Mina föräldrar har nyligen separerat och det har såklart varit tufft för alla. Pappa har börjat dricka. varje kväll då jag ringer till honom är han full och härjar som att han är 18 år. Många gånger kan han börja med en öl på morgonen då han vaknar och fortsätta att dricka hela dagen. Han har bara två vänner som inte är så mycket stöd i detta, snarare tvärtom. Alltid då jag hälsar på honom ska det drickas. Han bjuder på vin, öl, whiskey och vodka. Inte en enda gång har han klarat sig utan. Då han kommer och hälsar på har han ofta med sig en 24 pack med öl. Han äter knappt något och har rasat ca 20 kg i vikt. Jag känner att jag måste vara där och hålla koll på honom fastän jag bor i en annan stad. Någon gång då det varit någon fest blir han snabbt full och skämmer ut både sig själv och mig. Han börjar uppföra sig och prata som att han är 18 år. Jag vet inte vad jag ska göra. I början tyckt jag att det var roligt att kunna ha lite roligt tillsammans men nu har det gått för långt. Jag vågar inte prata med honom om detta. Jag sitter fast och mår dåligt. Hjälp.

Duvan

Min mamma bryr sig inte om vad pappa gör. Hon hinner inte tänka på någon annan nu då hennes nya liv som singel börjat, inklusive oss barn. Jag är mellan 20-25. Har inte riktigt någon att vända mig till och vet inte vem som skulle kunna hjälpa? Tack för svar MM!

Du kan alltid göra en orosanmälan till ditt socialkontor, det kan du göra anonymt.
AA har anhörig stöd. Li-Lo som är admin här är också duktig på detta.

Tycker du ska försöka få hjälp av en vuxen. Du ska också tänka på att det är din
pappas liv och det du ska inte ta det som ditt ansvar att ta hand om honom.
Självklart förstår jag din oro, men det är en oro en ung människa inte ska behöva
ta. En beroendeperson har sitt eget ansvar kring sitt missbruk.

Fortsätt skriva här så kan både anhöriga och vi som har eller har
haft problem lyssna och hjälpa till så gott vi kan.

Du är inte ensam, duvan.

Varm kram

Duvan

Tack för ditt svar! Jag förstår absolut att det inte är mitt ansvar, men ingen annan verkar bry sig att han fördärvar sig själv. Vad innebär det att man gör en orosanmälan?

0procent

Jag tror jag vet hur du känner. Min pappa drack när jag var 10-12 års åldern. Ett helvete rent ut sagt. Du är äldre. Jag tycker inte du ska vara rädd att berätta för din pappa hur du känner. Våga ställa krav. Åk/gå därifrån när han dricker. Han måste själv vilja bli frisk du kan inte göra det åt honom,men du kan finnas där som stöd. Förstör inte ditt liv, det är det inte värt.

Duvan

Jag vet inte hur jag ska klara av att vara hård mot honom. Tycker så synd om honom då det är uppenbart att han mår mycket dåligt. Tänk om han gör sig själv illa för att jag tar avstånd från honom?

Jag förstår dig. Det är smärtsamt. Jag vet ju inte heller hur eran relation är när han är nykter.
Du ska inte ta avstånd. Inte visa ilska, det hjälper inte.
Men du ska ställa krav, hjälpa och stötta. Visa att du finns för att hjälpa.

Du kanske måste börja med att prata med honom i nykter tillstånd.
Ta aldrig upp detta när han är berusad, du kommer prata med en vägg.

Berätta att du ser att han inte mår bra och att du vill hjälpa honom.
Han är säkert medveten om att han har problem och att han dricker beror ju antagligen på att han inte mår bra.
Då måste man börja där, tänker jag.

Kanske om du erbjuder din hjälp så tar han emot den?

Jag vågar inte prata med honom om detta.
Varför? Vad händer då tror du?

Du skriver också: Min pappa har börjat dricka.
Under hur lång tid anser du att han har haft ett problem?

Duvan

Pappa pratar inte om djupa saker när han är nykter. Man får inte ur honom något då. Jag är den som står honom närmast, eller så nära någon kan komma honom.

Jag vågar inte prata med honom för att jag är rädd att förstöra den relation jag har till honom. Jag är rädd att han skall ta avstånd till mig.

Pappa har haft problem sedan han skilde sig från mamma, i ca ett år. Han har mått dåligt länge, kanske i 10 år pga ett trauma men det är nu sedan skilsmässan han har börjat dricka ordentligt.