av Murre

Hej!
Är ny här och vet inte riktigt hur jag ska börja..
Jag har en familj med 2 små barn som jag älskar över allt annat.
Jag dricker ganska sällan, men det är när jag väl börjat dricka. Jag kan verkligen inte sluta. Hjärnan blir som bortblåst. Tänker inte på något annat än att få i mig så mycket alkohol som möjligt. Har många gånger testat att lova mig själv att bara ta 2 glas. Men det hjälper inte. Har jag väl börjat finns det ingen gräns.
Jag mår så oerhört dåligt över detta och vill absolut inte bli någon som förknippas med fylla på varje middag och så.
Jag vet att jag måste avstå från alkohol helt och hållet, men är rädd. Alkohol finns ju över allt och på middagar och dyl ska man ju dricka ett par glas gott vin tex.
Hur klarar jag av att helt avstå men ändå leva ett socialt liv?

Bluffen
mån, 2016-09-12 - 13:40

Jag får rysningar av att läsa detta svar. Varför gör man så mot sig själv? Jag mår sådär idag. Inser att jag på riktigt måste förändra. Köpte en bok "snälla mamma sluta dricka" av Britta Befggren Ericson, som nåt slags första steg att skrämma upp mig själv vart jag förmodligen är på väg om jag inte aktivt börjar göra förändringar. Skulle på yoga 11;45 och satt och läste boken en stund innan klassen startade. Ångrar mig över det för nu känns yogasalen "smittad" för jag hade sån ångest hela timman ? och hamnade i nån slags trans och vet inte om jag följde med i alla rörelser eller om jag somnade. Drack vin i fredags och lördags men ångesten är som värst idag.

Karin01
tis, 2016-09-13 - 09:51

Har absolut inget underlag för detta, men jag tror mer att det var en jättebra plats för att möta din ångest. En bra plats för att uppmärksamma alla känslor, inklusive ångesten.
När jag gick till jobbet igår utan fylleångest så kände jag mig glad. Det fick mig att inse att trots generell ångestproblematik och tidigare sjukskrivning pga stress så är det fylleångesten som är den största boven i mitt liv.

Mattan
sön, 2016-09-18 - 09:58

Läser era inlägg och känner grymt mycket igen mig. Det verkar alltid så mysigt med det där lilla glaset som sedan efter matlagning ,tv, mys med tända ljus och musik slutar med en halv bib. Vill så gärna dra ner eller eg sluta helt men halkar ständigt tillbaks. Känns som jag kämpar mest mot mig själv. Ska hänga här igen och tackar för att ni ger mig motivationen tillbaka.

Mira1234
fre, 2016-10-28 - 19:51

Jag måste sluta dricka vin! Har "slutat" ett par ggr men faller tillbaka tyvärr. Tycker ju så mkt om mitt vin och "vårt" liv ihop. Är så fruktansvärt rädd för ett liv utan vinet.
Men vet att om jag fortsätter välja vinet så väljer jag oxå bort mina vuxna barn och två barnbarn och även min sambo.
Hatar mej själv för att jag är beroende och lever m ständiga skuldkänslor för hur dålig jag är. Som Mamma, fd Fru, sambo, och människa överlag.

Tack för allt ni skriver. Känner mej inte så ensam när jag läser era kommentarer!

Mira1234
fre, 2016-10-28 - 20:23

Jag fick den boken av min tonårs dotter för några år sen. Bröt ihop totalt då men har fortsatt dricka. Jag måste ju va helt störd när min egen dotter ber mej sluta dricka men jag bara fortsätter. Enorma skuldkänslor gentemot mina barn o andra. Orkar snart inte mer......! Hur gör man?

Ikaros
sön, 2016-10-30 - 12:10

Hej
Jag har läst alla inlägg på den här tråden och känner igen mig så väl. Jag kan vara nykter i mer än ett år sedan tar jag återfallet som bara är tänkt att vara några öl. Men jag köper ändå hem massor av öl och vin ändå för jag är livrädd för att det skall ta slut. Redan på sysyembolaget är jag allltså förvirrad.
Sedan tappar jag helt kontrollen. Dricker allt t.o.m. spolarvätska och en gång även glykol. När jag inte orkar längre måste jag tas in på sjukhus. Mitt liv är hotat.
Jag är 72 år och har även upplevt de andra faserna av alkohol med smusslandet det, dagliga drickandet, det sociala drickande och så vidare. Men nu har jag hamnat här där hjärnan tas över av de första dropparna alkohol. Därefter finnns det inga tankar som kan mätas sig med ALKOHOL. Det är vad kropp och själ skriker efter. De relativt långa nyktra perioderna klarar jag med Antabus vilket är en utmärkt medicin när jag vant mig vid den liksom med sömnmedlet Imovane.
Jag har nyligen avslutat en ruskig period och börjar sakta komma tillbaks. Jag är mycket lycklig över att ha funnit er här på detta forum. Det hjälper
Ikaros

Ikaros
mån, 2016-10-31 - 11:13

Hej
Läser mycket på forumet här om människor som dricker för mycket, blir bakfulla, får ångest och riskerar att förlora jobb och familj. För mig var det inledningen till mitt okontrolllerade drickande i ensamheten. Tilll slut hade det mesta skurits av och kvar fanns bara flaskan och jag. Med terapisamtal och antabus klarar jag mig hjälpligt under perioder eftersom jag vet att alternativet är döden. Men tilll er andra vill jag säga att för guds skull gör ALLLT för att sluta eller trappa ned i tid. Alkoholdjävulen är på väg att ta över era hjärnor. Eftersom jag har en mer än 50-årig erfarenhet av helvetet besvarar jag gärna eventuella frågor om vilka faser jag genomlevt.
vänligen Ikaros

Endagochframåt
mån, 2017-02-06 - 10:17

För att underlätta tanken. Så tänker jag, "du är allergisk" du kan inte. Hur mycket en person som är allergisk mot nötter, gärna vill äta. Så kan hon/han inte detta. Precis som med alkoholen, du kan inte för du är allergisk!

Tänk- (ok, jag får välja antingen, kan jag fortsätta dricka eller så får jag välja bort något annat som jag "älskar" att äta/dricka). Vad hade du valt då?
Eller tänk- (Du blir rullstolsbunden, men kan fortsätta dricka. Eller väljer du- (Jag kan gå, men kan inte dricka. Ställ frågan till dig själv.

Är alkoholen så mycket mer värdefull för dig? Att du hellre blir rullstolsbunden och kan fortsätta dricka. Än att du kan gå och njuta av allt annat som är "gott"? Försök att intala dig detta, för att lyfta bort tanken. Varför skulle det vara negativt att inte kunna dricka ett gift?

Ett beroende är ett beroende! Varför är du inte rädd för att dricka alkohol, när du säkerligen är "rädd" för att exempelvis ta kokain etc? Vad är skillnaden? Jag tror alla gärna vill kunna ta ett glas eller två. Det är just det som är problemet att, om du inte kan det så har du problem. Bara att inse och förstå det.

Har du en förståelse kring sjukdomen så är det lättare för dig att acceptera den. Inga ljus blir släckta förrän DU själv inser och accepterar.
Tips, är att träna och fokusera mycket på den mentala biten. Det mesta sitter i hjärnan! Om alkohol gör dig glad/lycklig så har du ett problem. Finns det verkligen inga andra saker i ditt liv som gör dig glad/lycklig? Tänk på det!

Trofonios
lör, 2017-03-11 - 08:47

Läser era inlägg i tråden och känner igen mig så mycket. När jag väl börjar dricka kan jag inte sluta. After work med jobbet igår och nu sitter jag här på framför datorn rejält bakfull och fylld av ångest. Och jag är så besviken på mig själv att jag inte klarar att hantera spriten. Vet inte hur många gånger jag sagt till mig själv att dricka måttligt, 2-3 öl, och sedan sluta. Men jag klarar det helt enkelt inte. Om alkohol finns i närheten, då dricker jag helt enkelt. Har ändå karaktärsstyrkan att inte köpa hem alkohol eftersom jag vet att jag då dricker upp den. Men att dricka alkohol med måtta i sociala sammanhang klarar jag inte. Det är först på slutet det har gått upp för mig att jag har problem med alkoholen och att jag behöver göra något åt det. Inser att det är fåfängt att tro att jag kommer ändra mig och klara av att dricka i måttliga mängder. Era inlägg ger mig styrkan att försöka ta steget att helt sluta med alkoholen. Vill bli kvitt den ofrihet jag känner när alkoholen får grepp om mig.

mix_micke
lör, 2017-04-01 - 19:08

Hej
Jag har en underbar tjej som jag varit tillsammans med i strax över ett år nu (hoppas på hela livet) problemet är just alkohol jag har indraget körkort lämnar prover 1g/månaden och vi har druckit tsm några gånger och jag blir alltför oftast för full och med det otrevlig och får ofta minnesluckor.
Men idag 1april (inget skämt) ska vara och förbli den första nyktra dagen för resten av mitt liv.

Räddajag
tis, 2017-05-09 - 13:02

Jag är alltid duktig. Men nu sitter jag och smygdricker vin. Det var kalas i fredags, och sedan dess slutade jag inte. Jag döljer det så gott jag kan. Jag kan vara utan A men när jag börjar är det kört. Jag tappar liksom motivationen. Och här sitter jag med rödvinsglaset mitt på dagen. Hatar mig själv. Och ikväll kommer min son och svärdotter på middag. Jag är lite nervös för att skriva här, men hoppas på stöd.

Malta
tis, 2017-05-09 - 13:55

Starkt av dig att skriva! Fortsätt! Gör din egen tråd under förändra drickandet, så kommer du hitta massor av stöd.
Styrkekramar från en som också kämpar på

Sisyfos
ons, 2017-05-10 - 06:24

Hur gick middagen med sonen? Det är ju inte så roligt när man är berusad och ska träffa folk, laga mat etc.
Häll ut skulle jag sagt igår om jag läst det då. Välkommen hit förresten, skapa din egen tråd och häng här ett tag.

sophie90
sön, 2017-05-28 - 16:16

Det känns fel att skriva att det känns skönt att läsa, detta när innehållet är det det är. Men hittar inget bättre ord. Igenkänningsfaktorn är 100%. När jag studerade var jag ute ofta. Kunde bli en 2-3 gånger i veckan, man skulle vara med och man skulle ha kul. Jag blev alltid för full. Minnesluckor var vardagsmat och ångesten likaså. Trots detta fortsatte jag gå ut och dricka då den släppte lika fort som den kom. Så här höll det på under 2 år innan en av mina (även idag) närmsta vänner tog mig åt sidan och sa att nu räcker det. Jag fick prata med en fantastisk terapeut på Beroendeenheten Ungdom och efter 5 samtal hade jag klart för mig vad som gällde. Jag höll mig nykter, hittade andra alkoholfria alternativ. Efter ett tag började jag dricka igen men kunde ändå hålla mig till lagom berusning då jag varvade typ 1 glas vin, 2 glas alkoholfritt vin/öl osv.

Trots detta började rätt snart dricka igen, fast besluten om att jag kan dricka måttligt. Smått började mina kvällar med alldeles för mycket alkohol återkomma vilket leder mig fram till där jag är idag. Jag har, säg 2-4 ggr per år börjat dricka utan att kunna sluta och jag och min sambo har haft samtal dagen efter där jag har lovat att det aldrig skall ske igen. Senast nu förra helgen var jag ute och festade med några vänner. Jag hade innan utgång planerat att jag går hem senast vid 00.00 och skall bara dricka ett par glas. Morgonen efter vaknar jag upp på sjukhusets tillnyktringsenhet och kvällen gick därmed åt helvete. Jag sitter nu i en sits där jag har svikit min sambo nå så kopiöst och jag gör allt för att han skall vilja stanna trots mitt svek. Jag har förklarat att jag är medveten om att jag har svikit när jag bröt mitt löfte till honom. Jag har varit så fast besluten om att jag ska kunna dricka måttligt vid alla tillställningar men har nu kommit till insikten om att det går inte. Jag har svårt att förklara för honom varför jag ens tog det första glaset när jag vet att med "nytt folk" och på festkvällar kan jag inte dricka alkohol. Han vill gärna förstå för att kunna gå vidare men han säger att han har svårt att förstå, kanske visar jag honom denna tråden där ni sätter ord på mina upplevelser. Jag är fast besluten om att leva ett alkoholfritt liv, jag kan bara hoppas att han känner att han kan och vill fortsätta leva med mig. Jag har upplevt bakfylleångest förut men den har aldrig varit närheten av vad jag upplever nu. Rädsla har även det fått en ny innebörd för mig.

Ellan
sön, 2017-05-28 - 22:10

Hej och välkommen hit! Ibland är det svårt att få respons i någon annans tråd så ett tips är att starta en egen.?
Du har nått en sund och viktig insikt, du kan inte dricka alkohol. Vi är många här på forumet som har kommit fram till det och funnit olika och även liknande vägar ur ett aktivt beroende. Att sluta dricka är en del men att låta bli att börja är det svåra. Frågan är nu vad du är villig att göra? Ta hjälp igen? Själv genomgick jag 12-stegs behandling och numera går jag på AA-möten. Det krävs en del av oss för att förbli nyktra men det är så befriande att få leva i frihet utan alla demoner, ångesten, stressen och allt annat kaos som skapas när vi dricker.
Ta hand om dig!
Kram Ellan!❤️

Tony45
sön, 2017-05-28 - 22:54

Skulle i princip kunna vara min historia. Började själv dricka mycket under studietiden och på den vägen är det. Dricker sällan men kan ibland inte kontrollera intaget när jag är ute med kompisar på krogen.

Har precis som du försökt med terapi och jag har också avstått alkohol helt under en längre tid för att sen glida tillbaka i ett måttligt drickande med en gräns vid 2-3 enheter per kväll. Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna fixa det den här gången men så händer det att jag glider tillbaka in i det där festdrickandet jag hade under studietiden. Inser numera att jag faktiskt inte kan stå emot kraften. Efter 2 öl eller vin i rätt sällskap är den för stark och då spelar alla löften till mig själv och min familj ingen roll längre.

Jag är också fast besluten att välja ett alkoholfritt liv där familjen alltid kommer i första rummet.
Lycka till med ditt alkoholfria liv!

sophie90
mån, 2017-06-05 - 18:01

Jag har nu bokat en tid med en terapeut som jag fått kontakt med via arbetet. Detta för att kunna få en bra start och vidare tips i hur jag fortsättningsvis lever alkoholfritt och hur jag kan tänka när jag hamnar i situationer där jag utsätts för alkohol. Jag ser fram emot det och känner mig mer beslutsam än någonsin. Jag önskar dock att jag kunnat komma på detta tidigare. Relationen kämpar jag fortfarande med och jag vet inte vad som händer framöver. Jag är även rädd för att tro att vi löser det denna gång. Det är nog en form av försvarsmekanism för att inte bli lika knäckt om/när han väljer att lämna mig.