av Loppan29

Min man har alltid varit glad i drickat,ända sedan vi träffades så kunde han dricka ca 10 öl på helgen på en dag.när ja var gravid med vårat första barn var det samma sak. Fast vi då satt o prata om de o ja sa att ja tycker att de blir lite väl många öl mm ibland o vore tacksam om han kunde minska ner på de till max 4 på en kväll,han gick med på det,men när dottern föddes så var de som bortglömt igen,o han lämna över allt ansvar på mig.o vissa kvällar drack är
Han ännu mer o vinglade omkring i lägenheten och vaknade dottern så skulle han ta upp henne o gå omkring men då sa ja stop.han kommer inte i närheten av henne när han druckit...
Sedan fortsatte han i gamla vanor o strunta i vad man tyckte eller sa.han är även väldigt kall o har svårt att utrycka känslor eller prata om saker utan bara stänger av en o behandlar en som luft..han bryr sig inte om att hjälpa till något hemma utan lägger över allt på mig med hushåll räkningar handling tvätt ,allt.har flera gånger brutit ihop för ja inte orkar mer men får bara till svar "förhelvete sluta grina o ryck upp dig". Sen blev ja gra id med nummer 2 ja var glad o han med men han fortsatte ändå dricka men nu ännu mer ca 8-9 50cl starköl oså 2-3stora whisky på fredag o lördagar ibland även några öl på veckorna o söndagar.ja har flera gånger försökt få han till o sluta.men han bara struntar i de..sen har han även rejäla trötthetsperiorder som varar under några veckor åt gången ..då skulle han kunna sova dygnet runt o då får vi i familjen tassa runt om honom o helst inte prata alls med honom utan bara "va" där..han lever då för o ta sina öl lite extra o bara ligga i soffan ja o barnen gör de mesta själva då han inte orkar eller vill hitta på något.nu de sista halvåret har varit hemskt veckan innan jul drack han varje dag bara för att han var ledig läs "pappaledig" då kunde han ta en öl eller whisky vid kl 12 på fm oså är de även på vanliga helger då han förlitar sig på att ja kör o är nykter därav har ja även blivit nykterist för ja blir bara äcklad o ledsen så fort ja ser han ta något han har ändå två små fina tjejer på 4 o 2 år nu..men de verkar inte hjälpa varje helg kommer även hans vän över då dem sitter o dricker öl vin grogg whisky till 3 på nätterna o ja o döttrarna har hittat honom avdankad på soffan 2 gånger på morgonen..ja har så svårt o koppla av o sover dåligt..för får han i sig nån för mkt så blir han förbannad om man säger något har även hänt att han tryckt upp mig.mot väggen då han blivit förbannad .men ja är så orolig för barnen den äldsta har nu kommit flera gånger lite orolig o säger han hon tycker pappa dricker för mkt och för ofta.o de gör så ont i mitt hjärta o höra de av min lilla tjej.ja vet inte vad ja skall göra försöker ja prata med honom så säger han bara att han inte har några problem.utan de är jag som är problemet för att ja tjatar om att han dricker för mkt. Men ja känner att när ja jobbar kvällar så är ja orolig att han dricker när han är själv med barnen då de hänt flera gånger . O ibland har dottern ringt helt ifrån sig o ledsen o vill bara mamma skall komma hem.hon låter inte ens pappa lägga henne. Snälla hjälp mig behöver era råd vad skall ja göra?ja har mina tankar på o lämna honom så ja o tjejerna kan få må bra.
P

Li-Lo
ons, 2017-01-25 - 17:18

Jag vll börja med att säga att vad bra att du sätter ord på det som du uppmärksammar och pågår! Och vad bra att du valt att skriva just här där det finns massor av erfarenhet från liknande situationer. Utifrån ditt inlägg förstår jag att du sedan länge sett hur mycket din partner dricker och du har tagit ett stort föräldraansvar. Du har gjort väldigt mycket för att familjen ska fungera. Nu ser du att det inte blir bättre och du har tankar på att avsluta relationen främst för att säkerställa barns trygghet. Du nämner även att din partner vid tillfällen kan bli hotfull och vid ett tillfälle gått över gränsen och blivit våldsam. Det är klokt av dig att nämna det, för en del flyttas gränserna för vad som är okej långsamt så att man nästan inte märker hur långt man är från den relation man en gång kanske hade. Att vara så uppmärksam på dessa "gränsöverskridelser" som du är med vad som är okej är ofta avgörande. Bra! Att barn "släpper" sin lojalitet med en förälder är ett tydligt tecken på att de far illa och du gör helt rätt i att ta dem på allvar. Du har det verkligen tufft nu.

Ett råd kan vara att ringa kvinnorfridslinjen 020-505050, det kan du göra anonymt, för att prata om det som faktiskt skrämmer dig utöver drickandet.

Loppan29, det låter verkligen som att du levt under orimliga krav den senaste tiden, jag undrar lite hur du får påfyllning? Vem kan du prata med?

Fortsätt skriva här!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Loppan29
ons, 2017-01-25 - 21:48

Tack li-lo för ditt svar,betyder så mycket att få höra de ur någon annans perspektiv,o inte bara gå o tänka o fundera själv hela tiden om man bara är löjlig o överreagerar.ja har flera fantastiska vänner som ja pratat mycket med o även mina föräldrar,men ändå så går man mycket o tänker o de enda som gör mig glad ochans får min ork att finnas är den glädjen som barnen ger mig o även att få träna ,något jag alltid gjorde innan ja träffade min man,men som sedan fick ligga i bakgrunden för att han skulle göra sina intressen o eftersom ja är mamman så måste ja vara hemma o ta hand om hemmet mm.så de är så skönt att börja stärka sig själv med träningen igen o få bygga upp ett självförtroende de igen..något som har försvunnit de senaste åren då han inte brytt sig om att säga något fint när.man gjort sig iordning eller att han ens frågat hur man mår vissa dagar? Utan allt bara kretsat kring honom.o inte störa honom när han är trött.men de är så svårt ändå o veta vad man skall göra när man kommer i en sån här situation,men det är inte samma man som ja blev förälskad i som han är nu.och eftersom han bara säger att han inte har några problem eller att de finns inget o prata om utan bara vill få va o inte ens ha en vanlig konversation.som hur barnen haft de på förskola eller liknande. Men samtidigt vill man ju kämpa men man kommer ju till en gräns när kroppen skriker att den inte orkar mer,den orkar inte bära upp en hel familj o hus mm.när ens partner inte orkar bry sig.man känner sig tom,som man skulle kunna trilla ihop av utmattning närsomhelst.men så har man underbaraste barnen som man gör allt för.då tänker man att ja måste göra ett val snart då de är en ohållbar situation för oss,o ja vill inte mina barn skall fara illa pga av att deras ena förälder inte kan ta sitt ansvar.

AliceAlice
tors, 2017-01-26 - 08:53

...med dig. Jag levde precis samma liv och många fler med oss.

Tänk på dig själv för detta sliter, se min tråd om sjuk som anhörig. Du måste vara rädd om dig, be om hjälp, om du kan lämna bort barnen till någon du litar på och åk bort en helg, gör det regelbundet. Träna, det är bra mot stress om man börjar innan man är i botten!

Din mans val och inställning (typisk missbruksinställning), kan du inte påverka. Att en 4 åring noterar hur pappa dricker och är, det är allvarligt. Skriv dagbok, för du glömmer lätt.

Prata med socialen, du kan göra det anonymt om du vill, vad kan de erbjuda där ni bor? Vilket stöd finns för dig och barnen? Det låter som om din man inte har så bra kontakt m sina barn och det kan man också få hjälp med via socialen, ta chansen nu när barnen är små!

Vem i din nära omgivning kan du prata med? Du behöver inte skämmas, vilket många gör.

Sätt gränser!!! Inte ok att han sitter hemma med kompisar och super, ni har små barn så detta är kanske en första sak att markera! Men eftersom han verkar ha en tendens att bli våldsam måste du vara försiktig. Tyvärr är det oftast så att våld (alla typer av våld!) oftast har en tendens att växa till men att man kanske inte alltid märker det, kallas normaliseringsprocessen och det kan även innefatta det Li-Lo skrev. Vet att polisen på sin hemsida har en bra film om normaliseringsprocessen https://polisen.se/.../Relationsbrott/Film-Eva-och-Johan

Hoppas du kan börja nysta lite för att få ett bättre liv! Du är inte bunden till denna man och du har inget ansvar vad gäller honom, du har ansvar för dig och barnen, han är vuxen och får ta sitt egna ansvar!

Mycket styrka!!!

Loppan29
tors, 2017-01-26 - 09:33

Tack för ditt styrkegivande inlägg,ja har flera gånger sagt till honom att inte sitta hemma med kompisen o dricka flera gånger,han säger okej men när kompisen ringer kan han inte stå emot,eftersom kompisen alltid tar med sig en hel del dricka också o ja antar att mannen är så ful så han bara tänker på alkoholen som han tar med sig så han själv slipper gå o köpa.har sagt ett ultimatum att om han kommer till helgen igen ,eller om han tar minsta droppe på vardagen så kommer ja o barnen åka härifrån.ja hoppas han tar de på allvar ,annars måste han se de blir konsekvenser då han inte varit villig o förstå innan.med tanke på han inte ens orkar bry sig o hjälpa till hemma med vardagssysslor.som något så enkelt som att skölja av sin tallrik efter maten o sätta in i diskmaskinen utan allt bara hamnar på bänken.till och med dottern säger till honom att plocka upp efter sig.är han hemma med barnen så kan minsta få sitta i sin stol en hel del så han slipper springa efter henne när hon busar o leker oså han kan få ligga i soffan o titta på tv o den stora får titta på tv på hans telefon istället. Man blir så frustrerad!

AliceAlice
tors, 2017-01-26 - 11:02

...det är han som dikterar reglerna, det är inte ok! Om han inte förstår, vilka konsekvenser tänker du då ta till? Var medveten om att om du ställer krav med konsekvenser, se då till att du kan leva upp till konsekvenserna, för annars blir det tomma hot och han känner att han får ännu mer makt!

Vad gäller att ha delat ansvar för hemmet så borde ni prata med någon, familjerådgivningen tex. Vart tar du och åker om han tar hem kompisen i helgen? Är det rätt att du ska ta två barn och ge dig av?

Det är inte bara missbruket som är ett problem utan så mycket runtomkring!

All styrka!!! Kram

Loppan29
tors, 2017-01-26 - 11:14

Blir ju att vi åker härifrån o han får fortsätta dricka med sina vänner men utan mig o hans barn i hemmet o vi åker till mina föräldrar o stannar där,ja tar hellre med mig mina två barn å åker härifrån än att bara va hemma o va orolig o tänka på att ja o barnen vaknar på morgonen o han sover i soffan igen som det har varit nu varje vecka.nu måste de få konsekvenser för honom.för o verkligen markera för honom att det är oacceptabelt.o att ja har fått nog.för varje gång han sviker så svalnar ju känslorna mer o mer..o när.man inte får nån närhet annars av honom ändå.så finns de ju inte mkt kvar.enda gångerna senaste halvåret att få höra nått fint eller få närhet är om han druckit. Oså vill man inte ha de!