Lever tillsammans med en man sedan 11 år tillbaka. Vi har barn ihop. Han har alltsedan vi träffades druckit en hel del på fester men jag har aldrig upplevt hans drickande som ett vardagsdrickande.
I somras valde han själv att berätta, eftersom han inte orkade med sig själv längre, om sitt missbruk. Enligt honom själv har han druckit ren sprit dagligen under ca 3-4 år. Då gick det upp för mig alla de tecken som jag trodde var annat. Dumt, inser jag nu... Han har ett väldigt ojämnt humör. Han brusar lätt upp och blir arg på både mig och på barnen. Han blir inte våldsam eller slåss utan är mer verbal. Han har sällan något gott att säga om andra människor i sin närhet. Verkar ha väldigt lite självinsikt. Ställer högre krav på andra än på sig själv. Ser världen i svart och vitt och har svårt att sätta sig in i hur andra människor kan tänka och känna. Vi tassar liksom på tå då vi märker att han har en dålig dag med dåligt humör. I efterhand förstår jag ju att han lider av sitt missbruk har svårt att hantera sina känslor av skuld och skam. Har tidigare misstagit hans abstinensbesvär, för andra olika sjukdomar (gud vad jag har googlat....) men nu insett att han fått kroppsliga (darrningar, svettningar, svullna leder, trötthet, illamående, huvudvärk) och själsliga problem av sitt drickande. Jag har försökt få iväg honom till vårdcentralen men han har hela tiden haft undanflykter (ville inte bli upptäckt med alla de konsekvenser som det kan ge). Han har haft en del frånvaro från jobbet men alltid skyllt på huvudvärk/magsjuka/muskelvärk/ledbesvär....
Nu säger han själv att han slutat dricka sprit.... Nu dricker han "bara" starköl.... Precis som många andra skriver här på forumet så har jag svårt att helt och fullt lita på honom när det gäller intaget. Jag har försökt prata med honom om att skaffa hjälp utifrån. Han säger att han vill försöka själv. Hans eget mål är att kunna dricka några glas på helgen men sedan inget mer. Jag för min del tror att det är fruktansvårt svårt, om inte omöjligt, att klara det.
Precis som alla människor så har han olika sidor av sig. Han kan vara otroligt omtänksam och generös, rolig med sina vänner. Han kan även ha den mörkare sidan där han kan bli riktigt elak och säga kränkande saker till mig. Ibland kan det vända oerhört snabbt Jag försöker att inte ta åt mig eftersom jag vet att det kan vara en del av hans sjukdom. Men självklart gör vissa kommentarer ont, speciellt när jag vet att barnen råkat höra....
Vilka krav kan jag ställa nu när han verkar försöka dricka mindre? Jag är ju fortfarande misstänksam, försöker känna om han har druckit, försöker leta tecken.... Vet inte om jag vill/orkar fortsätta tillsammans som en familj efter allt som har hänt (lögner, mörkanden, svek)... men tänker på hur framtiden kan se ut för mig och barnen... Han säger att han inte kan/vill leva utan mig. Jag för min del kan se en framtid där vi går vidare på var sitt håll.

Skönt att få skriva av sig...har ännu inte så många att anförtro mig åt.... Förstår att jag inte är ensam, vilket är skönt men samtidigt tragiskt att så många lider...

Li-Lo

Hej toppen att du skapade en egen tråd! det kan ta lite tid innan en ny tråd tar fart, fortsätt gärna skriv. Många läser.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Om han nu inte vill eller kan leva utan dig så skulle jag råda dig att han tar hjälp av sjukvården och får antabus så han inte kan dricka. Om han nu vill sluta. Vet själv som missbrukare att undanflykter är bara svepskäl till att inte sluta. Ingen får reda på om han är alkoholist men varför dölja en sjukdom för andra när det kan ge honom stöd. Naturligtvis är det skämmigt och stoltheten får sig en törn men så måste det nog bli.

Karin-76

vardagarna har fram tills helt nyligen "fungerat". Min sambo har visat en helt ny vilja att försöka ta sig ur sitt beroende. Vi har pratat mer men han vill fortfarande "klara av" att ta sig ur själv medans jag tror att han faktiskt behöver hjälp utifrån.

Han har berättat för några om sitt missbruk men vill absolut inte att hans föräldrar ska får reda på något. Jag har hittills hållit tyst men känner att jag snart måste eftersom jag vet att de anar....

I helgen har han tre kvällar somnat i soffan innan kl 22 och betett sig underligt. Han kastar sig av och an och ramlar av soffan men lägger sig tillrätta igen. Han låter som om han har ont.... Han har vaknat framåt småtimmarna och gått och lagt sig i sin egen säng. På morginen tycker han att allt ska vara som vanligt.... Jag har inte druckit en droppe utan gått och lagt mig efter att jag har lagt våra barn. Jag har haft koll på en whiskyflaska som stått i förrådet. Den har han inte rört, förrän i går då. Antar att han tog den då jag var iväg på eftermiddagen. Har varit runt och letat imorse men inte hittat något misstänkt... Antagligen har han tagit med sig den tomma (!?) flaskan till jobbet. Undrar om han egentligen var kapabel att köra bil imorse... Önskar någonstans att han skulle bli stoppad för att själv bli lite mer medveten.

Ibland när jag konfronterar honom kastar han tillbaka på mig och kan säga:"att om inte du vore så tråkig så skulle det inte behöva hända". Jag har sagt att jag inte tar emot sådant....och då kan han bli tyst, en stund...

Jobbiga tankar snurrar i mitt huvud just nu. Behövde få en del av dem på pränt. Kanske ingen som läser, men jag gör det mest för min egen skull....

baraframåt

Snurret i huvudet, leta efter tecken på drickande, känslomässiga svängningar, hålla ryggen och dölja sanningen är helt legitima känslor och naturliga beteenden för en medberoende. Frågan är om du är villig att fortsätta med den rollen? Frågan är om du är villig att låta dina barn växa upp i en missbrukarmiljö. Jobbiga tankar när man älskar personen och måste inse sin maktlöshet. Jobbigt när "älskarinnan" har makten. En sak är säker, det är bara han som kan vinna denna kamp men det verkar inte som att din man nått "botten" än. Hoppas att han söker professionell hjälp och slipper nå dit! Försök att inte ta åt dig av allt skräp han vräker ur sig, det är missbrukarmonstret i honom som ser dig som hot. Med det inte sagt att du ska bara ta emot utan att sätta din gräns! Och du, jag är tacksam för att du skriver!

Blueeyes

Det är som att läsa min egen berättelse för ca 10 månader sedan.
Du har ett tufft beslut att ta. Fast ett beslut som jag tror att du egentligen redan tagit innerst inne?
Kämpa på så ska du se att det blir bättre. Kommer vara en berg och dalbana men den behövs åkas på och i slutet kommer du komma ut som en stark kvinna och framförallt mamma.
Kram

Karin-76

Tack "baraframåt" och Blueeyes för att ni läst och kommenterat.

Innerst inne har jag nog tagit ett beslut.... Det är bara det att jag ska hitta den inre styrkan och modet att förändra min situation. Tänker mycket på barnen och den enorma förändring det skulle innebära för dem.... Jag har aldrig pratat rent ut och deras pappas problem, men de har ju både ögon och öron... Jag tycker det har varit jobbigt att behöva försvara hans ibland underliga beteenden.

Nu är det snart helg igen och jag tänker på hur det ska bli. Kommer han att dricka i smyg i garaget och sedan "bara" dricka några öl synligt för oss andra. Förra helgen var inte rolig.

Hur gjorde du Blueeyes och hur har du det nu? (har du en egen tråd?)

Kram

Blueeyes

Hej! Jag har en egen tråd som heter Helgalkis?
Skrev där häromdagen men innan dess var det ett långt uppehåll. Men tror den ligger gansks högt upp på listan nu.

Beslutet att lämna var det svåraste och bästs jag tagit. Allt är inte alltid lätt men jag har ett inre lugn som är värt sååååå mycket. Kika gärna in på tråden så kan vi höras mer.
Kram och hoppas helgen blir lugn

Fransyskan

När min man supit hårt så blir han också så där att han stönar i sömnen och det låter som att han har ont, han slänger sig fram och tillbaka och det går inte att ligga bredvid honom. Inte går det att väcka honom heller utan det har varit jag som fått gått till soffan. Nu äter min man Naltrexon sedan ett halvår och suget är borta. Det har gått jättebra fram tills nu då han druckit ändå varje dag den här veckan för att han är så rädd att må illa efter förra helgens fest då han drack. Nu spyr han och är på väg att bli nykter. Han trodde själv att det här aldrig mer skulle kunna hända så intressant att höra vad han tänker sen när han är sig själv igen.

Karin-76

Min sambo försöker hålla sig från att dricka...med det menar han att hålla sig ifrån starksprit, folköl är tillåtet tycker han, fast bara på helgerna....

För ett par helger sedan var han ute med jobbet och jag vet att han fick i sig mer än bara öl... Han mådde dåligt hela helgen...

Vi har diskuterat vad det kan vara som gör att han tidigare var "tvingad" att dricka starksprit varje dag i garaget. Ha påstår att det bara var en dålig vana som var svår att sluta med. I min värld så måste det vara något mer djupare som gör att man väljer att bedöva sig med alkohol. Jag försökte prata med honom om hans barndom och hur han har haftdet under sin uppväxt. Kan det vara så att något har satt djupa spår?! Enligt honom kan det inte finnas något. Iaf inget som han vill dela med mig.... Jag tycker att det verkar såååå konstigt. Jag tror att den man är nu är summan av vad man varit med om under sitt liv (händelser, relationer, uppväxt, föräldrar, syskon, skolgång, livet nu... mm)

Vad har du för erfarenheter? Av vilka anledningar väljer man spriten under flera år?

Jag har sagt att jag behöver gå och prata med någon som kan hjälpa mig att sortera mina tankar. Han tycker för sin del att det verkar meningslöst. Han förstår inte syftet. Han tycker att det bara är att "skärpa till sig" och lämna det som varit och gå vidare. Hade det varit så så skulle vi inte ha så mycket ohälsa i världen..... Jag tänker att han måste ha något som han döljer för mig och att han innerst inne kan vara rädd för att själv gå och söka hjälp för att det då kan komma upp till ytan.

Sedan tycker han att jag ska skärpa till mig och bli mer stöttande för då kommer han/vi att få det bättre. Jovisst man är två i ett förhållande. Men om man som jag då känner att det finns lite kärlek kvar och jag känner mig sviken av honom så är det inte så lätt att bli mer kärleksfull och fysisk. Det kan vara det här vi behöver hjälp med men som han tycker att vi klarar själva utan inblandning.

Jag vet inte om jag vill. Innerst inne kan jag se mig utanför relationen.

Ok, lite rörigt kanske.

Trevlig måndag på er!

Karin-76

Hej!
Var ett tag sedan jag skrev här.... Min sambo har varit på en hälsoundersökning via arbetet. De tog olika rutinprover och han fick göra konditionstest. Enligt honom själv så var proverna ok och de hade inget att anmärka på. Jag frågade om han inte fick provsvaren utskrivna på papper. Det hade han inte fått. "Tror du mig inte?" var reaktionen jag fick när jag frågade om jag själv kunde få se på resultaten...

Till min fråga: vad för prover tar man på en hälsoundersökning som man gör via arbetet på företagshälsovården? hur kan man se spår av långvarigt alkoholmissbruk? Visst har arbetsgivaren ett ansvar om det skulle framgå att den anställde har problem med alkohol?!

Just nu känns livet lite grått...

Nykteristen

Har han fortsatt dricka under denna tiden eller har han hällt uppe?

Arbetsgivaren har en skyldighet att erbjuda hjälp till den anställde om det skulle framkomma ett missrik oavsett vad för slags missbruk. Min sambo fick gå till företagshälsovården ett par ggr då det uppdagades på arbetet om han missbruk. Han tog leverprover och fick prata...men ja det hjälpte ju föga mer än att terapeuten va dum i huvudet och hela alltet kunde dra åt helvete då han inte har nåt missbruk. De såg däremot att han leverprover inte vad bra och de hade helst sett att han fortsatte...så jag antar att det är det de kan kolla, men då tror jag mest att det är specifika tester och inget de gör just för en hälsoundersökning. Sen beror det nog på vad han jobbar med såklart.