Hej o shit jag tog steget att bli medlem för att få skriva av mig ihop om att få ta del av era erfarenheter o rådgivning! Jag har läst här ett tag nu o känner precis som så många andra igen mig i både det ena o det andra!!

Vart börjar jag...svårt att göra en lång kärlekshistoria, kort och oromantisk...

Vi träffades för 12 år sen, 20/22 år gamla, blev störtkära, sambos, föräldrar, husägare allt inom 3 år! Hela tiden (som jag nu kan se i efterhand) lyckliga men med viss oro från hans sida, svartsjuka, kontrollbehov osv osv.

Blev föräldrar igen 2009, förlovades, en liten dipp i förhållandet när jag fick en släng av 30 års kris, o undrade om det här va allt?! Ingen otrohet inblandad någonsin, så skaffa er inte den bilden nu....

Sen gick åren....det ena lilla bråket efter det andra, bra igen, romantiken började flöda, satsade på OSS gjorde resor utan barn osv. Det här blir bra...ja vi gifter oss så alla kan få va med o se hur bra allt är....eller.....

Det sistnämnda va i somras....min finaste dag, mina barn va så fina, jag me o han oxå allt perfekt....(förutom att min pappa som inte va med då han gick bort tragiskt en kort tid innan..) alla vänner som va där för vår skull, mammas tårar o konstanta leende!

Midsommar kom, han full men inget konstigt egentligen, 30 grader varmt o mycket öl...så är han lättpåverkad nåt så in i......dagen efter fotboll Sverige-Italien, öltält o vänner! MEN denna gång va set min tur, jag tar barnen o åker hem så kan du få ha kul ikväll....(ja han va ju bakis..)

Jag har kul, pratar länge o mycket med min bästa vän, varm sommarkväll kanske den sista tänker man...DÅ ringer mobilen!!! Den skräcken jag upplevde där o då o så fort jag trampade hem i klackar på cykeln är ff ett under idag....Det va min 10 åriga dotter som ringde o grät o sa "pappa är döööd", "mamma kom hem nu".....

Han va inte död.....men i hennes värld stendöd!!! Han hade åkt hem, druckit nästan hela flaskan med whiskey o däckat på badrumsgolvet....ambulansen kom, svägerskan kom, dottern grät otröstligt....jag svor o grät på samma gång,slog honom o slängde ut honom på trappan!!!
"UT din jävel"....
Sen sattes "behandling" in el ja några möten med soc. tant för hans del som då va terapin, o så antabus....perfekt allt blir bra....igen...eller?

Nu 6 månader senare är alkoholsuget borta, antabusen ff dr som stöd då han själv vill detta! MEN han spelar istället....o denna gång nykter....han hade nämligen spelperioder tidigare men då alltid onykter även om de va en tis eller lör, han va liksom alltid lite lullig sista året...fattar jag ju nu...min medberoendehjärna ville ju inte se det då!!

Nu har jag fått nog, han har fått chans efter chans o kag orkar inte mer....jag mår sämre än någonsin o förr kunde jag åtminstone leva på hoppet men inte längre....

MEN hur gör jag nu? Jag har bestämt mig ena dagen att separera är det enda rätta både mot mig o barnen....i nästa stund tar jag in hans känslor o tänker på hur han kommer klara av en skilsmässa...
Han är för första gången så ångerfull o försöker ställa allt tilrätta på sitt sätt...tvättar, städar, bakar till o med!

Jag vill prata med nån men vet inte vart man vänder sig, Vc? Soc? Kommunen?
Kommer jag orka? Men kommer alltid tillbaka till svaret "jag har 2 barn o behöver inte ha ett 3:e"

Tacksam om du orkade läsa dessa rader ur mitt liv....finns så många mer anekdoter o snefyllor o allt däremellan men kan ju inte skriva en bok här...

Tack

AliceAlice

Ta hand om dig själv och se till att du skyddar så mycket som möjligt av din ekonomi. Äktenskapsförord men det gäller inte om han har/får skulder hos kronofogden, kan boendet skrivas på dig? Att han är ångerfull hjälper föga, det är handling som räknas.

Skilsmässa eller ej, frågan är inte vad han klarar utan vad du vill och du klarar??? Försök att inte lägga över valet på honom och hans behov utan i stället fundera på hur du vill ha det.

det är vanligt att man byter ett missbruk mot ett annat, precis som din man gjort. Han behöver kickar för att få fart på sitt belöningscentrum, kickarna ger honom mer än om han varit frisk. Han behöver komma till insikt i detta och han behöver mer/annan hjälp än vad han fått. Ta tag i det innan det gått för långt och situationen blivit ännu värre!

Du skriver att du vill prata m någon, men i vilket syfte, för att du ska få prata ut eller för att hitta hjälp till honom? Oavsett så har du själv svarat på frågan! På många håll finns också spelberoendes förening typ AA, som kan ske kan hjälpa dig! Se till att du får en varaktig samtalskontokt så du får en chans att oberoende få stöd i din situation och hitta ut!

Mycket styrka KRAM!! Alice

MrsW

Ja det e ju just det som jag åtminstone kommit underfund med, att jag måste se till mig själv nu och barnens bästa! Pengar är inte allt brukar man säga men det är jävligt mycket av kakan ändå....

Tanken att jag vill prata med nån är för min skull, har så mycket inom mig o vill bli positiv o stark igen! Allt från min pappa bortgång till det här....

Den enda instinkten han har kommit till är att han håller på att förlora mig...

Muminmamma

Hur du vill ha det och hur du vill gå vidare. Du behöver samtalskontakt och få hitta dig själv igen. Man tappar bort sig totalt när ens partner missbrukar vad det ny må vara. Jag vet inte längre vem jag är och min roll i hemmet ägs av min mans supande.
Ta hand om dig!
Kram!

MrsW

Ja det e exakt så...idag är en bra dag, jag tog steget att kontakta ett Anhörigcentrum i vår stad och ska få komma dit på första samtalet snart! Sen får vi se vart det leder, har varit öppen med detta mot min man o sagt detsamma till honom, jag gör inte detta fr vår skull utan för MIN och det allra tappra likasinnade där ute är en sån skön känsla!! Varför gjorde jag inte detta tidigare.....

Saga689

Till slut tappar man ju respekten också.....Ibland tänker jag att det vore enklare om allt var svart/vitt. Det är ju så svårt när man ser att de ändå försöker med tanke på din man som tvättar, städar, bakar etc.
Jag försöker att göra saker som JAG tycker om och som får MIG att må bra. Ta promenader, besöka biblioteket, löpträna även om han inte vill/orkar/kan följa med. Stor kram till dig!