Hej,

har faktiskt för mig att jag skrivit här för länge sedan men jag drar bakgrunden lite snabbt.

Har druckit för mycket i över två djäkla år. Före det drack jag - ironiskt nog - nästan aldrig. Var aldrig någon partypingla som yngre utan ständigt den måttliga, som bar runt på kompisar och höll deras hår när de mådde illa ;-) Blev förälder och då glömde jag för det mesta bort att det alls fanns något som hette alkohol, hände en gång per år kanske att jag drack ett glas vin.

Men så skedde en kris utan dess like 2014 och jag fick svårt att somna. Efter många nätter utan sömn började jag tänka på hur trött jag kunde bli av vin, började "medicinera" mig genom att dricka ett par glas innan läggdags. Märkte snart hur skönt det var att vara avdomnad, hade mycket ångest och det dämpades en smula av alkoholen. Började ta ett glas vin tidigare och tidigare för att jag ville åt den känslan, tänkte att det var ok att ta första glaset vid lunch till sist. Hände att lunchen blev redan kl 11 bara för att jag ville ha vin, sedan sippade jag på hela dagen till sängdags...

Jag tror att jag legat på 1,5 liter vin/dag senaste tiden. Det är ju galet mycket. Det har naturligtvis blivit svårare och svårare att känna sig berusad, har jag mött folk eller haft gäster hemma har de inte märkt något. Jag tror det är därför detta pågått så länge, jag "ser ju inte ut" som en alkoholist...

Mannen har ju sett detta så klart, genom att han noterat hur fort en bag in box försvunnit. Han har inte vetat hur han ska hantera det, i och med att han vet anledningen så har han inte velat bråka med mig. Jag har ju utnyttjat detta både medvetet och omedvetet de få gånger han ifrågasatt; ställt mig i försvarsställning och sagt saker som "men du vet ju att jag inte kan sova/du vet ju hur mycket ångest jag har" osv. Så klart han släppt det...

Men nu är jag så fruktansvärt leds på mig själv. Jag har lagt på mig vikt och känner mig plufsig, jag oroar mig hela tiden för mina organ. Jag vill känna mig frisk igen - i alla fall fysiskt. Anledningen till min ångest försvinner tyvärr inte, men jag kan inte fortsätta hantera den så här inser jag.

Det är ju lite töntigt att ge nyårslöften, men hur det än är så känns det som en chans till en ny start när det blir nytt år. Jag vill ha ett 2017 som är hälsosamt, jag vill gå ned några kilon, jag vill inte oroa mig över kroppen, jag vill inte slösa flera tusen i månaden på vin. Det måste bli mitt år det här!

I går drack jag det sista vinet till oxfilén, i dag har jag bara druckit mineralvatten. Känns bra än så länge, men jag förstår ju att det kommer bakslag. Hoppas på lite support härifrån då :-)

Fråga; tror ni mina organ kan hämta sig nu när jag slutar dricka? Kan de bli "nästan" som tidigare eller måste jag fortsätta oroa mig?

Anders 48

Och Gott Nytt År! Så bra att du börjat skriva här. En väldigt bra början. Läs i trådar, skriv i din egen - det kan vara bra terapi. Att lösa ångest med alkohol är ju ingen höjdare - det vet vi ju alla. Lik förbannat så gör vi det. Gång på gång..... Din kropp kommer att hämta sig om du drar ner/slutar. Kroppen är så finurlig - så lägg ingen större oro över det. Pratat med någon läkare? Kanske behöver du prata om dina ångest/sömnproblem. Kanske få insomningstabletter? Bättre än alkohol för att få sova! Försök att hålla ut idag/kväll. Antar att det kommer att kännas jobbigt - och att du kanske kommer att sova som en kratta i natt. Stå ut! Det bliiiir bättre. I morgon är en annan dag - som kan bli dag nummer 2 i din nyktra kalender. Kämpa på/stå emot/trotsa suget. Hoppas det bästa för dig. Ibland är det två steg framåt och ett bakåt. Det är INTE ett nederlag - bara så det ser ut för många av oss. Titta inte för mycket på snedstegen - utan klappa dig själv på axeln för de framsteg du gör. Du har ju gjort ett alldeles nyss, när du bestämde dig för att skriva här. Bra jobbat!!!!!

Aronswe

Jag måste säga att forumet här har hjälpt mig att hålla mig nykter, skönt att slippa va ensam om problemet. Själv har jag varit nykter i en vecka och det känns otroligt skönt efter att under 2016 druckit typ varje dag.
Hoppas 2017 blir ett bra år, en dag i taget ??

Hej, välkommen!
Det var som att läsa om mig själv när du beskriver hur ditt förhållande till alkohol utvecklats. Exakt likadant har det varit för mig, fast min kris var 2012... Nu har jag varit helt vit sedan juli, dvs i fem månader och jag lovar att jag aldrig mått bättre! Jag hade grym abstinens eftersom jag slutade rätt upp och ner utan hjälp (dumt är det många som säger!) men när abstinensen väl klingat av så känns det hur bra som helst. Tänk på att abstinensen inte är så himla långvarig när det gäller alkohol, några dagar brukar det handla om. Försök härda ut! Köp hem smågodis, kakor eller glass (isglass har varit min "grej") eller vad som helst som du tycker om. När du känner att du saknar något eller vill trösta dig med något så stoppa nåt sådant i munnen istället för att ta ett glas vin.
Jag tänker på dig och håller mina tummar och tår för att du ska få en så lätt resa som möjligt! Skriv gärna mer om hur du känner och hur det går!
Kram!

mjoha_69

Känns skönt att "lära känna" människor som förstår vad man går igenom och även hur man kan hamna i den här skiten trots att man verkar så djäkla lyckad utanpå. Men när det är kaos inuti, då kan det verkligen hända märkliga ting som man aldrig skulle trott innan.

mjoha_69

... ÄR sugen på alkohol, definitivt. Frestas av tanken att be mannen köpa folköl "för att det är gott till maten" men ska verkligen försöka låta bli. Vore fint om dag 2 kan bli lyckad också, men lite jobbigt just nu faktiskt :-/

mjoha_69

Fördelen med att bo i en håla där näraffären stänger 20 - har bara druckit vatten i dag och det blev inga folköl (om jag egentligen inte är så förtjust i ändå). Tog en långpromenad med hunden i stället. Riskdag nummer två är över, tack och lov :-)

mjoha_69

Känns som att jag skriver lite för mig själv här, men jag hoppas någon har lite pepp att skicka :-)

Dag 3 närmar sig sitt slut, jag är spik nykter. Har jobbat (extra stressig dag i dag så det distraherade mig), promenerat med hunden osv. Känner ett svagt sug hela tiden men det är hanterbart i alla fall. Tänker skicka mannen till affären så jag inte blir svag precis där och kommer hem med ett 6-pack (som jag ju egentligen ändå inte vill ha, min grej är ju vin)...

BElisabeth

Dag 3 är inte illa! Din lever får rena sig och kroppen återhämta sig. För att inte tala om hjärnan! Gå in här och läs alla historier, alla tips. Om inte annat får du en påminnelse om det där med första glaset. Som man inte ska ta. Kan man överhuvudtaget inte dricka ETT glas utan att det eskalerar, så ska man inte dricka alls. Jag kör på julmust :) Men jag KAN dricka socialt, jag ska bara hålla mig jävligt långt från ensamdrickandet kväll och helg :).

mjoha_69

Jag hoppas komma till möjligheten att socialdricka också, men bara det. Jag har aldrig druckit för mycket på krogen eller hemma hos någon, det sker endast - som för dig - när jag varit hemma. Vore fint att kunna ha det som gräns för mig själv, att sköter jag mig som jag alltid gjort i sociala sammanhang (det sker ju inte heller ofta, är sällan ut) så kan jag tillåta mig själv det. Vi får se...

Mags

Jag började åxå vardagsdricka pga insomnia. För att orka vardagen. Dag 2 här. Men ingen önskan om socialt drickande. Vill bara inte ha alkohol i mitt liv mer. Vill finna vägar att vara tillfreds med min tillvaro där jag orkar med livet utan att vilja vara bedövad...

Bra jobbat, kämpa på! Det blir lättare dag för dag.
Vad gäller att kunna dricka socialt så förstår jag inte riktigt vitsen med det? Varför utsätta sig för något som man vet är farligt och som i värsta fall kan få konsekvenser? Att balansera på en slak lina? KANSKE kan jag, KANSKE inte? Självklart får alla göra som de själva vill, men jag säger som Mags ovan, alkohol har inte i mitt liv att göra längre. Jag vill leva resten av livet klar i huvudet.

mjoha_69

Det är helt enkelt så att jag tycker det känns trevligt i sociala sammanhang, till en fin middag med vänner. Det är gott ihop med maten och OM jag testar det (vilket jag inte bestämt mig för) så är utemiddagarna inte många per år. Det otrevliga för mig som har med alkohol att göra är när jag dricker hemma, när jag gjort det ute har det stoppat vid två glas (utan att jag känt panik när jag kommit hem efteråt).

Mitt problemdrickande sker i ensamhet, men med det inte sagt att det ska bli så - jag håller det bara öppet.

Elias

Är själv inne på fjärde dagen nykter, avstod på nyårsafton och sedan dess men hävde i mig rejält på fredagen. Känner, som du, att det får vara nog nu. Dagligt drickande i många år, förstår ju förnuftsmässigt hur tokigt det är.
Himla jobbigt med sömnen, abstinensen och suget dessa första dagar, men jag litar på alla kloka människor här. Det blir bara bättre för varje dag!
Nu kämpar vi på!

mjoha_69

Drack 3 glas vin i går, grannen kom med en flaska för att tacka för hjälpen och jag kunde inte låta bli när det väl fanns framför näsan :-/

Tänker ändå se positivt på att jag varit spiknykter i många dagar och bara druckit en dag av dessa. I dag blir ännu en nykter dag och det är i alla fall bra. På det igen!

Mags

Var och åt hos min vän igår. Jag har berättat för min vän om mina alkoholproblem nyligen. När jag kom dit stod vinflaskor på bordet och det sög till direkt samtidigt som hjärnan sa "säg nej tack". När jag satte mig berättade min vän att det var alkoholfritt vin. Himla fint gjort tycker jag (även om det var dödsäckligt och jag drack vatten istället). Men det blev tydligt för mig att nykter hemma, utan vin tillgängligt, är något helt annat än att vara ute i världen omgiven av alkohol. Jag förstår att jag kommer behöva jobba med min egen vacklande vilja mer än en gång.

mjoha_69

Så starkt Mags - själv vågar jag inte säga till någon. Skäms då jag vet att ingen skulle "tro" det om mig, jag verkar ju så himla helylle på ytan. Så därför tackade jag snällt och sedan gick det som det gick. Man får vara glad för att det inte hör till vanligheterna att jag får en flaska vin bara sådär :-/

Men det var en bra kompis du har :-)

Mags

Som jag litar på att berätta för. Inte fler ännu. Jag trevar fortfarande kring vad detta ska bli och vill kunna få vara i min process omgiven av människor som förstår sjukdomen och dom som älskar mig även när jag är svag. Det är ju hos mig beslutet behöver finnas varje dag. Men jag skulle nog inte berätta för min granne ännu - lite för känsligt.