Har druckit konstant i 5 dagar och är helt slut. Halsade både vin och gin igår - mitt på soliga dagen. Min man är less och besviken. Vad håller jag på med?!!!!

Spriten har tagit mig fullständigt det senaste året. Nu är jag skakig, har knappt sovit och röker som en idiot. Jag vill bara krypa ur min kropp och lämna den i snön här utanför.

Ung tjej, med bra jobb (som jag inte har åkt till idag för jag vågar inte blåsa i alkolåset på min bil). Fan vad jag är besviken på mig själv. Legat på behandling i somras, kört rattfull, varit på avgiftning. Det här går inte längre.

Jag har läst mycket här och tog mod att bli medlem idag. Jag behöver stöd, detta är inget liv jag vill leva. Alkoholfritt är min enda räddning men just nu vill jag bara överleva den här dagen. Inte druckit på ca 16 timmar nu.

Bra att du hittat hit. Det finns många liksinnade här. Fler som är i början av sin nykterhet och andra som varit nyktra längre. Nu får du ta en stund i taget och läs gärna på forumet. Försök hitta trådar som kan hjälpa dig till förändring. Varm kram..

Gredos

Jag är glad du hittat hit. Jag hoppas de där 16 timmarna tickar nyktra på och blir så många du helst önskar. Kram och välkommen

Trötta Maggan

Jag har under senaste tiden fullständigt tappat kontrollen och orkar inte mer.... Skam, förtvivlan och sorgenhet rasar i min kropp.

Miss nöjd

Tack för att ni skriver, jag har börjat läsa era trådar och känner igen mig otroligt mycket i många inlägg!

Idag när jag väl vågade sätta mig framför ratten och blåsa grönt struntade jag i jobbet - jag åkte och satte mig på ett lunchmöte med AA.. Jag har ingen hemgrupp, vågar inte gå på närmaste mötet så istället körde jag till en annan ort.. Och alla bara delade om hur underbart de haft det på sin nyktra nyår och jag kände bara att jag inte passade in, jag drack ju senast igår! Nej, jag skäms... Pratade inte med någon annat än en dam som sa att jag borde skaffa en sponsor och jobba i stegen.

Jag gjorde tre steg i somras på behandlingshem men det är väl bara att börja om.. Misstaget var kanske att jag slutade gå på möten, slutade all form av terapi, slutade meditera (som jag ändå inte kommit in i).. Slutade be om hjälp.. Jag vet inte. Och så gick det utför i den blöta nedförsbacken...

Jag ska vara nykter idag. Jag passerade många systembolag på hemvägen men körde raka vägen hem! Inget tetravin idag, som man kan knövla ihop kartongen och få ner i soporna utan klirr... Röker och luktar nog illa gör jag nog, fast min man säger att jag det inte syns. Vadå inte syns? Jag skakar ju i hela kroppen!

Det är osammanhängande tankar just nu i mig, men det är i alla fall inget fyllesvammel. Inte idag.

BElisabeth

Välkommen hit. Du är inne på första dygnet och de första är svåra. Men försök ta en dag i taget, en timme i taget. Din kropp behöver helt klart vila. Jag har inte varit så illa ute som du, så jag kan inte riktigt relatera. Men jag hoppas du tar dig ur. Jag tar en dag i taget. Har inte tagit någon hjälp, bara egen vilja. Jag tassade mycket tyst in i nykterheten utan att slå på någon trumma. Jag ville inte att de närmaste skulle ha några förväntningar. Jag har varit nykter i 11 dagar nu. Elva jävligt långa dagar :). Men mår fantastiskt. Ätit lunch dörr i dörr med systembolaget med en kanna vatten att dricka. Åt sen lunch på krogen idag, med en kanna vatten. Normalt hade det nog slunkit ner både öl och vin :).
Se inte ett år framåt, eller en månad eller en vecka. Se timme för timme. Varje timme du inte dricker är en vinst för din lever och ditt psyke. Sikta kort.
Kram!

Miss nöjd

Jag önskar jag hade en snabbspolningsknapp och kunde spola över de närmsta dagarna.. Men nej, en timme i taget nu. Inga löften, inte till någon. Ja, jag har många hemska minnen (och blackouts) på grund av mitt missbruk. Jag har haft tur som haft familj som stöttat mig och skickade in mig i behandling "tidigt".. Jag kommer att gå en säker död till mötes om jag väljer alkoholen framför mig själv och familj igen..

Hej Miss Nöjd
Återfall har jag haft många. MEN det går att komma ur dem. Ja, man kan till och med lära sig något.
DET VIKTIGASTE, förutom att inte dricka, är att du inte ser ner på dig själv. Den sjukdomen vi har är sådan att återfall kan komma. Det är som med diabetes.
Jag har gått mycket på AA och där lärde jag mig att man är nykter en dag i sänder. Är du nykter i dag står du och jag inför ett nytt beslut i morgon, tiden vi har varit nyktra spelar då ingen roll.
Lycka till i kampen de närmaste dagarna och ta hjälp om du behöver det.
vänligen
Ikaros

BElisabeth

Skammen vi känner när vi gjort bort oss i fyllan är hemsk. Den sänker en djupt ner. Man orkar knappt se nån i ögonen pga skammen. De som inte begriper, de fördömer och ser ner på en. Däremot när man väl hållit sig nykter väldigt länge, och erkänner sitt missbruk så är det ingen hejd på hyllningarna. Det är nåt falskt med det där tycker jag. Men det viktigaste är inte hur andra ser på en, utan hur du själv ser på DIG. Räta på ryggen och ta en dag i taget. För varje dag nykter ger du dig själv en jättekram. Och varför inte sätta upp ett mål? En resa - ett vackert dyrt plagg... osv.
Stor kram

Miss nöjd

Det är så sjukt alltihopa..
Men jag kastas mellan att känna att "jag har levt klart - gjort allt jag velat" Rest, utbildat mig, har drömjobbet kvar än, har (hade med tanke på hur jag har förlorat min psykiska hälsa) en givande hobby, har världens bästa man.. Så jävla egoistisk och sjuk är jag..

Och i nästa stund så känner jag bara att det finns så mycket att leva för - jag är ju bara drygt 25 år nu. Jag vill få se mina ev barn växa upp och jag vill se min man lycklig.

Jag har haft en materiell uppväxt -fått allt men med föräldrar som inte hade tid till sina barn och var borta mycket. Jag måste resa långt in i mig själv på något sätt, ärligt börja reda ut vad det är som sker i mig. Känna känslor..

Men kanske en resa vore någonting? Väldigt fint förslag BElisabeth. Kanske till ett land som saknar allt materiellt eller till Indien kanske.. Eller vandra i naturen bara.. Ett steg i taget. Det kommer aldrig att ske om jag väljer alkoholen..

Ikaros, jag skämdes så vansinnigt i torsdags när jag frivilligt skulle ta mig på ett AA-möte men hittade inte dit.. Och så blev jag en kvart sen när jag väl hittade och då vågar jag inte ens gå in. Står utanför som ett fån en timme och åker hem sedan, via systemet, gråter över att jag inte ens klarade av att gå på ett möte och dricker på det. Usch! Orkar inte fler återfall, men redan nu efter drygt ett dygn börjar suget komma.. Finns ingen alkohol här så det är bra. Och så finns ju detta forum och fina ni!

Famiglia

Hej Miss Nöjd,
Jag hade med en materiell uppväxt, blir nog lätt så när man har föräldrar som är mitt uppe i karriären. Min far reste mycket så honom såg jag enbart på helgerna, för att stilla sin ångest över att inte se sina barn så är väl materiella ting kanon eller... Hade inte velat leva det livet. Min far fick cancer och gick bort alldeles för tidigt, en pappa som jag inte riktigt kände och som inte riktigt funnits där. Jag var 20 och detta blev starten på min professionella alkoholkarriär. Visst jag festade innan men inte alls i den utsträckningen, blev 25 och festerna minskade så då började jag dricka ensam istället. Och såhär har det hållt på mer eller mindre hela mitt liv. Tog till alkoholen för att slippa vardagen, leva i nuet, inte behöva bry sig om det som varit eller det som komma skall. Ta bort alla känslor för en stund och bara vara. Jag fick och bearbetar fortfarande min pappas bortgång, försöker minnas de positiva sakerna, ta lärdom om vilken pappa jag själv vill vara för mina barn. Flummar kanske lite nu men jag tror att anledningen till att vi dricker är viktigare att ta tag i än själva drickandet. Varför lever man i detta självdestruktiva beteendet där man skadar både sig själv och sina nära som man älskar. Jag har med bra jobb, hus, säkrad inkomst, en fru som är underbar, två fantastiska barn men ändå kunde jag inte hålla mig borta från alkoholen. Hur jävla dum i huvudet får man bli? För mig var det att jag kände en konstig ensamhet, kanske som lever kvar sen barnsben, att inte bli sedd eller hörd, att jag var uttråkad, samt att jag ville stanna tiden, bara leva i nuet med min öl, vin eller sprit, inte behöva bry mig om något annat, inte behöva tänkta, inte behöva ta tag i saker i mitt förflutna. Men ju mer man tar tag i desto bättre mår man för tyvärr kommer allt ikapp en, vara sig man vill det eller ej. Mitt inlägg kanske inte hjäper dig i din kamp men jag ville bara dela med mig, jag kan relatera till sakerna du skriver. Jag kan lova jag dig en sak. Hur jävligt det än är just nu så blir det bättre, ta en dag i sänder bara, försök aktivera dig och gör det du tycker om för att få tankarna på annat. Ta inte till alkoholen igen, du kommer ångra dig men du kommer inte ångra en enda dag, timme, minut du håller dig nykter. Kämpa på!

Miss nöjd

Jag känner igen mig väldigt mycket i din berättelse. Jag kan känna dåligt samvete nu för att jag mår så dåligt trots att jag "har haft det så bra"..

Idag är jag på jobbet. Det känns bättre idag så jag måste passa mig för Systembolaget på vägen hem. Usch..

Tänka på annat? Hur då? Hur gör man när beroendehjärnan vill köpa alkohol?

Kram på er!

Mags

Jag är med dig. Dag två av frossa, ångest och skam. Tid hos beroendeläkare. Första gången som den med alkoholproblemet. Många gånger där som den medberoende.... Men jag har åxå sett människor lyckas leva nyktert så jag vet att det går.

Famiglia

Ja det är så klart inte lätt. För mig har det funkat att gå ut en sväng samt minnas tillbaka på allt skit jag gjort, alla lögner jag kommit dragandes med, alla jag har sårat, dvs vad mitt 18 åriga kalas har kostat mig och mina nära. Man blir inte stålt över sig själv men jag blir heller inte sugen på att dricka. De första dagarna som var tuffa sket jag helt att ta med mig min plånbok när jag skulle någonstans, jag hade helt enkelt inga pengar även om suget skulle bli för stort.

Mitt bekymmer är att jag är rädd för nykterheten, känns lite tråkigt. Jag vet att jag är dum i huvudet men det känns så. Ett annat bekymmer jag börjar känna av är att det blir lättare och lättare för varje dag som går. Misstagen glöms bort mer och mer dvs, nu har jag varit så duktig, jag borde ju kunna ta ett gott glas vin...

Skönt att det känns bättre för dig idag, jag kämpar vid din sida :-) sköt om dig!

linus

Vad bra att du hittat hit! Som flera skrivit tidigare finns mycket bra att läsa här. Många berättelser som man kan känna igen sig i, eller hitta inspiration i. Och inte minst insikten att man är inte ensam. Det tycker jag är fint.

Har det gått bra idag? Jag har ofta upplevt att suget kommer mer när den akuta bakfyllan/ångesten släppt, alltså dag 2 eller 3 eller så... Plötsligt verkar det inte så farligt längre, jag överdrev nog, och sen inser jag att jag har övertalat mig själv att det är väl ingen stor sak om jag dricker ikväll liksom. Hur som helst! Kämpa på, jag ska följa din resa!

Miss nöjd

Så bra idé! Bara ta med till lunchen och inget mer, hade jag aldrig kommit på själv!

Jag åkte hem utan stopp (lyssnade på vinter i P1 med Tomas Sjödin, en person på det hittills enda aa-möte jag varit på delade om att han tyckte det var bra..) Finns på Spotify och SR play. Jag ska nog ha något att lyssna på istället för musik, jag kan bli så speedad och bara åka in och handla vin. Jag kan göra detsamma om jag känner mig nere men idag glömde jag liksom bort det när jag lyssnade på Tomas.

Varit på dåligt humör sedan jag kom hem men det är mitt fel, det är suget och egot som tar plats och breder ut sig som ett elakt, bittert täcke över mig och drabbar mina närmsta hårdast.
Drack massa äckligt te som ska vara nyttigt.. Och åt ostkrokar.. Jag tycker varken om te eller ostkrokar. Men vad som helst är bättre än vinet.
Jag är nykter idag!
Hoppas verkligen att sömnen blir bättre snart..

Elias

Heja på!
Är själv inne på samma resa, nu är det 4:e nyktra dagen. Söp till ordentligt dagen före nyårsafton och insåg hur vansinnigt det var, helt ensam hemma men med en hel del alkohol. Gick då med här och stöttningen är fantastisk, liksom igenkänningen i många av trådarna. Det har runnit floder av alkohol genom min strupe ffa de senaste 14 åren och då spottade jag inte i glaset före det heller. Fenomenet eskalerar hela tiden och tror inte jag hade en enda vit dag under 2016. Däremot många minnesluckor och mycket ångest.
Nu är vi många här som tillsammans ska klara resan mot nykterhet 2017!

Famiglia

Känner igen mig i det du skriver, nu kämpar vi på. Hur har det gått för dig idag @Miss Nöjd?

Miss nöjd

Jaha vad hände idag? Jag hade haft en jättebra dag på jobbet och alkoholhjärnan styr bilen och parkerar utanför Systembolaget.. Köper två Gredos - billigt vin, betalar i kontanter och kassören önskar mig trevlig helg. Det är vad som händer..
Igår kom nykterheten (typ3dagar) så långt att jag kom ihåg mina insikter i min nykterhet efter behandlingen i somras - att om det är så att otrohet och sådant får mig att dricka så måste jag förändra det jag kan.. Det har jag inte gjort.. Inte ens ansträngt mig för...

Nu har jag väl druckit typ en flaska vin.. Usch, dags att tänka längre. Morgondagen kan jag fortfarande göra till min istället för att ge bort den till alkoholen.