Jag har funderingar över om det är farligt för kroppen att plötsligt en dag sluta dricka helt eller om det är 'snällare' mot kroppen att först trappa ner stegvis? Finns det några här som har erfarenhet hur kroppen reagerat med abstinensbesvär de första dagarna, veckorna, månaderna...efter att du slutat helt?
Jag fick dessa funderingar idag eftersom jag läser boken 'Vägen ut - en loggbok om alkoholism och medberoende' av Kjell-Olof Feldt & Birgitta von Otter. Där skriver Kjell-Olof att han efter att ha haft ca två nyktra veckor fick han en extremt svår huvudvärk som gjorde att han måste söka akuten och där konstaterades att huvudvärken troligen berodde på att hans blodtryck var så högt. Han fick veta av läkaren att det är vanligt att kroppen reagerar med högt blodtryck som ett abstinensbesvär i samband med total avhållsamhet från alkohol efter långvarigt bruk. I boken skrivs också att han hade blivit rekommenderad av sin läkare att före han tar en helt vit period försöka minska på drickandet veckorna innan, så blir inte abstinensbesvären lika jobbiga.
Är detta verkligen sant? Jag vill inte råka ut för sådana besvär om jag slutar, blir lite rädd av tanken. Men det går ju inte att veta i förväg vad kroppen / hjärnan bestämmer sig för att göra....
Jag har redan i över ett år haft tankar på att jag måste minska mitt drickande för att det blir skadligt i längden om det fortsätter på samma väg som de senaste två åren har varit. Jag började dricka mer regelbundet efter sommaren 2014 då min bror dog i en olycka. Då kände jag mig så ensam och sorgsen så vinet blev en tröst för mig. Under 2015-2016 har jag druckit vin regelbundet, i princip nästan varje dag, men med försök till vita veckor emellan som dock nästan aldrig lyckats helt. En hel vit månad har jag inte ens velat klara av, men jag har velat minska på drickandet, att begränsa det till helgerna, som fredag o lördag kväll. Min konsumtiom per dag har varierat från 3-4 glas upp till 10 glas de dagar jag velat känna mig berusad. Jag dricker alltid hemma och har hittills, tack o lov, inte skadat mig själv eller någon annan pga mitt drickande. Men jag inser ju att det är för mycket och blev medlem här på sajten i december då jag bestämt mig för att det nya året måste leda till en förändring. Den gångna veckan har jag druckit 10 glas mindre än jag gjorde under jul o nyår. Därför funderar jag nu om jag skall göra ett försök att minska med 5-10 glas/vecka nu januari ut, och sedan hoppas att jag klarar av en hel vit månad i februari. Hur har ni andra gjort för att lyckas? Kanske det bästa vore att bara börja en vit månad genast imorgon måndag?!! Fast det känns svårt.

Hej Coco79
Min erfarenhet av abstinens, och den är mångårig, är att de första tre dygnen är värst med framförallt ångest och oro. Sedan har några veckor med ett skört psyke följt, jag har blivit lättirriterad och stingslig. Sedan har en stabiliseringsfas inträtt. Men detta är alltså min erfarenhet.
Kjell-Olof Feldt var omkring 80 år när han gjort sitt alkoholuppehåll. Förmodligen är man känsligare med åldern.

Att du skulle drabbas av någon medicinskt allvarlig konsekvens av att sluta dricka håller jag för mindre troligt. Men känner du dig osäker skall du kontakta läkare. Läs också om alkoholabstinens på nätet. Det verkligt farliga är ju delirium tremens men för att få det måste man nprmalt sett ha druckit verkligt mycket och länge.

I ditt ställe skulle jag starkt överväga att bryta helt. Det är först då man ger sig själv en riktig chans.

vänligen
Ikaros

Coco79

Hej Ikaros,
Tack för din kommentar! Jo jag har läst på nätet om abstinens och tänkt att inte är det väl så farligt för mig ännu... blev bara plötsligt rädd idag när jag läste boken. Men det håller jag med dig om att säkert är kroppen känsligare med åren.
Jag är än så länge ung, 37 år, och har ett ganska krävande jobb som projektledare inom läkemedelsbranschen att sköta. Och hittills har det gått fint med jobbet. Men med jobbresor och konferenser och dylikt kommer också drickandet, då det bjuds på och är lätt till hands. Samt när jag bor på hotell så finns ju minibaren och restaurangen till hands. Min rädsla är att om jag slutar nu så kommer jag att klara av jobbet som vanligt, det är ju helt sjukt att behöva tänka så. Personer som inte har beroende tänker väl tvärtom, att klarar de jobbet följande dag om de dricker en kväll.
Av någon orsak drar jag mig för att söka läkare och få hjälp på vägen... vill åtminstone först försöka klara det själv. Och detta forumet är ett bra stöd verkar det som! Jag gillar också att skriva så det lär nog komma fler funderingar på vägen.

Anders 48

OM du kan, läs OM du kan, så kan det vara bra att sakta minska intaget. Många kan inte det. Inklusive mig. Men OM du lyckas, att under några veckor ta bort 1-2 glas per dag så skulle det vara bra. Du skulle "plana ut" på ett annat sätt än om du slutar tvärt. Att sluta tvärt är tufft som fan - och blir några dagars "helvete", och ångest som ett brev på posten. Det är f-n i helvete - men det finns något bättre på andra sidan......-det är sååååå värt det, alla lida kvalen om man säger så. OM du kan trappa ner långsamt så gör det. Om du slutar tvärt - och går "Cold turkey" så måste du vara vaksam på din kropp. Blir svettningarna, skakningarna, mardrömmarna, minnesluckorna, hallucinationerna för många - eller dyker upp över huvudtaget så är det mer än läge för dig att söka vård. Gör det då! Det kan bli farligt annars...... Denna förbannade alkohol säger jag. Så underbar och så fruktansvärd. Så härlig och så förrädisk. Usch, och nu svär jag: "fy satan". Jag hoppas på det bästa för dig - på alla sätt. Gör det som behöver göras - om det så är för dig själv på kammaren, eller omhändertagen av professionell personal på någon avdelning för tillnyktring? Har gjort det ett par gånger, och jag har blivit såååå väl omhändertagen. De vet vad de gör - och pekar inga fingrar, eller ser ner på dig på något sätt. Jag prisar dem verkligen. Bor i storstan - så det borde kanske kunna vara både blasé och "kallt" - men inte. Så har inte jag upplevt det iaf.......Styrka till dig min vän. Du vet vad du vill och önskar - och jag hoppas att du lyckas. Den här gången. Kanske blir det fler tillfällen - men då får man ta det då, nu gäller en dag i taget.......

Coco79

Så snällt av dig att svara, så glad jag blev att redan ha fått två svar! :) detta kommer att hjälpa mig på vägen.
Det är ett stort dilemma för mig dethär med att sluta eller trappa ner. Jag är inte redo ännu att tänka att jag skulle avstå från alkohol resten av livet, det känns alldeles för tråkigt. Men jag skulle vilja klara av en vit period, har inte bestämt längden ännu, för att därefter avgöra fortsättningen. En dag i taget....
Inkommande vecka har jag en jobbresa tis-ons, vilket innebär en hotellövernattning, då 'måste' jag dricka några glas på kvällen för annars kan jag inte alls sova. Sover så dåligt på hotell, men om jag druckit några glas så sover jag bättre. Det är väl att ljuga för mig själv, men jag 'vågar' inte vara nykter då. Hur sjukt är väl det??
De gånger jag försökt mig på en vit vecka så känner jag igen abstinensbesvären med svettningar, mardrömmar och känsla av att sova bara ytligt. Samt lätt illamående och huvudvärk på dagarna. Men som nämnt tidigare, på två år har jag inte klarat en hel vit vecka, max 6 dagar har det blivit. Ingen ångest har jag haft men suget har varit så starkt att jag igen gett efter. Samt att livet känts tråkigt utan alkohol. Och efter en dag att igen ha druckit så har jag förstås fått skuldkänslor.
Jag bor i en mindre stad så känns lite jobbigt för mig att söka vård också, har bekanta som jobbar inom vården, och vill inte att de skall få veta. Ingen jobbar inom beroendevården dock, tänker bara om nån av mina bekanta ändå skulle se min journal, det borde ju inte få hända, men tänk OM.

Anders 48

....för ett helnyktert liv. En dag i taget. Jag har inte bestämt mig - även om våra problem ser lite olika ut. Svettningar/mardrömmar/ytlig sömn tyder ju på viss abstinens. Jag är också iväg på en del resor med jobbet - och oftast så dricker jag alkofri öl. Någon gång har någon frågat - och jag har svarat att jag inte är sugen på alkohol. Har funkat bra. Kanske har du det inte så lätt? Hursomhelst - jag tror att du skulle behöva ett par veckor till att börja med - utan alkohol. Bara som en början? Då skulle du kunna passera det jobbigaste som du beskriver. Om du sakta drar ner så kanske det skulle kännas bättre, eller så slutar du tvärt, mår pissskitofan några dagar - och kommer ut på andra sidan..... Jag vet inte vad som skulle vara bäst. Ibland så skall inte "blinda leda blinda" - men det vore synd om du skulle "missa" det nyktra tåget bara för att du "måste" dricka på nån jobbgrej. Det borde inte få stoppa dig...... Håller tummarna för dig. Det skall gå bra. Du har ju börjar i dina tankar......

Anders 48

....att inte kunna sova på hotell. Det kan inte jag heller något vidare. Ibland tar jag en insomningstablett. Ibland så lever jag mig igenom vargtimmarna och sover dåligt/inte alls....-och inser att det också går ganska bra. Tar igen det en annan natt.......

Coco79

...och det är därför jag tog steget och började skriva här. Som ett första steg.
Ett par veckor till att börja med låter som en överkomlig period. Det är inte så att jag måste dricka när jag är på jobbresor, mer att jag vill, som ett slags belöning för att jobbdagen var extra tung, som en tröst för att det är tråkigt med jobbresa, skulle hellre vara hemma och kunna ha nån hobby kvällstid....ja, det finns alltid förklaringar till varför jag får dricka, som belöning... Tack Anders för att du håller tummarna för mig!

Anders 48

Det går ju alltid att hitta en belöning för att få dricka - det gäller bara att försöka att inte agera på varje belöningstanke som dyker upp i huvudet......lättare sagt än gjort. Jobbresor ja.......-vet att jag ett antal gånger bara har gått "all in" för att verkligen ha jättetråkigt. Sitta o glo på ett hotellrum, beställa roomservice om det finns, hämta påse på Mc Donalds - och sen ha sååååå tråkigt. Men det är ett liv det också, serru...:-) Och så skönt när man vaknar nästa dag och inser att det är en ny dag, och man är ickebakfull, och att tristessen var övergående. Man kan riktigt gona sig i att det är så fruktansvärt tråkigt. Kanske någon du kan ringa och berätta för hur fullständigt tråkigt du har det - och vilken leda du lider..... -skojar med dig. Men jag har känt just så, och beklagat mig, ringt några upplyftande samtal, sorterat om kanaler på tv-apparaten - ställt in swahili som grundspråk. Och fullständigt nykter. Kämpa på du - jag uppfattar att du ändå har börja tänka över saker och ting. Det är bra. Jättebra.........

Hej Coco79
Vill bara peka på att resten av livet inte existerar. Framtiden kommer en dag i sänder. Det räcker med att avgöra vad man vill den dagen. Många jag känner håller sig nyktra just så.
Att bli nykter helt på egen hand är dock mycket svårt men det här forumet är ju en bra hjälp att börja med.
vänligen
Ikaros

Coco79

Tack Anders för ditt tips att gå in för en jobbresa med att tänka att det bara blir tristess...och stå ut med den! För det är nog ett av mina stora problem, att jag dricker när jag har tråkigt...både hemma och på resa...
Tack också till Ikaros för din kommentar! Vet att det kommer att bli svårt att klara av nykterhet på egen hand, men jag vill i alla fall försöka först, kanske jag sen inser att jag behöver hjälp, men har inte kommit dit än.