Har liknande problem som många här. Lever med en man som smygdricker i perioder, vi har två små barn, han vill inte erkänna att han har ett problem. Kommer hem och är berusad, försöker bete sig normalt och när jag säger att jag märker att han druckit tittar han oförstående på mig (nej, nej men jag är så trött, sov så dåligt inatt, jag är så stressad, jag håller på att bli sjuk mm mm). Dagen efter "erkänner" han genom att inte säga emot, men jag är osäker på om han själv tycker att han har ett problem.
Jag vet inte hur länge detta pågått egentligen, men smygandet har blivit värre de senaste månaderna. Jag skulle så gärna vilja kunna nå honom, men jag vet inte hur. Om någon läser detta som befunnit sig eller befinner sig på "andra sidan" skulle jag bli mycket tacksam om ni ville dela med er av vad era närstående skulle sagt/gjort som skulle ha nått fram till er. Jag vill bara inte tro att det är kört och att separation är enda alternativet. Än så länge tror jag inte att det gått så långt (jag har relativt nyligen uppmärksammat problemet), men det känns som det eskalerar. Och jag vill verkligen inte att barnen ska bli lidande och växa upp med detta!!! Vet att jag inte kan förändra honom, att han själv måste vilja, men hur kan jag få honom att vilja?