av Lagom

hejsan,

äntligen slutat dricka, jag har försökt dricka måttligt i två års tid men utan någon direkt framgång. Satte upp en massa regler för hur, när och var som t ex bara folköl, varannan vatten, bara helger, en starköl resten folköl, bara drinkar, bara dricka på förfesten, undvika massa människor som jag trodde triggade beteendet, bara dricka 2 gånger i månaden, en vit månad etc. men varje gång slutar det på samma sätt. Börjar lite och trappas upp tills det blir ohållbart.
Nackdelarna och konsekvenserna har blivit så många och hopplösa att jag inte känner att det är värt längre, jag är inte ens säker på om jag verkligen tycker om att vara full.
Glömmer snabbt att alkohol är en drog som vilken annan och att livet inte behöver cirkulera kring det. Jag är ganska extrem av mig så att sluta är nog mitt enda hopp, precis som när jag slutade med andra droger. Kom på att det nog dröjt så här länge med att komma till insikt med alkohol just för att det är så himla accepterat överallt. Extacy och alkohol ger mig ungefär samma rus, jag blev något "gladare" av extacy. Två droger som är ungefär lika farliga, men hittar inga sidor på nätet där man kan få hjälp att bruka E måttligt. och det kanske inte är så konstigt men i mitt huvud blir det allt mer absurt att alkoholen uppmärksammas att brukas måttligt och att den gränsen sätts så högt. Måttligt borde väll vara typ gånger om året inte som i mitt fall under 14 glas i veckan.

Jag har inte varit nykter jättelänge och ska väll inte säga för mycket men det känns bra ändå. Är uppe i 19 nyktra dagar. Jag försöker se på mig själv som en nykterist och har lite smått börjat tänka på att det är positivt att det blir en massa tid över. Ringer också till kompisar som jag vet varit ute dagen innan för att liksom må bra över att jag inte mår som dem just idag haha. snart kommer väll tristessen som jga så har fruktat men ska försöka se till att skaffa massa hobbys innan dess så den inte blir allt för långvarig.

är det något speciellt man bör se upp för? alltså tips på att lättare stå emot frestelsen och så?

Saltcity
tors, 2016-12-29 - 15:02

Grattis! Starkt jobbat!
Visst är det så, ingen som uppmuntrar en heroinbrukare att bara bruka måttligt.

Bra att du fyller tiden och energin som du får tillbaka på nya intressen och hobbys.

Jag tycker att du bör se upp för tankar som på något sätt börjar styra in dig mot att förminska problemet, tex att det nog inte var så farligt ändå, du kan nog lära dig dricka måttligt igen. De har en tendens att dyka upp ju bättre du mår. Minnet är kort för oss med beroende!
(Och Paa, post akut abstinens bör du känna till så att du inte blir överrumplad om det dyker upp.)

Du fixar det här! :)

MondayMorning
tors, 2016-12-29 - 15:15

Välkommen
Som jag har upplevt tankar på alkohol är att i början så var det impulsivt sug.
Som en smäll på käften ibland.
Nu (nykter i 78 dagar) så kan jag resonera med mig själv kring konsekvenserna när jag känner sug.
Jag tar en break med mig själv och pratar med mitt huvud.
Är det värt det?
No no no transportsträckan tillbaks igen är för lång.
Jag orkar inte gå igenom detta igen. Jäkla lång uppförsbacke blir det. Igen.
Jag skiter i det helt enkelt.

Lagom
fre, 2016-12-30 - 13:15

då vet jag vad jag har att vänta:) väldigt inressant läsning om post akut abstinens.

så fort tankarna smyger sig på att det kanske inte är så farligt då försöker jag istället tänka tvärtom att det kanske inte är så farligt att vara nykter på en fest att det kanske inte är så tråkigt trotts allt och även ställer jag mig frågan - är det tråkigt och jobbigt på riktigt att vara nykter på en fest eller är det bara idén av det som är skrämmande?, för jag tror att hjärnan har en tendens att lura mig och tala in mig saker som att det inte går att umgås, koppla av och ha roligt utan alkohol. Visst har man varit nykter någon gång och haft jätte tråkigt för att man typ kör den dagen eller något men har aldrig varit nykter 10 gånger i rad. Hoppas ni förstår vad jag menar:)

kände i alla fall enorm befrielse när jag hade bestämt mig för att sluta och med en gång dessutom. Inget nästa vecka eller efter jul eller efter nyår, utan nu med det samma, bara komma till insikt att det aldrig kommer finnas en perfekt tid.

Vill bara skriva och prata om sådant som ger inspiration och välmënde och har lite svårt att prata om det som varit och varför jag hamnade här, kanske kommer senare men jag orkar liksom inte älta saker just nu. Har dessutom läst mångas trådar här inne som redan speglar mina upplevelser.
78 dagar det är ju nästan 3 månader, sjukt bra ju!
får jag fråga, vad är er längsta nyktra period och när ni bröt och började dricka igen hur lång tid tog det innan ni kände att det var dags att sluta igen?

Lagom
sön, 2017-01-01 - 02:58

Underbart att man lyckades ta sig igenom denna natt utan en droppe alkohol!:) kan nu sova med gott samvete. Måste dock medge att trotts det att jag inte gick på fest så blev jag vid många tillfällen riktigt sugen på alkohol, försökte resonera med mig själv att om jag är sugen nu vänta bara tills efter första glaset. Tur att detta forum finns för mina nära och kära börjar bli riktigt irriterade och uttråkade av mitt evinnerliga tjatande om alkoholen:)
Hoppas ni också tog er igenom nyår utan problem!

Solgatan
mån, 2017-01-02 - 22:55

Grattis!! Och bra jobbat!! Nyktert nyår blev det här med och nu nykter i 6 veckor och 1 dag. Så jäkla skönt.
Haha låter så logiskt när du skriver om A och måttlighet.. klart det inte går. Fast jag kan inte än tänka "aldrig mer " ..måste ta en dag i taget. Men jag hoppas innerligt att det är slut med A nu.

Lagom
ons, 2017-01-04 - 14:19

Trodde verkligen det skulle vara enkelt att inte dricka alls men det går verkligen i vågor. Igår var suget helt enormt, tog flera timmar och enorma mängder sötsaker innan det släppte. Stod emot men inser att jag bör vara på min vakt hela tiden och att jag kanske ska helt hålla mig borta från barmiljöer ett tag men det är svårt för jag vill fortfarande ha kvar den sociala biten. Börjar bli aningen trött att hela tiden tänka på alkoholen men får hoppas att det går över efter tag.

Pi31415
ons, 2017-01-04 - 14:46

och jättebra att du stod emot suget i går Lagom. Därmed har du skaffat dig ett litet övertag gentemot sugen. Du vet att du kan klara av dem. Nästa gång kan du tänka att det typ är som huvudvärk eller skoskav, irriterande och jobbigt, men du klarar av det. Var tålmodig och låt sugen skava klart.
Har du möjlighet, så gå gärna in här på forumet och läs, eller skriv av dig, när suget retas med dig.
Både sugen och tankarna på alkohol brukar sakta klinga av, men det tar tid. Men så tar det ju i regel lång tid att bygga upp ett beroende av alkohol också.

Fortsätt kämpa, du är på rätt väg!

Nu är jag klar med A
ons, 2017-01-04 - 20:48

Håller med dig helt!! Man får prata med sig själv och tala om den jäkliga vägen tillbaka om man dricker och vips så blir det lättare att skita i spriten

Lagom
mån, 2017-01-16 - 23:22

måste kommit till någon magisk gräns nu för suget har liksom stannat av, lockar helt plötsligt inte på samma sätt. Jag vet inte men kanske är det för att jag hinner liksom göra det jag ska nu för det läggs inte en massa tid på att supa och festa och sen stänga in sig flera dagar pga bakfylla och ångest. Slipper börja om med allt hela tiden.
Det var oftast när jag var stressad och så som jag tänkte att jag förtjänade att slappna av lite och ladda om med några öl och trevligt umgänge. Men utan den påtagliga stressen blir behovet inte lika stort. Trodde verkligen tristessen skulle vara helt överväldigande men jag är liksom nöjd med att inte göra så mycket alls. Det som jag föreställde mig skulle kännas som en pina visa sig helt ok.
Börjar dock bli mer och mer tydligt att jag inte ska dricka, allt det som jag gjort i berusat tillsånd är helt sjukt nu när jag tänker tillbaka på det. Visst kan jag känna mig lite tråkig att jag inte dricker men jag gillar änd¨utmaningen. Hoppas känslan håller i sig.
För att det här inte skulle kännas helt omöjligt satte jag faktiskt en tidsgräns på det hela men hoppas att den är tillräckligt lång så att jag beslutar att aldrig försöka igen. Det är trotts allt lättare att räkna dem i familjen och släkten som inte har problem med alkoholen och jag borde ur ett logiskt perspektiv aldrig mer försöka dricka måttligt.

Även om jag aldrig varit en varjedag drickare så har jag haft stora svårigheter att sluta när jag väl börjat. Dem sista månaderna ökade antalet berusade dagar under en vecka för mig och en stor del av mitt kompisgäng. Till en början ersatte vi den dagen med en anna men efter ett tag blev det liksom mer accepterat att dricka och oftare blev vanligare och helt plötsligt börja vi ses mitt i veckan också. Det var ju faktiskt något vi helt avhöll oss från tidigare. Allting eskalerade. Från att naturligt bara ses 1-2 gånger i månaden till en gång i veckan, till två och sen tre och när jag väl börjat behöver jag inte ens dem längre jag dricker vidare med vem som helst som är tillgänglig. Blir alltid vän med alla och så lyckas jag alltid hitta den/dom som vill dricka vidare och ut på äventyr hur omöjlig eller absurd situationen än verkar. Så jag är glad att jag slutade och äntligen kan skaffa perspektiv på saker och ting och verkligen inse att det inte är normalt som jag hållt på. Jag har ju bara haft min krets av kompisar och bekanta att jämföra mig med och då har jag inte stått ut och varit så farlig trotts att jag haft det på känn men nu börjar det faktiskt bli mer och mer tydligt att jag verkligen haft ett problem.

Lagom
tors, 2017-04-06 - 20:12

verkligheten kom ikapp och den där spännande känslan av att vara nykter släppte. Helger och vardagar flöt ihop och inget kändes roligt längre. Jag ljög om att allt var prima och att sluta dricka var det bästa som hade hänt mig, sanningen var att jag faktiskt glömt av varför jag ens slutat eller rättare sagt jag kände inte igen mig i den långa lista som jag skrivit om varför jag inte skulle dricka mera. Jag ville verkligen bara ge in, men jag orkade samtidigt inte få höra saker i stil med "aja du gjorde ett bra försök" eller "du är ju bara männsklig" eller ännu värre "jag visste det!" så jag höll ut trotts att motivationen helt försvunnit. Att bara hålla ut kan tänkas enkelt men det är långt ifrån enkelt. Alltså från början trodde jag verkligen att man bara kunde fortsätta i samma anda som förrut, gå ut, festa, umgås som vanligt enda skillnaden skulle vara att byta ut ölen mot alkoholfritt, men ack så fel jag hade.
Det var mycket värre än vad jag väntat mig. Allt tappade i värde. Jag visste att det skulle vara lite tråkigt till och från men hade verkligen inte förberett mig på att livet skulle ta en sådan vändning. Hade liksom glömt av att alkoholen också spelat en väldigt positiv och glädjande roll i livet.
I skrivandet stund har det gått 4 månader sedan jag slutade och trotts att jag fortfarande känner mig förvirrad och tidsvis förtvivlad så är jag i det stora hela glad och stolt över mitt beslut.

Ellan
tors, 2017-04-06 - 21:47

Hej,
Och grattis till 4 månader. Väldigt bra gjort och ge inte upp.?
Jag tänker på tankar, attityder och våra beteenden när jag läser din text. Att bara skruva på korken och vänta på att det ska gå över tror jag inte håller i längden. Vi behöver göra "annorlunda". Hitta oss själva på nytt utan vår drog och då är inte alla gamla vanor lika roande. Jag tänker såhär; jag behöver göra annorlunda därför så som jag levde innan fick mig att hamna där jag hamnade. De vanorna, tankarna och de beteenden jag hade var och är inte bra för mig i mitt nyktra liv. Den förändringen är inte gjord i en handvändning, det tar tid och jag klarar det inte själv. Jag går på AA och jobbar med en sponsor och det är min väg. För mig fungerar det bra, fick 1-års medaljen idag. Andra väljer andra vägar och hittar något som fungerar för dem. Att inte ändra på något annat än själva dryckesvanan tror inte jag på men det är bara min tanke.
Hur ser din resa ut?
Grattis igen!?
Kram!