Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

InteMera

Bra du sa ifrån, men håll dig på säkert avstånd bara så det inte blir en fruktansvärd kväll! Han spelar offer och tycker du förstör ert liv, barnsligt av honom men såna är dom på fyllan. Hur kan det vara så svårt att fatta en nykter mänska inte är road av deras härjande?

Håll dig säker nu bara, ta inte åt dig av hans elakheter! Styrka till dig om det blir en besvärlig kväll!

Nykteristen

Tack min vän, känns skönt o komma in o få lite styrka! Känns som att d behövs denna kväll för den kommer inte bli lugn d kan jag lova...han går fram o tillbaka från garaget o in. När han kommer in skriker han bara om allt hemskt jag gör o att han ska flytta för han orkar inte mer. Jag känner bara att gör d nån jvla gång då! Jag o sonen kollar barnprogram, mysigt o ha honom skrikandes. Försökt säga att d är bättre vi pratar imorn o låter d va ikväll. Då skrek han ännu mer....
Vi ska upp o sova snart så får han greja ifred...hoppas d iallafall
Lång kväll som bara börjat, usch :-(

Nykteristen

Tack InteMera! Vi får hålla varandra uppdaterade om kvällen/natten. Hoppas innerligt att din man är någorlunda när han kommer hem så du får samla krafter till helgen! <3

InteMera

Jag lägger mig i god tid innan han är hemma, så försöker jag strunta i vilket skick han kommer hem i. Han brukar vara trött efter resor så tror inte det blir bråk hos oss inatt, det mera helgen jag är orolig för då han brukar kunna vara i kalasskick redan tidigt på eftermiddagen vilket verkligen får igång mig.

Och min man är en kopia av din, trampar in och ut till garaget och röker och smygdricker där, varvat med att komma in och endera se på tv alt idiotförklara mig för nåt alt för att skryta om nåt på sitt jobb som han så fantastiskt löst eller ordnat. Sen blir han skitsur när jag inte med beundrande ögon lyssnar, har börjat ge honom samma behandling jag får när jagberättar nåt dvs ignorerar honom och tittar inte på honom och verkar som jag inte hört han pratar ens. Det retar gallfeber på honom och det är nästan komiskt. Där får han för att han gör så oavsett vad jag berättar om, han vill ju riktigt man känner sig oviktig med att göra så men samma behandling tål han inte själv.

Hoppas du får lite sömn inatt och kan vila, kryp nära sonen och försök njuta av honom som ändå är det viktigaste och som kommer finnas där oavsett vad din man väljer att göra!

Muminmamma

Fan rent ut sagt! Jag skulle vilja ge alla jäkla gubbar en omgång! Fy för att ha det så här i sitt hem.
Jag jobbar hela natten och kollar in här regelbundet! Håll er undan och försök vila. Inget, absolut inget som era män säger är sant. Söta kära ni! Kramar

Nykteristen

Jag håller med dig Muminmamman, en rejäl omgång skulle de behöva ha!

Skönt för dig att jobba natt även att det kanske är lite svårt, men hoppas d är lugnt hemma hos dig!

Det där med att sätta sig själv på en piedestal d är dom jäkligt duktiga på. Här hemma fixas d lite köket med lampor o så. Vet inte hur många ggr ikväll jag har berättat hur otroligt fint o duktig han är ändå är jag så dum i huvet att jag inte fattar nåt....trött blir man. Ska försöka sova nu!

Hoppas d blir lugnt för er inatt! Massa kramar <3

Nykteristen

Helt tyst i huset sen han gått fram o tillbaka en massa ggr, nästan lite skrämmande kände jag. Vet att han inte är inomhus...o såg precis på sociala medier att polisen åker runt o kollar vårt område. Den klumpen i magen man fick :-(

Nykteristen

Vad gör jag? Människan har tagit sin bil o stuckit!!!
Ska jag våga ringa o kolla vart han är eller ska jag låta bli? Känner mig helt tom i huvudet

Är du orolig? Har läst tråden din och lider med dig :(

Skriver ibland i anhörige forumet fast jag är på "andra" sidan..
(nykter)

Nykteristen

Tack, alltså han har ju druckit...ärligt så skiter jag i honom vart han är just nu men mest rädd för att d hänt nåt, honom eller till följd av honom. Vad är d för människa som tar en bil o åker iväg med påverkad?!

Tack för att du svarar!

Låt det hända! Det är utom ditt ansvar.
Det är han som satt sig i bilen. Inte du.
Det är han som skadar sig själv. Inte du.
Det är han som åker dit för rattfylla. Inte du.

Även om någon annan kommer till skada
är det fortfarande inte ditt ansvar.

Han måste ta ansvar för sitt eget agerande och dess konsekvenser.

Han gör dig illa och det verkar inte bli bättre av det jag har läst i din tråd.
Han kommer aldrig ändra sig för din skull. Tyvärr. Han verkar långt gången i
sin sjukdom.

Nykteristen

Jo, jag antar det...detta är så jävla sjukt!

Förstått d nu, d spelar ingen roll längre vad jag gör eller säger! Det är dags att bli av med honom efter ikväll....han ringde precis o sa att han va norr om stan o skulle åka hem. Nu ligger jag o hoppas att han virrar bort sig ännu mer för när/om han kommer hem så vet jag inte om jag vill vara med...rädd? Ja blandat med ångest, sorg och besvikelse!

Jag läser mycket på eran sida. Och många gånger ser jag hur illa det är.
För att jag har varit där själv. Många gånger vill jag skriva: GÅ
För jag vet att det inte kommer ske en förändring.

Sen förstår jag att det är svårt när man har barn i hemmet.
Men för barnen skull. Barn ska inte behöva växa upp i den
miljön med oro, ångest och rädsla.

Ta inte upp någon strid när han är onykter bara.
Han verkar labil. Och att prata med en som är full
är som att prata med en vägg.

Men fundera på det. Egentligen är det VI (han) som ska gå
men under detta beroende så är vi så förbannat dumma i
huvudet att vi inte fattar det.

Nykteristen

Ja, d är sjukt vad detta gör för en o jag har ingen aning om varför man blir så blind och vill skydda en sån här människa!

Nä när han kommer hem så ska jag inte prata med honom, d kan jag lova! Får se hur pass stabil han är imorgon också lr så är han bakis o då kommer d dubbelt upp istället. Alltid väga av o kolla läget först...

Tack för att du bryr dig, skönt o få lite svar i detta nu som blev så påtagligt! <3

För att man tror att man gör rätt för barnens skull. Genom att inte gå.
Tror väldigt få av er skulle stanna kvar om ni inte hade barn ihop.

Om jag skulle se till mig själv så skulle jag inte stannat för allt i världen.
Och vill inte en människa förändra sig så måste man
se till att man själv mår bra.

Jag skulle främst fundera på hur mycket stryk min barn
tar att leva under de förhållandena. Du skev att din man
skrek på er när ni tittade på barnprogram. Inte ok.

Mina barn har alltid kommit först. I alla väder.
Barn är små och vi måste beskydda dom.

Nykteristen

Tycker d egentligen är en självklarhet att skydda barnen...men är alkoholen så viktig att man T.om skiter i sitt/sina barn? Det har jag fått världens bästa bekräftelse på ikväll!

Det är bra att du kommit till insikt för dig själv o även för dina nära o kära. Hade bara hoppats att d va samma här! :-(

Ja man skiter i allt men innerst inne så känner säkert din man skuld och skam.
I och med att han "tror" att han smyger med det så vet han ju nånstans att han
gör fel mot er.

Jag har ett periodiskt drickande så jag har lyckats klara av att hålla mina barn
utanför min dåliga perioder. Har haft varannan veckas barn och har "festat"
på när dom inte har vart här för att sen kliva in i rollen som den perfekta mamman
när dom varit hos mig.

Tyvärr inte sista tiden när det har eskalerat för mig.
Men dom är inte små längre och vi har en öppen dialog om det.
Men när jag hade små barn i hemmet så drack jag inte alls.

Nykteristen

Huvudsaken är o d verkar d ju som att du är fullt medveten om ditt beroende. Då är d kanske också enklare att be om hjälp o förståelse.

Känner mig mycket lugnare av vår dialog och d känns bra! Men fattar ändå inte hur denna kväll kunde eskalera så fort...

Intressanta men jobbiga dagar att vänta

Jag ska kanske inte säga så, men tycker nog att det skulle vara bra om polisen ertappade honom rattfull. Det skulle kunna bli ett rejält uppvaknande. Hoppas nu att han inte skadar sig själv eller någon annan mer än vad som redan skett.