Hej
Detta är min story:
Min mamma fick problem med alkoholen när jag var18, vad jag kunde se, min yngsta bror var då 5. Jag flyttade hemifrån runt 23, var mitt i mardrömmen I 5 år! Hon var borta flera gånger I månaden från hemnet utan att Vi visste var hon var, hon var vuxen så Vi behövde inte veta det sa hon! Hon var så full så att hon nästan var medvetslös, sa att hon inte hade problem med alkoholen, sa konstiga saker som att hon tyckte att jag skulle ta mitt liv, alltid negativ, deprimerad Osv...hon ute blev från jobbet, hämtade inte min bror hos dagmamman, hon sa att det var Inget fel på henne, Ville inte söka hjälp, Pappa tvingade med henne till nån klinik och efter det gav Han henne antabus varje Morgon, hon drack ändå...blev högröd I ansiktet, slutade med antabus, bröt ett Ben på fyllan, gick ut och söp med kryckor...en gång tvingade jag henne att välja mig eller alkoholen, hon sa då alkoholen...
Idag har jag bara kontakt med henne en gång I veckan, så ser Inget längre, men har hört av andra som sett henne att det är lika illa... Det har hållet på så här I 15 år, Män har ringt hem till oss och sagt att de haft sex med min mamma att hon blivit våldtagen etc...
Hon tar mycket medicin, anti-depressiva, ångestdämpande, sömntabletter etc. hon säger till oss att hon bara Vill dö, men inte vågar ta sitt liv...
Jag känner att jag står maktlös, hon Vill ju inte ha hjälp själv, ska jag ödsla min energi ytterligare då? Känns som att det är kört för henne? Ska man bryta helt? Hon ger mig dåligt samvete när jag bryter då och då, hon måste ju få träffa barnbarnen! Hon dyker nästan aldrig upp när Vi bjuder hem henne på middag....
Kan det vara nåt mer än alkoholism I Detta fall? Nån psykisk sjukdom? Hon är bara en rutten människa I Mina ögon, men eftersom jag har ett hjärta så låter jag henne träffa Mina barn! Hon valde bort sin man och sina 3 barn! Det enda hon gör är att skylla ifrån sig, är negativ och snackar skit. Hur kan det gå så åt skogen för en människa?