag tillbaka...
Jag har haft en tuff och ensam sommar och höst. Jag har dejtat lite men har haft svårt att sluta tänka på mannen.

Sporadiska sms har han och jag dock haft, men inte träffats. Han har ju varit i en ny relation.
Så hände det jag varit rädd för. En söndagsmorgon ringde telefonen och jag svarade yrvaket. I andra änden hör jag Hans röst. Onykter, såklart, mitt hjärta slog snabbare... Vi pratade länge. Hörde sedan inte av honom på ett par dagar, medan han nyktrade till.

Men så fick jag ett nyktert mess. Jag föll handlöst för hans ord och idag träffades vi och pratade, pratade och pratade. Det var underbart! Gud vad jag har saknat den nyktra mannen. Skitjobbigt med att alla känslor som kommer på kuppen. Jag minns ångest, jag minns kärleken.

Skriver här ikväll för jag vet nu att jag inte är fri ännu. Har ingen plan för nästa steg...

Ge mig styrka att vara stark!

mulletant
mån, 2016-12-19 - 05:17

att skriva här när du är omtumlad och vet att du är svag. Du är långt ifrån ensam om att välja bort en destruktiv relation och sen uppleva att du inte alls är fri. Det är så med oss medberoende att det problematiska är inte hen som missb.rukar. Det är inte missbrukaren vi ska förändra, det är jag själv som måste lära mig nya förhållningssätt och det är ett stort och ofta långsiktigt arbete. Rätt många har skrivit här i samma situation som du.
Jag har hängt här på forum flera år, om än numera ganska sporadiskt. Forum har varit mig till hjälp på olika sätt. Det viktigaste har kanske varit att skriva, det har hjälpt mig att få klarhet i mina egna känslor och tankar. Det har också varit bra att gå tillbaka och läsa vad jag skrivit under olika tider - och vilka svar jag fått. Förstås har det också varit hjälpsamt att ta del av andras situation och vilka tankar och känslor det väckt i mig. Oftast är det ju så mycket lättare att se vad andra borde göra:) Det har också betytt enormt mycket att läsa på missbrukarsidorna, det har gett insikt om hur det är att sitta fast och vilket enormt jobb det är att göra sig fri. Och framförallt att hålla sig nykter och fri.
Först nu börjar jag förstå att mitt varande här verkligen kan ses som, att det är ett ihärdigt arbetande med mig själv. Det är inte ett tidsfördriv och inte ett sällskapande uran ett seriöst arbete. Och mycket meningsfullt för hela mitt liv.
Så har det varit för mig, och är. Förutom att forum varit min livlina, ständigt tillhands, går jag på Alanon. Där är det, som jag upplever det, precis samma sak. Grejen är att komma till insikt om att jag måste vända mig inåt och ha fokus på mig. Även där möter jag dem som efter lång kamp får kraft att lämna missbrukaren och istället för frihet upptäcker en djup vilsenhet och har svårt att släppa taget. Det är ett stort jobb att hitta sig själv och göra sig fri.
Fortsätt läsa och skriva här och sök dig gärna till en självhjälpsgrupp. Kom ihåg att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! / mt

Hjärtat
tis, 2016-12-20 - 08:03

Jag har följt din berättelse. Tack för din klokskap. Du är en av de få som orkat hänga kvar och verkar kunna hantera medberoendet. Uppskattar verkligen dina ord. Ska komma ihåg att makten sitter hos mig och hur jag agerar och tänker. Lättare sagt än gjort. Men, vår paus från varandra har gjort mig starkare.
Känslorna ska inte styra mig Jag ska styra och kontrollera känslorna. ?

Ha en bra dag!

mulletant
ons, 2016-12-21 - 04:35

att jag 'orkar' hänga kvar är att det hjälper mig. Jag blev att tänka på det du skrev, att känslorna inte ska styra dig utan du ska styra och kontrollera känslorna. Jag tror att man inte alltid ska eftersträva att kontrollera känslorna, ibland ska man bara ta emot dem. Låta dem komma, bekanta sig med dem och låta dem gå. Så tror jag. Kram i julveckan. Ta det lugnt! / mt

Hjärtat
ons, 2016-12-21 - 21:09

Jo, det var nog det jag menade. Känna känslorna men inte agera på dem, dvs inte låta dem styra mig direkt. Jag är en person som känner mycket och alltid tidigare agerat.

Nu ska jag försöka låta känslorna härja. Vänta ut och när stormen lagt sig har jag möjlighet att agera eller faktiskt låta det vara. Väldigt stor skillnad!

Nu snart julledigt och mycket tid att umgås med nära och kära. Jag ska välja att ta hand om mig själv och inte bara anpassa mig efter andra.

Hjärtat
sön, 2016-12-25 - 16:54

är så stora att de nu flyttat hemifrån och kan gå till systemet. Det var bara jag och barnen som firade jul tillsammans i år. Jag valde i år att bara servera alkoholfritt. Ginger Joe var favorit framför julmust. Hade även köpt alkoholfri öl för smakens skull om någon av dem ville ha det.

Vi samtalade om att umgås utan alkohol, hur deras vänner mår, hur de dricker. Jag vill vara en förebild som visar att det är helt ok att umgås utan att alkohol är inblandad.

Fick tidigare på dagen en bild av en vän. Bilden bestod av alla flaskor som var planerade att drickas under julhelgen. Hen skulle fira med sina söner, som är i samma ålder som mina, samt sin åldriga mamma. Jag berättade för min vän min avsikt att fira en helt vit jul. Jag fick en hånskratt tillbaka! Jag har en tid känt att hen har ett riskbruk. Denna känsla förstärktes verkligen igår.

Jag fortsätter göra mina val och andra gör sina val. Jag kan inte påverka på annat sätt.

God fortsättning på er!

Hjärtat
sön, 2017-01-01 - 19:24

...och nya förutsättningar. Vi borde alla ta en dag i taget och det är något jag försöker tillämpa själv senaste tiden. När mina löften inte håller så gäller det att ta nya tag nästa dag. Jag har blivit lite snällare mot mig själv och dömmer inte så hårt.
Igår firade jag in nyåret själv. En av de bästa på många år. Förväntningarna var låga och jag kunde göra precis som jag ville. Jag hade köpt en fantastiskt god alkoholfri bubblande äppelmust på systembolaget. Jag hade även köpt ett gott vin och en halv flaska mousserande vin, men de får ligga och lagra sig i skafferiet ett tag. Jag lagade en god middag, drack mitt alkoholfria bubbel och lyssnade på musik och tittade på tv. Vid tolvslaget gick jag ut och tittade på alla fyrverkerier. Jag önskade mig själv ett gott nytt år och reflekterade över året som gått och insåg att jag är så mycket starkare i år än förra året. Förra året firade jag med vänner och kände mig så ensam. I år firade jag ensam men kände mig inte ensam. Jag har just nu sinnesro. Jag styr mina tankar och känslor och känslorna styr inte mig. Så otroligt befriande!

Min vän och jag har haft fortsatt kontakt. Några dagar klarade han av att vara nykter men sen så vann alkoholdjävulen över honom igen. Jag har klarat av att hålla mina känslor under kontroll och då blir det uthärdligt. Jag står kvar, när han är nykter och markerar när han dricker. Han gör valet att ta det första glaset. Jag tar en dag i taget och påminner mig själv att jag är stark och kapabel ?

Styrkekram till oss alla som fortfarande kämpar. Det är ett nytt år... och nya val för oss alla.

Hjärtat
tors, 2017-01-26 - 06:37

Jag känner mig fortfarande stark. Kommit igång med träning och är här inne och läser regelbundet, igen. Har dock inte skrivit på ett tag. Men, en notering om min egen resa är inte fel att göra. Jag läser för att påminna mig själv om att jag kan påverka min älskade att göra kloka val, men inte kräva, fast jag så gärna vill.

Han tog kontakt efter hans senaste relation tog slut. Jag kunde inte stå emot, hjärtat vann, och vi har börjat umgås igen. Jag vet att allting talar emot oss, men något är förändrat. Vi talar med varandra annorlunda. Han reflekterar över sitt drickande. Hans process har startat... Jag kräver inte nykterhet men önskar att han reflekterar innan han sträcker fram handen till "alkoholdrycken".

Återigen planerar vi en resa. Om resan blir lyckad så finns det en framtid. Om resan "skiter sig" så vet vi att vi inte klarar av att leva med varandra.

Innerst inne i mig tror jag fortfarande på honom. Jag tror att han en dag klarar av att dricka socialt (två glas vin till mat) eller väljer bort alkohol för alltid. Resan dit är inte rak. Det läser jag i forumet. Men, forumet har också visat att det går! Jag vill att mitt hjärta vinner och hans hjärna vinner över alkoholdjävulen!

Fortsättning följer...

Ha en underbar dag! ❤

Hjärtat
sön, 2017-02-05 - 10:09

Att det ska vara så svårt att låta bli att lägga sig och kommentera hans snedsteg... Jag älskar verkligen mannen. Jag vet att han har starka känslor för mig och vi har något speciellt. Men, jag kan återigen konstatera att alkoholism är oerhört starkt. Jag kan inte göra något! Han måste vilja själv!

Jag kan fortsätta försöka visa att livet kan vara fantastiskt utan alkohol och att jag vill ha honom för den han är. Dock så gillar jag honom lite mindre när han blir för onykter, tappar kontrollen, börjar snacka med andra kvinnor osv. Jag vill att han själv väljer bort alkohol och andra kvinnor. Jag kan acceptera honom som han är eller välja ett liv utan honom...

Vi ska resa bort. En längre resa som blir eldprovet i vår relation. Om vi lyckas ha trevligt hela tiden, trots att det finns alkohol tillgängligt dagligen så vet vi att vi har en framtid tillsammans. Om vi inte lyckas så har vi allafall gjort ett bra försök och samtidigt fått uppleva mycket under resans gång.

Jag tror på honom och säger det till honom. Jag mår fortfarande bra och är inte insyltad i känslor som tidigare. Mitt liv är mina val och hans liv är hans val. Om han super till så får han skämmas. Jag behöver inte oroa mig eftersom jag är nykter.

Kram till er alla som kämpar mot alkoholdjävulen. ❤

Hjärtat
sön, 2017-02-05 - 10:21

Skrivet 2017-02-04 kl 07:41 av:
AlkoDHyperD

"Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är

Acceptans handlar om att våga se verkligheten så som den är, våga känna allt den för med sig, och utifrån det välja riktning. Inte fly.
En liknelse. Vidöstensimmet. Mer än 22 km simning fågelvägen, från norr till söder. Stark motvind hela vägen från start till mål.
Höga vågor. Iskallt vatten.
Verkligheten så som den var just den dagen. Inte stilla och varmt som året innan, inte så som jag hade önskat. Men jag ville i mål. Kunde inte påverka väder, vind eller vattentemperatur. För att komma i mål var jag tvungen att först förstå vad utmaningen bestod av. Se verkligheten. Bestämma mig för om jag skulle vika ner mig och avstå från alltihop, och därmed inte komma i mål. Värdera målet. Hur viktigt var det? Hur mycket ville jag?
Bedöma vad som krävdes för att klara det. Anpassa mig för rådande förhållanden. Om jag blundat för verkligheten, målat upp en fantasi om varmt, stilla vatten, skulle jag inte varit rustad för det jag hade framför mig.
Jag visste vart jag ville. Tog riktning. Vågorna var höga. Vinden mot mig. Ibland slet jag hårt men stod nästan stilla. Fast jag rörde mig hela tiden i riktning mot målet. Om jag slutat kämpa hade vinden och vågorna dragit mig bakåt. Varje armtag fyllde ett syfte. Antingen det tog mig en bit närmare målet, eller hindrade mig från att driva bort från det. Det hade varit lättare att simma en annan dag. Eller åt andra hållet. Eller stannat på stranden. Men då hade jag inte kommit i mål. Likaså behövde jag förstå att jag inte behövde använda min energi till att hålla mig flytande. Lita på att vattnet bar mig. Genom att rikta kraften framåt orkade jag.
Det är så jag måste tänka.
Livet och dess utmaningar är så. Och alla steg i riktning mot det som är värdefullt räknas. Och förstå vad som bär av sig självt för att inte rikta kraften åt fel håll. Våga vila mitt i kampen."

Ullabulla
sön, 2017-02-05 - 12:24

Du är så full av kärlek och hopp.

Du är där jag var för några år sedan.
Mitt i vetskapen att jag inte kommer att vinna mot alkoholen.
Insikten i att jag inte hade kraft att stå emot alkoholisten i mitt liv.
Men jag valde ändå att hålla fast vid min innersta kärna.
Den behöll jag för mig själv och gick mer osårad ut ur striden som jag naturligtvis förlorade.

Du vill att han ska se dig. Du väljer att lägga dig i hans blickfång för att han ska plocka upp dig i båten.
Det kommer han att fortsätta att göra så länge det gagnar hans syften och du inte riskerar att dra iväg med hans fångst/alkoholen.

Så länge du låter den vara ifred så kommer du säkerligen att få finnas där i hans liv.

Om han super till så får han skämmas skriver du.
Skämmas för vad?
Han är alkoholist och alkoholen är hans medicin som han vänder sig till när han anser att han måste eller inte kan avstå.
Det är inget han egentligen ska behöva skämmas för så länge han är aktiv och inte har sökt hjälp.

Du skriver också att du kan påverka hans val.
Kan du det?
Där har man ofta en tankevurpa att man kan påverka alkoholen.
Det kan man inte,för det kan ju inte ens dom.
Hur skulle du kunna göra det då?

Om jag låter som en bitter och förgrämd kvinna så kan det finnas en uns sanning i det.
Men vad jag framför allt ser är en kvinna som så gärna önskar att sanningen vore en annan.
Att möjligheterna för att er resa ska bli fin och han ska välja dig framför alkoholen.
Men är han verkligen där?
Och är det en realistisk önskan.

Att sluta bygga luftslott är ju en väg att gå för att inte göra sig själv besviken gång på gång.

Jag önskar dig verkligen lycka till med din resa.

Som det så ofta skrivs på dessa sidor.
Vad kan du göra för dig själv för att inte fara alltför illa om er resa inte blir som ni båda hoppas?

Det vi som anhöriga ofta måste inse är just detta svåra:
Gör ingenting,släpp kontrollen och inse att vad du än gör så kommer det inte att påverka om den du bryr dig om dricker eller inte.

Hjärtat
sön, 2017-02-05 - 12:37

Jag kan absolut inte påverka hans val. Där missförstod du mig. Under resans gång och genom att läsa här har jag lärt mig det. Jag kan bara påverka hur jag förhåller mig till saker.

Skam, skrev jag... Skam är en av de känslor som kan leda till förändring. Man blir trött på att känna det och gör något för att förändra sig. Tror att det är först när en perdon börjar fundera över sitt beteende och vad som triggar och stjälper som förändringen kan påbörjas.

Jag är väldigt försiktig med att döma min käresta, numera. Han är duktig på att vara hård mot sig själv. Men genom att vara den jag är. Finnas där och älska hoppas jag fortfarande att kärleken vinner. Inte idag, inte imorgon, utan längre fram. Vi tar en dag i taget båda två.

Tack för dina ord Ullabulla!❤

Ullabulla
sön, 2017-02-05 - 13:09

ska aldrig överge en så länge hjärtat känner starkt.
Annars vore vi väl inte människor.
Jag håller tummarna för er.

Hjärtat
sön, 2017-02-19 - 19:07

Det svämmar över... Solen kom fram idag och genast blev jag glad. Så beskriver jag även känslan av kärlek när det är bra.

Det är en så otroligt stor skillnad på vår relation idag och innan vår halvårslånga separation. Han har fortfarande lika svårt att visa sina känslor, hålla handen och visa sin kärlek öppet när han inte har alkohol i kroppen. Men, för varje gång vi ses ökar öppenheten och kärleken. Han väljer att vara tillsammans med mig för att vi trivs ihop. Han känner att jag har gott inflytande, han beskriver det som att han dricker mindre när vi umgås. Han mår bättre när han dricker mindre. Det blir en positiv spiral. ☺

Han har inte gömt sin dricka när han kommit hit. Vi talar öppet om beroendet. Jag säger inget om hans drinkande under tiden han håller på. Han är inte redo att söka hjälp ännu. Jag säger att jag tror på honom och älskar honom. Hoppas att han en dag väljer ett liv utan regelbunden överkonsumption av alkohol.

Ibland slits mitt hjärta när alkoholen tar över hans hjärna .Men, jag tänker inte låta hans val styra mig för mycket. Min inställning är så annorlunda mot tidigare. Så befriande!

I helgen var jag fyllechaufför. Ett aktivt val från min sida för att få tillfälle att umgås med honom och han slutade därför troligen att dricka aningen tidigare än om han hade varit kvar och jag inte hade hämtar honom. Idag kom vi dessutom iväg som planerat på en mysig utflykt. Om jag hade valt att sura över hans onykterhet så hade han fortsatt dricka i ett par timmar till. Därefter hade denna morgon varit fylld av bakfylla och avstängd telefon. Imorgon hade tröttheten tagit över och vi hade inte haft trevligt förrän på tisdag eller onsdag.

Jag är glad för mina val och hans förändringar. Låt kärleken vinna! ❤ Styrkekram till er alla på forumet!

Hjärtat
mån, 2017-02-27 - 17:56

Så slog medberoendet till med full kraft! Tvungen att skriva av mig... Min älskade kom hem till mig. Hade en flaska "saft" med sig (dvs boxvin överfört i en saftflaska). Jag accepterade det och kände att en liter på en (två ) person(er) en helgkväll är ingen fara.

Efter någon timme tyckte jag att flaskan borde vara tom. Så kom magkänslan... Kollade i hans väska och där låg hela bag-in-boxen. Någon timme senare var väskan tom. Letade lite och hittade boxen bakom soffan (jobbigt att gå till väskan!). Jag flyttade boxen till kylen och sade det till honom. Vad jag inte sa var att jag vägde boxen för att hålla koll på hur mycket som var kvar.

Nästa dag tog det en stund innan jag öppnade kylen. På eftermiddagen var boxen åter borta. Letade men hittade inte. Han svarade att den var ute... Hittade fortfarande inte. Till slut berättade han var boxen var. Då var den tom. Ingen mening att väga den boxen! Blev så otroligt arg på honom för att han ljugit och inte ville berätta var boxen var. Jag vill ha full öppenhet mellan oss!

Jag blir så arg på mig själv att jag försökte kontrollera alkoholmängden. Jag skulle ju inte falla dit! Men, jag får se det som ett uppvaknande och jobba på att släppa kontrollen och se till att jag fortsätter vara stark. Jag kan inte få honom att sluta dricka. Det arbetet måste han göra på egen hand. Kärleken är i allafall stark ☺❤