Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

LenaNyman

Så lyder en av rubrikerna i senaste numret, nr 8, av Accent, IOGT:s tidning. Studien gjordes för att ta reda på om det är viktigt för en behandlings resultat att behandlaren och patienten har samstämmiga mål. Nåt sånt samband hittades inte. Däremot fann man följande:

"I studien visade det sig att 88 procent av patienterna, som själva hade som mål att bli helnyktra och deltog i behandling med helnykterhet som mål, klarade att hålla målet vid uppföljningen två och ett halvt år senare. [...] Av de patienter som hade som mål att kontrollera sitt drickande och deltog i en behandling med samma målsättning, lyckades 54 procent..."

Kristina Berglund, förste författare till studien, förklarar resultaten så här: "Det [helnykterhet] är mer konkret än kontrollerat drickande. Då funderar man mycket mer på alkohol och den finns i medvetandet hela tiden. Jag tror också att det blir jobbigare för de närstående än om personen håller sig helnykter".

Det var kanske inte överraskande? Men ska man då tappa modet om man inte har för avsikt att aldrig mer svinga en bägare? Så här säger KB: "För vissa är det nog inget alternativ att komma till en behandling som syftar till att de aldrig mer ska dricka. Och om de som dricker för mycket kan förmås att dricka mindre så är det en stor samhällsvinst. Men för andra kan det inge falska förhoppningar. Vissa kommer aldrig att kunna dricka måttligt".

Det är just denna slutsats som är så jobbigt skön att komma fram till - om det är så det är ställt med en. Att nej, jag kommer aldrig att kunna dricka måttligt. Jag tycker jag provade hela mitt dryckesverksamma liv. Förr eller senare ställde jag till det. Och ju senare i "karriären", desto oftare miste jag kontrollen. Inte trodde jag, en gång i tiden, att jag skulle kunna kliva upp på morgonen dan efter - och fortsätta där jag var, fortsätta hinka vin, eller öl, eller vad det nu var jag drack. Men se, den dagen kom då det gick alldeles utmärkt.

För övrigt har jag bakat tekakor för första gången i mitt liv i dag. Det var trevligt. Och tekakorna gick att äta. En trevlig och skapande söndag. Såna går inte av för hackor.

Puss på er.

Sundare

För klokskap och kunskap. Jag har ofta läst din tråd men nog sällan kommenterat. Jag är Skamsen som blev AlmaAmanda som blev Skamsen igen.
Tycker om ditt ord dryckesverksam. Det är så på pricken! Och jag tror på artikeln. Mycket intressanta siffror och logiskt resonemang. Jag vill inte att min familj ska behöva sitta som på nålar o vaka över mig när jag dricker. Inte schysst mot dem o faktiskt inget kul för mig.
Jag tycker om mig själv mer som nykter - så all anledning att då ha det som mål. Jag tog professionell hjälp för en vecka sedan, ska dit i veckan igen. Just nu gäller en dag i taget men i mitt bakhuvud har jag en röst som redan börjat säga detta till mig - du kommer aldrig klara att dricka kontrollerat så det är nykterhet som blir ditt mål...
Så jag håller med dig i ditt resonemang o tackar för artikeln, just sånt här jag behöver höra just nu! Kram

LenaNyman

Visst kommer jag ihåg dig som AlmaAmanda. Fint att du är här igen!

Ibland har jag tänkt att äh, nog kan man väl..? En enda gång..? Ett enda glas..? Och då har det sagt klick! i huvudet på mig när jag sneglat vidare på konsekvenserna. Det var ju det där enda glaset, ja. Hah, som om det skulle vara lönt. Jag vill ju ha hundra. Och när jag tänkt klart på vilken problematik jag faktiskt har, ja, då är det lätt att avstå. Igen och igen.

Låter bra med professionell hjälp, Skamsen! Och att du har den där rösten i bakhuvudet - får man säga grattis till den? Jag tyckte riktigt illa om den rösten när den först poppade upp i mitt bakhuvud. Men ju mer medveten jag blev, desto sannare förstod jag att den var. En dag i taget är perfekt i vilket fall.

Tycker du är stark och visar uthållighet och mod, S. Jättekram till dig!

Återgäldar dina små intittningar i min tråd med ett litet besök här hos dig.

Jag vill passa på att uttrycka min stora beundran för din fantastiska förmåga att kunna använda ord och formuleringar till att få fram minnesvärda, träffsäkra och viktiga budskap och råd i dina inlägg runt om i trådarna här på forumet. De väcker, piggar upp, värmer och stöttar. Ofta allt detta på samma gång.

Vilken tur för oss andra att du orkade kravla dig upp från alkoträsket och nu delar med dig.

Du ger väldigt mycket. Tack och kramar!

LenaNyman för ditt inlägg !! För mig är det så oändligt mycket enklare att leva nyktert än att hålla på med koll på vad/hur jag dricker.
Jag har under min aktiva tid försökt så oändligt många gånger att dricka "normalt" så jag kommer inte hur många gånger det är.

Och jag har träffat så många som har samma erfarenhet som jag har och som inte heller har lyckats. Och det märkliga är att det är folk som inte, synligt, har samma sjukdom som jag har som anser att det går att lära sig dricka "kontrollerat".

Och man ska nog ha i tanken att alkoholindustrin är stark.

LenaNyman

Pi; tusen tack för dina alldeles underbara ord. Det blev varmt som i en bakugn strax innan hällekakegräddning i bröstet på mig. Jag tänker på vilket fint stöd du är på forumet - hur du andas klokskap och vetskap och lugn erfarenhet. Jättekram!

Adde; ja, jag är inne på samma linje som du. Att dricka kontrollerat, jo då, det kanske man kan gå i land med. Men till vilket pris? Och för hur lång period? Jag ser det som att man leker rysk roulette. Rätt som det är går kulan av, rätt in i hjärnvindlingarna, och det går lika lite att säga om utfallet som om man skulle drabbats av en stroke.

Det är skönt att insupa livet utan förstärkare.

Pusspuss!

Sista gången

Att slippa det ständiga dividerandet om när/hur mycket/bara på jämna födelsedagar/osv är absolut mycket skönare än att med vita knogar hålla sig nykter i väntan på ett godkänt tillfälle. Det verkar ärligt talat helt outhärdligt.
Jag läste en sak som jag tyckte var himla bra, det var en ganska nynykter kvinna som skrev att hon hade ju provat det här med att dricka och att försöka kontrollera mängden och ja, allt det vi håller på med i den där processen innan man inser att man kanske borde sluta. I alla fall. Hon skrev så här att nu tänkte hon vara helnykter tills dess att hon upplevde några negativa konsekvenser av det. Vilket låter sunt, eller hur? Men det är ett ganska bra löfte som dem som tycker att "för evigt" känns jobbigt. Testa tills du en morgon vaknar upp och har gjort något på grund av att du var nykter och nu ångrar du dig... Jag gillade det. Gör det tills det ger dig en negativ konsekvens. Tänk om man haft samma inställning till att dricka? Då hade man nog bara testat en enda gång.
Sköt om dig!

LenaNyman

Hah, jag blir så himla nöjd varje gång det står så efter jag knappat in användarnamn och lösenord till den här sidan. Ett bevis på att tekniken faktiskt kan funka och att inte alla datorer är datorjävlar.

Sista gången! Vad länge sen! Har tänkt på dig - tänkt att det är väl själva tusan också att inte människan kan starta en tråd nångång så man kan komma och hälsa på. Vad fint med alla dagar du samlat på dig, kära du.

Hehe, den där ladyn du skriver om är riktigt smart. Testa att vara nykter tills du märker att det ger dig en negativ konsekvens. Så bra. Nånstans i detta forum är det nån som skrivit nåt jag kom att tänka på, nu när jag läste dina rader. Kan inte exakta ordalydelsen men innebörden är följande:

Har du nu en gång kommit fram till att alkohol inte är nåt för dig längre; låt ingenting komma emellan den insikten och det beslutet.

Den meningen kanske man tar till i nästa steg, kanske. Ja, just det, vi har den här också, Stingos utmärkta bevingade ord:

"Måste du dricka är du inte fri att dricka."

Den tycker jag är skitbra. Alla gånger jag druckit av alla anledningar som finns, eller ingen anledning alls. Tar man bort anledningen, som ju bara är ett svepskäl hur som helst, så återstår det här "tvånget" att dricka. För att jag ville, för att det inte gick att låta bli, för att det inte kändes meningsfullt att avstå, allt det där. Och när det var så, så var jag inte fri att dricka. För då hängde jag redan intrasslad i alkisnätet och kunde inte komma loss. Foten i en potta.

SG, roligt att höra av dig. Sköt om dig du med. Stor kram!

Ebba

Hej

Nu är det snart jul igen.
Jag minns förra julen.
Jag köpte en stor ring att ha på julafton men just som jag skulle sätta på mig den var den spårlöst försvunnen.
Jag tappar alltid bort smycken, lägger dem på "bra ställen" och hittar dem inte igen.

Men nu är nu och:
Jag fick lov att ta hand om en hund i några dagar, jag har kanske inte berättat det men jag är rädd för glada hundar. Tror det kommer sig av en gång när jag var liten i ett annat land och det kryllade av vilda hundar, en dag rusade en stor hund rakt mot mig och jag såg den stora käften som i slow motion komma mot mig i ögonhöjd.

Jag trodde väl att den skulle äta upp mig?

Hur som helst jag fick lov att ta hand om en hund och vet du vad som hände?

Först fick jag panik, jag trodde att den skulle fastna under soffan, hitta choklad i nåt hörn och dö eller ja inte vet jag, jo! Jag tänkte på DIG jag mindes när du åkte till veterinären för att du trodde att en hund fått i sig människomedicin. Gud vad jag kunde förstå dig nu senare vilken rädd panik det måste ha varit.

Hur som helst den här lilla hunden förändrade mitt liv.
Magiskt var det.
Önskar att jag hade haft det på film vad som hände med mig när plötsligt en liten hund behövde mig.

Första natten var den ovan och kunde inte sova, inte jag heller.

Andra natten sov den kind mot kind med mig och trasslade in tassarna i mitt hår.
Det bara blev så, den hade med sig en säng och aldrig i livet att den skulle få sova i min!
Men den tittade på mig med sina ögon du vet och..,
En liten hund i min säng!
Så varm och go och mitt hjärta smälte när den somnade tryggt.
Jag var lycklig.

En oväntad vänskap som säger mig att mycket är möjligt.
Vilken grej.
Att få förtroende av en hund.
Nu förstår jag plötsligt alla människor med hundar jag ser överallt.

Med mig är det ok. Jag dricker inte alkohol, det är det enklaste i livet känns det som nu, att inte hälla sånt i mig.

Var rädd om dig. Le.

Kram

Ebba

Det lät kanske lite kaxigt att det enklaste i livet är att inte dricka alkohol. Jag har stor respekt för alla som kämpar och försöker stå emot och bryta ett sånt mönster. Jag menade att det är annat nu i livet som tar mer kraft och är svårare än det. För mig.

<3

LenaNyman

Jag minns, jag minns! Det där med ringen, kommer ihåg det precis som om det var i går. Och alla känslorna som kommer fram inför jul. Saknaden, längtan, det stora eller lilla vemodet som rullar in. Och vad mer; jag minns hur jag låg dubbelvikt över tangentbordet när jag hade läst din tirad om att det ju var ett omöjligt företag att ha hund; det var ju ett evigt rastande hela tiden, man blev ju ALDRIG klar! :D Hahaha, underbart! Och nu har du varit med om det trevliga, också, med att ha hand om ett litet hundliv. Värmen, omsorgen, ömheten, kärleken, allt det där. Rätt åt dig! ;)

Så fint och gott att höra av dig. Blir glad. Ler. Kramar länge och varmt tillbaka! <3

P.S Förstår absolut vad du menar i din #1384. Och jag hoppas att du finner råd i allt det andra som är aktuellt för dig i dag. D.S

LenaNyman

I dag blev det tjugo. Det känns inte så stort längre. Mer som en trevlig vana jag skaffat mig som fortgår utan att jag behöver anstränga mig så mycket. Ja, för det mesta i alla fall. Från början skrev jag till min släkting, som jag inte träffat på snart två år, och upplyste om varje månad jag fullbordat. Det var länge sen jag slutade med det, men av en händelse utväxlade vi häromkvällen följande rader med varann:

"Förresten, tror du att jag går omkring och är nykter fortfarande?"
"Jo, jag har trott att du går omkring och är nykter. Men så ska det ju vara."

Precis så är det. Det är precis så det ska vara. För mig.

Ja så ska det vara, du ska vara nykter, då är du bäst.

Låt nu några promille av medvetandet och vaksamheten se till att nykterheten inte blir slentrianmässig och självklar, så att du
i ett obevakat ögonblick riskerar att få promillehalt i blodet.

När jag hade varit nykter i halvannat år förra gången, började jag känna en härlig rofullhet gentemot alkohol. Alltså, sugen upphörde helt och det kunde gå åtskilliga dagar mellan någon tanke relaterad till alkohol. Såg jag någon dricka eller vara berusad så bekom det mig inte, det var något som skedde utanför mig och mitt jag. Detta pågick sedan i många år, och var en härlig tillvaro.
Känner, eller upplever du, något liknande LenaN?

Värmeljus och kramar till dig LenaN i novembermörkret

Jag läste din tråd långt innan jag själv började skriva på forumet. Den kändes alltid intressant och äkta. Tack för det. Vi fortsätter så...

LenaNyman

Tror jag.

Fina Pi! Tack för dina ord. Blir glad över din omsorg. Har haft en tid av ökat sug, framför allt under sensommaren och mot hösten. Du vet, ungefär som när man står på en bro och ska hoppa fast man inte gör det. Vissa kallar det här, har jag sett, för nåt slags posttraumatiskt sug. Det har lugnat ner sig nu och oj, så skönt det är när alkoholmonstret vilar stilla. Jag går fortfarande omkring och vet i mina cellers innersta att alkohol inte är för mig. Det finns inga tankar på att prova. Ja, jag är kanske inte helt där, i den känslan du beskriver, men jag tror jag är på god väg.

miss lyckad; vad glad jag blir när du skriver som du gör! Tusen tack! Och ja, vi fortsätter.

Muris; <3.

LenaNyman

... kära ni allihopa här inne. Snart är det så jul igen. Min andra jul i alkoholfrihet blir det och, som Lucas säger, mitt första helnyktra år är snart till ända.

Jag tror aldrig jag kommer att glömma sista julen i alkoholens grepp. Jag vägrade vara hemma och fira nykterjul. Dessutom skulle Lucas jobba stora delar av julen. Så jag brakade iväg strax innan julafton, bakis och dan, och reste till människor jag tidigare kunnat vara tillsammans med och dricka utan några inskränkningar alls. Men inte ens där gick det längre. Jag tullade på morgnarna av mina halvliters julmustflaskor (som innan avresan fyllts med Jägermeister) för att ens kunna borsta tänderna och få i mig p-pillren. Ja, det gick ändå inte att få till nåt slags vettigt mående. Inte förrän mot eftermiddan till hade jag kommit upp i en promillehalt som kändes anständig. Och sen började hetsjakten om igen morgonen därpå.

Ja, det var då det. Och det kunde vara nu, det är viktigt att påminna sig själv om det. Detta forum har lärt mig en bra sak att komma ihåg: Glöm aldrig.

Nu så här dagen före dopparedagen tycker jag till och med mindre synd om mig själv. Jämfört med i fjol, alltså. Längtan efter nära och kära och sorgen över det som en gång var - jo, visst finns dom känslorna kvar. Men det tar inte över och jag är mycket nöjd med att veta att kommer det bara an på mig så kommer julhelgen att gå sin gilla gång precis såsom jag planerat. Det är vackert.

Jag ser att forumet fortsätter vara det fina och avlastande och stöttande ställe jag en gång började skriva i. Alla här strävar och längtar efter en bättre och värdigare tillvaro, en tillvaro som fungerar. Det är stort. Det är förbaske mig störst.

Kram på er alla nu, jäääättestor julkram, gruppkram, ja, allt det där! <3

låter lite så där halvt vågat, lite förbjudet och så, men jag förstår vad du menar och vill delta i den även jag och till alla! Sitter här med barn på besök hemma, nykter och nöjd med det, inget allvarligt sug efter ca 6 veckor nykter. Alla andra drack vin till maten i går, och jag julmust. Tänkte med tillfredsställelse på att mina tankar var klara och riktiga, inte flummiga och spretande av alkohol. Slappa i morse ligga och ångra kvällen, och fundera på vad jag kunde ha sagt som inte var bra. Nu ska granen upp och kläs på.

LenaNyman

Vad det känns fint att läsa det du skriver! Jag önskar dig ett levande och balanserat 2017. Stor kram!

LenaNyman

Tänk att jag kunde lägga ner både alkoholen och snusen innan jag begrep att jag är sockerberoende. Jag fattar det inte men så är det. Det är en blixt från den klarblå himlen, ett havsväsen nerifrån de mörka djupen och en tågurspårning på torra land som precis träffat mig rakt i solar plexus.

Jag har ett sockerberoende.

Sockerbomben 3.0 av Bitten Jonsson. Kanonbra bok. Det spelar ingen roll om man tycker att man "bara är lagd lite grann åt missbrukarhållet till". Den är enormt intressant, klargörande och en bok man ska äga - oavsett beroende. Läs.

Jisses, nu måste jag gå och smälta detta. Tar nog hela 2017. Kram på er.