...denna gång ska jag lyckas, nu är det nog!
Har varit inne här ofta tidigare, för ett par år sedan var jag väldigt aktiv vilket hjälpte mig mycket. Tyvärr lyckades jag aldrig hela vägen och gav upp...efter det ville inte gå in här och påminna mig själv om mitt ständiga misslyckande.
Jag börjar nu om, med nytt användarnamn och ny vilja att sluta dricka. Nu är det nog!
I korthet är jag i 40 årsåldern, har familj, vänner och fungerar alldeles bra på jobbet.
Men bara på ytan såklart!
Skrapar man lite på fasaden är det ett enda elände! Under fasaden, som jag kämpar för att upprätthålla, är jag trött, deppig, glädjelös, uppgiven, ångestfylld, självömkande, sömnlös och allt annat "kul" som kommer med att dricka för mycket.
För dricker för mycket gör jag! Det är aldrig något jag försökt lura mig själv med, jag har alltid vetat att mitt förhållande till alkohol skulle kunna bli komplicerat...jag gillade det för mycket redan från start. Iom att jag visste om detta kunde jag länge hantera det på ett bra sätt. Men för många år sedan började suget lite smygande göra att jag drack mer och mer för att de senaste åren dricka varje dag.
En garderobsalkis är vad jag är i ärlighetens namn. Jag dricker i smyg, vin på kvällarna efter jobbet, för att orka hålla ångan uppe. Hittills har jag "lyckats" bra, ingen (vad jag vet!) tror detta om mig. Visst kan jag ta ett halvt glas vin öppet hemma, men endast för att förklara vinlukten för familjen. Men inser att det blir värre och värre och bryter jag inte är det en tidsfråga innan allt rasar.
Jag orkar inte längre med ångesten, vill inte vakna varenda natt och ligga sömnlös. Måste kunna klara av livet, både oro och glädje utan mitt ständiga bedövningsmedel!