Återigen har en dag slutat med att mannen har låst in sig i sovrummet och att jag är en elak jävla människa. Och det är ok. Jag är elak, tråkig och obekväm. Jag har nämligen börjat att säga sanningen, inte hålla masken, ta konflikten och till och med sagt att jag inte vill leva så här.
Så många gånger jag har gråtit, täckt upp, ljugit och låtsats att allt är fullständigt normalt.
För visst är det normalt att som i torsdags dricka 2 flaskor starkvinsglögg? Eller som idag en söndag, dricka upp halva bag in boxen som är kvar?
Det är bara jag som är såååå jävla tråkig och gammal!
Och han höll sig ju i skinnet i fredags då jag hade krävt att han skulle köra till fotbollen i lördagsmorse, men till lunch slank det ner en öl och sedan var det lördag;)
Ibland undrar jag tyvärr på fullaste allvar om det verkligen är jag som är missunnsam, grå, tråkig och glädje dödare? Faktiskt. Det kanske är mig det är fel på och att detta är alldeles, alldeles normalt.