Någon som känner igen alkoholistens beteende att tycka synd om sig själv, tro att han har olika sjukdomar, gråta och säga att han snart är död.

Förra gången min man var så då hade han prostatacancer och den diagnosen gjorde han själv.
Nu har han inre blödningar och ska gå till vårdcentralen och be att dom tar alla prover som finns.
Så nu ligger han och känner sig ynklig.
Igår åt han frukost 15:30 tiden.
Middag åt vi tillsammans med en granne och vid 20:30 vinglade han till sängen.
Pinsamt, att vår gäst var kvar.
Jag skäms !!

Muminmamma

Jag känner igen det här med att tycka synd om sig. Min man känner att hans drickande mest är mitt fel för att jag är så sur o tvär och för att att vi har räkningar och att vi kostar. Vi det är jag och barnen. Din man väljer som min att se sig själv som ett offer och all skuld läggs på oss. Det finns egentligen ingen skuld och din man är inte döende av det han tror. Det som kostar är drickandet och det som gör dom sjuka är också drickandet. Kram

Diddi

Min man är lika dan. Eller alltid uppe tidigt men i säng tidigt med. O så synd de e om han. De e cancer. Aids. Osv... de e olika varje gång. Så tråkigt när man bjuder hem folk o redan kl 18 somnar han för han e för full

sessi

Jag är ihop med en som som har alla sjukdomar och har 6 månader kvar och leva. Jag har lärt mig att stänga av det han säger.

Dotter.till.al…

För några år sedan ringde min mamma mig när jag var på jobbet. Hon var så ynklig och ledsen. Sa att hon hade fått besked om obotlig spridd bröstcancer.
Jag fick panik och släppte allt. Åkte från Örebro hem till Stockholm där jag mötte en väldigt full mamma. Jag tänkte till en början att det kanske inte var så konstigt att hon drack nu med tanke på det hemska beskedet:... efter några veckor kom det fram att allt var en lögn. Jag krävde nummer och namn på hennes läkare och hon kunde ju såklart inte ge mig några svar då allt var påhittat.

Jag var så ledsen och framförallt skamsen. Jag hade ju sökt tröst och stöd hos alla mina nära och kära samt kollegor. Det var så förnedrande och behöva berätta att mamma var frisk och aldrig hade haft någon cancer, bara psykisk sjukdom. Usch...