av LenaNyman

Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

steglitsan
mån, 2017-01-16 - 22:47

Jag kan bara önska och hoppas att det går över snart. Ingen att förtjänar att på må så. Allra minst finaste Nyman.

Tack för boktipsen, har Shantaram hemma, läge att ta tag i den nu med andra ord. Ett litet liv har jag valt bort eftersom den verkar så överjävlig på så många plan. Vet inte om jag pallar att läsa allt skit han gått igenom.

Kram

LenaNyman
tis, 2017-01-17 - 11:01

Jag minns när jag hade varit nykter några månader. Det var ju då den här sköna nattsömnen skulle infinna sig. Men jag väntade och väntade och vänt ... men nä, förbättringen var marginell. Jag vaknade fortfarande efter nån timme. Var vaken ett tag, somnade igen och vaknade igen efter den där timmen. Och så har det hållit på. Fram tills nu. Efter ett par veckor som socker- och mjölfri (och med lchf-kost) sover jag i rediga sjok om flera timmar åt gången. Vem trodde detta? Blir så in i vassen tacksam och glad över just den här "bieffekten". En god nattsömn igen, jisses, det är ju utopin förverkligad. Som att smöra in sig med ren och skär ljuvlighet.

Ikaros: Tack för boktips och tack för fina ord!

Måndag morgon: Tack för tips om filmen! Oh ja, ro över Östersjön medan man lyssnar på uppbyggliga ting; en sån strålande idé!

SL: Tack fina du!

Sisyfos
ons, 2017-01-18 - 17:32

Intressant det där om sömnen. Jag som är välsignad med att sova som en stock redan efter ett par dagars uppehåll med a och vet hur viktig sömnen är för mig jublar med dig där du finns insmord med ljuvlighet. Blir så glad när du skriver så det finns inte! ?

LenaNyman
ons, 2017-01-18 - 20:46

Tusen tack!

Och apropå sömnen; ja, det är fasen ett mirakel. Nu vet jag ju inte om det är sockerfrånvaron eller mjölfrånvaron eller fettnärvaron eller en kombination av två eller av dom alla tre, men alltså, det är s å skönt! Peppar-peppar!

Å puss-puss! :D

steglitsan
ons, 2017-01-18 - 22:04

Har vid i alla fall två längre tillfällen följt lchf och kan verkligen intyga att det gjorde underverk med min sömn. Pigg på morgon och dagen och trött när det var dags för sömn. Alltså verkligen en markant skillnad minns jag.

Sleep tight

Levande
ons, 2017-01-18 - 23:17

Åt lchf under några perioder och mådde så bra, men precis som med alkohol började jag fuska och hamnade i sockerträsket igen. Kanske skulle ta tag i detta igen

LenaNyman
lör, 2017-01-21 - 12:20

Det ni skriver ger mig extra energi och en skjuts vidare i kostomläggningen. Tycker det är helt otroligt att så tydligt uppleva skillnaden i framförallt sömnmönstret beroende på vad jag tankar kroppen med.

Det här var ett av dom bättre besluten jag tagit.

MondayMorning
lör, 2017-01-21 - 12:34

Är nu inne på min 2:a vecka utan S och M. O jisses.....
Jag vill äta upp min mandelmassarulle på 0,3 kg till frukost!!!!
Den ligger där i kylen och JAG VILL ÄTA UPP DEN!

Positivt: Jag har godis och chips cravings vilket gör att min hjärna har
fullt upp att fokusera på detta och den skiter totalt i alkohol.
Den vill ha en liten liten marsipangris.... :( :( :(
Bara en pytteliten ....

LenaNyman
lör, 2017-01-21 - 12:41

Det är så lätt att drabbas av missmod och självförakt när man trillar dit. Många av oss är allt eller inget-människor (läste att det är mycket vanligt bland folk med missbruksproblem) så när feltrampet är ett faktum är det näst intill omöjligt att resonera logiskt kring det som hänt. Nedanstående text är hämtad från Martina Johanssons Beroendehjärnan. Hon talar om sockerberoende men det kan precis lika väl stå - och handla om - alkoholberoende:

"Vuxna människor tror gärna att de måste lyckas med saker på första försöket - att det förväntas av dem. Det är inte sant, för vi är alla barn inom något område och ingen förutom oss själva förväntar sig att vi ska lyckas bara för att vi är vuxna.
Att göra ett snedsteg i att hantera sitt sockerberoende innebär inte att man måste 'börja om', för det finns ingen början eller slut på att hantera ett beroende eller ändra ett negativt beteendemönster. Det börjar inte på måndag och är klart på fredag, utan något som man hanterar dag för dag. Ett snedsteg innebär inte att allting är förstört eller att man är misslyckad som person. Det är inte ett misslyckande överhuvudtaget och kräver inga mer åtgärder än att man gör sitt bästa nästa dag och tar det därifrån. Ju snabbare vi kan acceptera och förlåta oss själva ju färre blir också misstagen."

(Och ja, hon skriver faktiskt ju-ju och inte ju-desto.)

Snart ska jag och Lucas iväg på första charterresan sen jag blev nykter. Alkoholen är jag inte bekymrad över, även om jag är vaksam. Men maten, godsakerna, sötsakerna, inställningen att man ska unna sig - oj, vad alarmklockorna ringer. Behöver en strategi innan jag far och framförallt behöver jag bestämma mig för vad som är viktigt för mig att hålla och vad som går bra att slira lite med. Blir säkert lärorikt.

En fin lördag önskar jag alla här inne.

LenaNyman
lör, 2017-01-21 - 12:44

Jag har såna cravings att jag tamigtusan storknar stundtals! Inte förrän nu fattar jag vilken smakförstärkare socker är. Och socker finns precis överallt. Det är sanslöst hur hjärntvättad och marinerad jag känner mig. Och jag har hållit ut i snart tre veckor.

Ah, marsipangris..! Där sitter den i kylan och vill komma in i munvärmen... Nejnej, fy skäms på mig, Nyman! Inte reta MM nu!

Vi fixar det här bara för att vi så gärna vill. Så kan vi väl se det?

<3

Ikaros
ons, 2017-01-25 - 14:08

Har inte läst något från dig på ett tag och undrar givetvis hur du har det. Hoppas att du inte tycker det är alltför påfluget men som gammal missbrukare undrar man ju...
vänligen
Ikaros

Ester
ons, 2017-01-25 - 18:53

Hej, skönt att höra att fler än jag har fått detta sockersug. Jag som aldrig gillat fikabröd eller godis kan gå upp mitt i natten för att äta skumtomtar. Har varit nykter i 23 dagar nu och saknar inte alkoholen, men socker... Trodde jag skulle gå ner massor i vikt när jag inte drack A längre men så blev det inte. Tänker dock att jag nu är beredd att ta ett steg till och inte köpa hem godis. Får gå över till nötter.

LenaNyman
sön, 2017-02-05 - 12:13

Jag läser dina efterlysningar och det gör mig gott. Som det blir inuti en när man ser att nån undrar hur det är. Tack för det, sköning. Och Ester, beroendebanan kan ta en många vägar. Jag har inte heller gått ner i vikt. Det är svårt att vara viktstabil när man är mitt uppe i ett obearbetat (socker)beroende och precis där är jag. Men jag har insikten nu och det är en början. Du kommer också att grunna ut och fram vad som fattas dig och vad som behövs och inte behövs. Nötter är bättre än godis och jag ska ta tag i kosten nu igen.

Jahapp, kära ni. I går kväll kom jag hem efter en skön utlandsresa. Fint borta och ack, så skönt hemma. Med mig hade jag Sockerbomben 3.0 samt Hjärnkoll på vikten. Det blir så tydligt, när jag läser i dessa böcker, att vi med utvecklade beroenden lider av nån slags ... ja, jag vet inte vad jag ska kalla det riktigt. Hjärninsufficiens, kanske. En slags hjärnskada som gör oss till riktiga beroendetalanger. Och listen up, people; det här är skitviktigt att fatta! Det är nåt fel i våra hjärnor. Det sitter inte, som man förleds att tro, i karaktären. Nej, vad vi slåss emot är ren biokemi. När nåt stimulerar vårt belöningscentra så går ett veritabelt fyrverkeri i gång. Hos en utan denna hjärninsufficiens tänds ett harmlöst litet värmeljus.

Jag tänker mycket på tålamod i dessa dagar. För mig har tålamod inte varit nån högvaluta direkt. Ska det byggas upp nåt, jomen, då vill jag gå fram med bulldozern en snabbis innan Transformers tar vid med lättuppförd konstruktion i redwoodträ. Klart.

Tålamod. Mod att tåla. Mod att tåla att tiden får gå och göra sitt, i tysthet, stilla, med viskande åtbörder. Blygsamt. Droppen som urholkar. Och jag tänker att där nånstans har jag också det gudomliga. Det som återstår när allt osant brus tagits bort. Det rena, det höga, friden och harmonin. Det äkta. Det som är beyond. Och så tänker jag att det är livsviktigt att leta sig in och fram på sitt oefterhärmliga sätt, för vems är vägen om inte min egen?

En annan sak som stått extra klart för mig nu på sistone är vikten av att förstå innebörden av den här meningen: "Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen – att vi inte längre kunde hantera våra liv." För mig betyder det att min egen personliga förmåga inte räcker till. Mitt egojag har inte lösningen. Den hjärna som lett mig in i beroendet kan inte komma upp med en lösning på problemet. Carl Jung sa på sin tid en klok sak: "What you resist persists." Och Dr Phils käpphäst kommer med följande understöd: "You can’t change what you don’t acknowledge." Här tycker jag att det är, återigen, viktigt som attan att inse att det inte handlar om dålig karaktär. Det handlar om att min vilja har blivit utmanövrerad och övertagen av krafter så stora att den inte har nån chans att vinna. Det är alltså dömt att misslyckas att ställa upp i rond efter rond mot alkoholen om jag vill ta hem segern. För mig var det otroligt svårt och satt otroligt långt inne att begripa. Men nu, nu fattar jag det äntligen.

Ibland känner jag mig som Alfons Åberg. Ska bara... Jag ska bara lägga av med alkoholen och sen ska jag bara lägga av med snusen och så ska jag sen bara lägga av med sockret... Men hur är det då? Om beroendet går den vägen att jag till slut bara har dårhuset eller bårhuset att välja på? Det är inte klokt att jag genomgick en gastric bypass-operation på grund av min fetma för att nu vara på god väg dit igen. Och samtidigt ligger det en sådan befrielse i insikten att nej, det här fixar jag inte genom att slå på mig själv och känna mig misslyckad och urusel. Det här fixar jag genom att begripa vad det är jag slåss emot på riktigt och det är, är jag övertygad om, denna otillräcklighet i nervbanorna i min egen hjärna.

Åh, herregud, nu är jag hungrig! Nu ska jag gå och steka ett par ägg och ett halvt paket bacon. Puss-puss.

rabbitgirl
sön, 2017-02-05 - 12:32

Jag har också en typ av ... beroende personlighet. Jag kan bli beroende av i princip allt som stimulerar min beroende centrum, dvs. alkohol, läsk, sex, män, spel. lägga puzzel, sola i solariet osv.
Och vad gör man då?
Jag kan inte byta ut min hjärna och beroende centrum.
Jag kan däremot lura den, ha ha. Jag försöker bli beroende av saker som är inte så farliga i längden och ger till viss del positiva effekter.
Just nu har jag stimulerat beroende av träning, plugga, läsa språk, resa... tyvärr också att shoppa snygga träningskläder, ha ha.
Seriöst: allt är bättre än kemiska ämnen som stimulerar beroende centrum.

rabbitgirl
sön, 2017-02-05 - 13:00

Jag kom på en sak till.
För mig är sockerberoende mycket svårare att komma åt än alkoholberoende.
Jag bestämde mig att sluta dricka alkohol och det funkar. Det var svårt, det är jobbigt fortfarande, men det är tydligt, just nu stimuleras inte mitt beroende centrum av etanol och det innebär att jag måste jobba bara kognitivt för att inte hamna i fällan igen. Gränsen är mycket tydlig.
Socker är mycket mer lurig. För att det finns i allt. Jag äter en banan och suget kommer tillbaka, cellerna i hjärnan får en kick.
Vi kan inte eliminera socker till 100% från dieten, för mig handla det inte om det, min kropp behöver de bra sockerarterna (jag är inte överviktig och tränar intensivt). Men inte i form av läsk och godis och inte i höga mängder.
Det kemiska suget efter socker är hela tiden närvarande för mig.
För mig handlar det om att byta livsstil. Att börja tycka att det är kul att äta på ett visst sätt, att träna och röra på mig. Det handlar om att ändra hela schema för eftermiddagar, fritid och sånt. Det är mycket större förändringar än att "bara sluta dricka".

LenaNyman
sön, 2017-02-05 - 14:11

Tack för dina tankar! Haha, ja, har vi fått fan i båten får vi minsann ro honom iland också. Tänkte på det uttrycket när jag läste det du skrev om att lura sin egen beroendehjärna. :D

Det verkar som att många av oss med alkoholsvårigheter är av sorten allt eller inget. Jag är inte förtjust i att generalisera men jag tror att det ligger nåt i just det. Därför kan det, som du säger, kännas "lättare" att sluta med alkoholen (vända allt till ett inget). Med maten/sockret blir det ett himla finlir. Man måste vända alltet till nåt hållbart och balanserat, ta ett klokt beslut i taget inför varje bit mat och droppe vätska man stoppar i munnen. Och att hitta vägen till att bli mätt och belåten på ett hälsosamt sätt är svårt i dag med alla processade livsmedel som står i hyllorna på affären. Som sagt, rabbitgirl, det hela är en piece of cake, det är bara att ändra hela livet.

AlkoDHyperD
sön, 2017-02-05 - 15:18

Kanske. Åtminstone kommer jag ihåg att jag avundades de "renodlade" alkisarna när vi satt i matsalen på avgiftningsavdelningen, då, på 90-talet, när jag hade (enligt mig själv) större problem med ätstörningar än alkohol (för mig var hetsätning och självsvält det riktiga helvetet som jag flydde från genom att dricka). Då tänkte jag: ni har väl inga problem, ni kan ju äta. Mot hetsätning finns ingen antabus. Beroende som beroende. Svårt är det iallafall!

LenaNyman
sön, 2017-02-05 - 16:50

Ja. Svårt är det i alla fall, oavsett beroende. Och hoppfullt är det när man upptäcker att oj, jag kan ta mig ur det här, det finns en väg att gå. Intressant användarnamn du har, förresten, är det med hänsyftning till nåt särskilt som du har placerat ett par extra versala D:n i det?

AlkoDHyperD
sön, 2017-02-05 - 17:20

Mina två diagnoser. Alkoholberoende och ADHD, med stark betoning på hyperaktivitet.
Finns nog drag av bipolär (utan den depressiva fasen) och en liten släng emotionell instabilitet också ?. Samt träningsnarkoman...
Därav användarnamnet.