av Asteroiden77

Hej,

Jag har varit nykter ett par år, något jag aldrig trodde att jag skulle få vara.

Vet hur svårt det är att sluta, kampen, sorgen, varför kan alla andra men inte jag.?

Ville inte leva på slutet. Kunde inte stå emot att dricka hur mycket jag än ville.

Alkoholism : en tredelad sjukdom, fysisk allergi: onormal kroppslig reaktion på alkohol, kan inte sluta när jag tagit det första glaset. Suger blir värre ju mer åren går.
Obotlig sjukdom.

Besatt: tänker på det hela tiden,,kan inte stå emot fast jag vet hur det blir, år efter år.

Själsligt sjuk: ältar( kan inte släppa saker, spelar ingen roll hur många år det har gått), sorg ångest, deprimerad, skuld skam, ensamhetskänslor, ilska, rädslor,.

Jag hjälper gärna till om någon är intresserad ! Allt ovan slipper jag idag.

Godfortsättning

- a

Trötta Maggan
tis, 2017-01-03 - 19:33

Jag är helt enkelt fast i skiten och behöver veta att det finns en väg ut. Jag är ensam, men med mina stackars barn. De har fått stå ut med mig. Rent mentalt orkar jag inte mer men ändå har jag alkohol hemma...

Metafor
ons, 2017-01-04 - 16:49

Jag vill gärna ta emot stöttning av dig. Det är jättesvårt att hantera på egen hand men jag vill inte gå till grupp och tycker denna sidan är bra då jag är mer anonym. Jag är fast i vinträsket, kan inte dricka bara ett glas och dricker för att lugna mig, trösta mig, somna lättare, i socialt sammanhang...you name it ? Klarar att låta bli att dricka 2-4 dagar men ramlar dit igen. Får ångest och blir rasande på mig själv dagen efter. Varför ska det vara så svårt att ta sig ur träsket?

linus
tors, 2017-01-05 - 07:10

Är något som varit väldigt jobbigt för mig. Jag har haft flera år med långt mellan fyllorna (fram till senhösten nu då det började skena fram till jag för några veckor bestämde mig för att nu är det slut, på riktigt), men även om det ibland kunde gå upp till en månad mellan alkoholen så fanns det alltid där. Tankarna på alkohol, ständig. Tog koncentration, energi, pepp... det är otroligt slitigt över tid...

eclipse
sön, 2017-01-08 - 12:26

Jag hoppar gärna på ditt erbjudande. :)
Har aldrig i mitt liv, inte ens när jag var barn känt att jag förtjänar att leva. Ett stort moln av skuld och skam. Dricker för att döva känslan att jag inte "får" vara här. Hur blir man av med den känslan utan alkohol?

Anonym15366
sön, 2017-01-08 - 13:20

...ge en kommentar...?
För det första blir jag ledsen av din känsla du burit på sen du var liten.
Fick rådet av en psykolog:
En enkel mening som faktiskt gör skillnad med tiden. "Jag duger!"
Att tänka "jag duger" som ett mantra flera gånger dagligen höjer med tiden självvärdet. Så enkelt men så grundläggande. "Jag duger!" Inte för att nån prestation utan bara för att jag är jag.
Jag duger. Jag duger. Jag duger.
Att gå in i minnet från när man var liten och känna kärlek och medkänsla för sig själv som det lilla barnet. Det man inte fick som liten kan man ge sig själv. För att du är värd att älskas! För att du duger!
Låter kanske banalt men jag har själv använt det mantrat i flera år. Det stärker med tiden. Och att ge dig själv värde. Unna sig att må bra. Att ta hand om sig. Träna, äta, bada, massage, kramar, kärlek. Du är värd det! Precis som jag.

Anonym15366
sön, 2017-01-08 - 13:24

Har märkt att de flesta med missbruksproblem är djupa tänkande kloka människor. Analyserande och självkritiska? Snälla kloka människor som sätter värde i andra men inte insåg själv? Jag tar gärna emot berättelser och kunskap från de som gått och går igenom det här.

anonym11208
sön, 2017-01-08 - 13:49

Så klokt du skriver. Jag brukar lyssna på mindefulness, har en som är bra där kvinnan säger kloka ord såsom "Du duger" "du är viktig" "Du är bra" Och visst hjälper det.