För att göra en Long story short så hade min man och jag precis separerat på grund av hans alkoholmissbruk (nu i Augusti). DetVar en tung separation, men eftersom han aldrig insåg eller erkände att han hade problem fanns det inget annat alternativ. Vi fick heller aldrigett ordentligt avslut på grund av detta då våra samtal gick ut på att jag sa att "du är alkoholist och jag lämnar dig därför" och han svarade "hur kan du låta en sån liten sak som alkoholen förstöra vårt äktenskap". Dvs, svårt att gå vidare i en sådan diskussion.
Jag lyckades, tack vare vänner, och al-anon, komma fram till att jag inte kan göra någonting åt alkoholistens drickande, och jag accepterade att han kanske aldrig kommer att förstå, be om förlåtelse eller sluta dricka.
Tills i början av december då det kom ett meddelande att han nu har nått botten. han vill gå till AA. Han vill gå dit för sin egen skull inte för min.
Han har nu varit nykter snart en månad. Han är fortfarande fast besluten om att det är rätt beslut. ha älskar AA. Han har gråtit och bett om ursäkt och förstår mig.
Vi har börjat träffas igen. Men hela tiden undrar jag om jag gör rätt beslut. Jag hade just funnit ro i att jag lämnat och gått vidare. Sen swisch, tillbaka. Jag kämpar med att lite på honom, fast jag vet att han talar på ett sätt han aldrig gjort tidigare. Men hans beslut är så stort för honom och viktigaste för honom är att hålla sig nykter dag för dag. Jag vill kräva mer! En kompensation för allt han gjort, fast jag vetatt jag är självisk som kräver det, han har säkert straffat sig själv nog. Och jag känner mig naiv för att jag tar tillbaka honom. För jag vet ju att det är vanligt med återfall.
Någon som har erfarenhet av att alkoholisten blir nykter?