av likeanangel

Hej,

Jag har haft problem med alkoholen sedan min debut vid 14 års ålder. Mitt problem är att jag inte kan sluta dricka när jag druckit en viss mängd. Hur mycket som krävs är olika beroende på förhållandena. När jag hamnar där så dricker jag tills det blir svart, och sedan kan jag vara igång i flera timmar i en blackout där jag gör allt som jag vet att jag inte vill göra. Jag har aldrig några minnesluckor utan det är helt svart tills jag vaknar dagen därpå.

Nu har jag äntligen tagit beslutet att det är aldrig mer. Jag ska aldrig mer dricka en droppe. Jag vet att jag klarar det eftersom jag inte har något fysiskt beroende samt ett underbart stöd runtomkring mig.

Det som är svårt är att veta att jag aldrig mer kommer få ta det där glaset rödvin på kvällen, eller den där ölen på afterskin eller efter en dag på stranden.

Jag känner en enorm sorg just nu för alkoholen jag måste lämna. För att jag måste ge upp alla de gånger de funkar bara för att de andra gångerna finns där någonstans och väntar på mig.

Hur gör ni för att orka? Orka med att det här beslutet är för evigt?

Dionysa
sön, 2017-02-05 - 15:16

Det gäller att plana ut. Samtidigt som du minskar på a. så får du tillåta dig att bygga upp något annat; ett liv som du vill leva. Kör parallellt. Det brukar funka i längden. Det är det enda som funkar.

Miss self-dest…
ons, 2017-02-08 - 19:43

Jag har samma problem som du, d.v.s svårt att kontrollera hur mkt jag dricker och hittar på saker jag inte vill när jag väl börjat dricka. Men också många ggr där jag lyckas dricka lagom. Har dessutom också så lätt för att avstå att dricka så att jag efter ett tag tycker att jag inte har några problem och övertalar mig att jag ska dricka måttligt, vilket kan funka några ggr innan det spårar ur igen.

Jag har själv inte bestämt mig för om jag aldrig mer ska dricka, eller om jag bara inte ska dricka på ett bra tag (minst några månader). Har dock sett i andra trådar att experiment med måttligt drickande av personer som har samma problem brukar sluta precis som det gör för mig då och då.

Jag försöker nu ändra inställning till alkohol, som egentligen blivit så normaliserad och hyllad p.g.a samhället. Alkohol är inte ens den roligaste drog jag provat, däremot en av dom farligaste, både på samhälls och individ nivå. Enda anledningen att den blivit så populär är troligtvis för att den är laglig. Man blir till och med ofta ifrågasatt om man inte vill ha ett glas av denna drog.

Jag försöker ändra tänk från: åh vad lycklig jag vore om jag kunde dricka normalt, nu tar dom andra ett glas rödvin som jag tycker är så gott så nu går jag miste om något. Till: åh, vad skönt nu behöver jag inte oroa mig för att vakna upp med världens bakisångest igen. Jag sparar pengar, kommer vakna gladare imorgon och kan ta bilen överallt.

Vi får se hur det går. Just nu är senaste bakisångesten väldigt färsk i minnet. Men jag hoppas att när jag varit utan ett tag och byggt upp en ändrad inställning så jag ist känner mig lycklig av att slippa dricka, inte ser på normaldrickare med avund utan istället medkänsla över att dom fortf behöver hälla i sig gift. Då hoppas jag att jag ist kommer att känna mig fri! Och om jag tränar på att ha riktigt skoj utan att dricka hoppas jag på att en dag vakna upp som en sån där härligt lycklig människa som ser ut som sinnesbilden av "Don't need drugs, high on life". Kanske låter flummigt men jag hoppas någon fattar på ett ungefär.. ;)

Lagom
ons, 2017-02-08 - 21:01

hejsan!

jag fungerar precis på samma sätt och har varit utan i två månader nu. Jag bestämde mig för att sluta men eftersom jag inte klarade av tanken att aldrig mer dricka igen tog jag beslutet att ha ett uppehåll på 18 månader, gå igenom alla årstider och storhelger och ytterligare några månader för att det ska kännas normalt att inte dricka. Bara testa liksom och så hoppas jag att jag då tar beslutet att fortsätta vara nykter men som sagt är jag inte stark nog att säga för evigt. Det är tillräckligt länge för att inte kunna planera vilket är skönt.

Även om det har varit rätt segt att inte dricka något på fester och liknande så är det i alla fall väldigt mycket enklare att helt stå emot än att försöka dricka måttligt. Det är lite befriande för då behöver man inte vara på sin vakt på samma sätt för man är nykter.

Har ännu inte kunnat säga att jag haft roligare som nykter än full men antar att det tar längre tid att lära sig än två månader men däremot är jag väldigt lycklig över allt annat som börjat fungera som tex ekonomin och träningen men bäst är nog att den där jävla återkommande ångesten har försvunnit eller det faktum att jag inte längre vaknar helt sjukt bakis med skyhög puls, sprängande huvudvärk och ett illamående som aldrig går över!

likeanangel
ons, 2017-02-15 - 10:32

Hej, och tack!
Du har helt rätt Miss self-destr..!! Jag försöker att ha samma inställning och det är ju verkligen så jag känner innerst inne. Jag tål inte alkohol och för mig är alkohol onekligen en drog. Och jag vet att jag inte vill ha den. Samtidigt hamnar jag i tankebanor där jag känner att "åh varför kan du inte bara vara normal och ta en öl som alla andra". Jag märker att jag hela tiden börjar ifrågasätta mitt val, "har jag verkligen problem?" "Överdriver du inte lite nu?"

Min omgivning ifrågasätter mig inte, vilket är skönt. Men jag ifrågasätter mig själv hela hela tiden.

Jag är snart uppe i två månader. För några år sedan var jag nykter i över ett halvår och jag bestämde mig när jag började dricka igen att om jag någonsin tappar det helt igen är det över med alkohol. Jag tangerade gränsen väldigt många gånger, men eftersom jag inte fick en full blackout kunde jag alltid intala mig själv att "Nej, det går bra, du är inte där än"

Nu är jag där. Jag nådde botten igen. Och jag vet att det här valet är för alltid för mig. Jag vet att minsta lilla vinken från min sida att jag kanske kan ta ett glas nån gång då och då innebär att jag kommer nå botten igen. Och jag orkar inte med botten längre. Jag orkar inte! Så för mig är för alltid ett måste. Men jag inser också att vägen till för alltid går genom "en dag i taget". Allt jag har är idag och idag ska jag vara nykter.

Något annat jag tycker känns så himla svårt är, vem måste jag förklara mig för? Jag känner att jag behöver förklara mig varje gång jag väljer att inte dricka. Jag är så trött på det! Hur ser ni på att behöva förklara sig för andra? Jag har ju berättat om mitt problem för mina närmaste vänner, men känner ofta att ångesten hittar mig i de situationer där jag inte vet om jag borde eller inte borde förklara mig.

Sparkle
ons, 2017-02-15 - 14:34

Hej på er!

Jag känner igen mig så mycket i det ni skriver. Har egentligen inget fysiskt beroende, drack kanske 1-4 gånger i månaden... Ibland fungerade det ganska bra, ibland gick det åt helvete... Det hände en grej som fick mig att se klart, som en käftsmäll.

Idag är jag 38 dagar nykter och har ett annat liv. Jag sover som en stock och vaknar tidigt. Jag är uppfylld av liv och glädje inför allt som står framför mig. Mitt självförtroende stärks mer och mer. Men tanken på att aldrig mer få ta ett glas vin skrämmer mig.
Jag vill aldrig förlora denna kontrollen som jag har nu. Jag mår så bra!

Jag har börjat gå till en ungdomsklinik (är 23 år) med inriktning på alkohol- och drogproblem. Mitt första möte var fantastiskt och jag fick ett underbart bemötande av en ung kvinna. På torsdag har jag mitt första möte med psykologen där. Jag kan inte uttala mig än, men jag tror att det är superbra att finna professionellt stöd någonstans. Man kan börja med att prata med någon på vårdcentralen!
Kanske kan man hitta underliggande problem till varför man släpper kontrollen så fullkomligt med alkohol? Eller bara få tips och verktyg till att klara av situationer när alkohol introduceras? Inte vet jag!

Lycka till allihopa <3 Varje dag räknas och läggs till i erfarenhet. Glöm inte det!

Triump
ons, 2017-02-15 - 19:51

jag har många gånger klarat mig kanske någon vecka/månad och kan hålla mig utan men på något sätt så hamnar man tillbaka, kanske denna viljan att kunna kontrollera alkoholen.men jag (tror) utan nu att veta så mycket att, har man haft ett problem under längre tid vet man att alla hemska händelser kommer tillslut. Jag känner också att ett totalt stopp är enda lösningen. Inte för alla kanske har det så men, jag kan inte låta ett misstag till hända pågrund av alkohol. Måste sluta med drickandet.

likeanangel
tis, 2017-02-21 - 11:06

Jag vet precis vad ni menar. Tanken på att aldrig mer få dricka ett glas rödvin (Som jag ÄLSKAR) skrämmer mig fruktansvärt. Inte nog med det, jag pllågas av tankar om hur orättvist det är att jag ska behöva ge upp detta på grund av att det var 10e gång kan gå åt helvete. Men jag har ju insett att jag inte kommer kunna undvika att den där 10e gången kommer.

När jag var i 20-års åldern kunde jag dölja mitt problem i alla andra som också blev för fulla och hade svårt att kontrollera sitt intag. Men nu, vid 30 går det inte att dölja i andra längre. Nu ser jag mitt problem på ett annat sätt. Vill jag vara 30 och dricka på detta viset? Vill jag vara 40 och dricka på detta viset? 50? Hur länge får det hålla på innan jag sätter stopp?

Även om jag har så många lyckade gånger av att kunna kontrollera mitt drickande så kommer den där gången alltid komma. När jag glömmer en detalj i mitt pussel. Min partner har påpekat att det kanske inte är den bästa idén för oss att skaffa barn så länge jag har det här problemet. Min älskade partner som detta så många gånger gått ut över. Kan jag vara en förälder och bete mig såhär?

För mig blir alla svaren att det måste vara slut nu. Att aldrig mer dricka vin skrämmer mig. Men att vara förälder till ett oskyldigt barn, att vara 40 eller 50 och fortfarande bete mig såhär skrämmer mig ännu mer. Dag 52. Det går upp och ner i att hantera det här. Men dagarna tickar uppåt.

Sparkle
tis, 2017-02-21 - 13:36

Dag 52! Det är jättemycket! Grattis Grattis, så starkt.
Jag själv är på dag 45 dagar idag!

Du har väldigt svart på vitt vad det är du vill göra. Sluta dricka. Fast du är rädd, så vet du ändå det innerst inne.
Man får vara rädd! Det är normalt. Man är rädd för att "miss out". För att inte passa in, vad andra ska säga osv. Jag är jätterädd för det: Att inte passa in.

Någonting som hjälper mig jätte, jättemycket är att visualisera mitt drömliv. Mitt drömjag är en pigg, välmående, spontan och livsglad tjej. Livet är lättsamt med kvalitativa relationer och roliga saker nästan varje dag. Mitt drömjag och mitt drömliv går inte ihop med alkohol, bakisångest och att sova bort hela dagen. Jag VÄLJER bort det. Det tas inte ifrån mig, jag väljer bort det. För mig är det inte värt det.

I ditt drömliv kanske du ser ett barn? Ditt drömjag är kanske att vara en bra mamma. Passar det att dricka då?

Vad är din drivkraft? Hitta den och fokusera. Håll fokus. Bygg ditt drömliv. Allt kommer gå bra <3

likeanangel
tis, 2017-02-21 - 15:32

Jag blir tårögd! Du har så rätt. Jag vet precis vem mitt drömjag är och hon dricker inte alls. Hon är ansvarstagande och en förebild för barnen jag önskar att jag kommer få en dag. Mitt drömjag går gärna upp tidigt på morgonen och cyklar till jobbet. Hon löptränar långpass på helgerna och äter nyttigt. Mitt drömjag röker inte (som jag alltid gör när jag dricker). Mitt drömjag gör bra val!

Jag ska försöka hålla fokus! Tack <3

Sparkle
ons, 2017-02-22 - 15:25

Så fint <3 Det kommer du klara av galant!
Det finns ingenting som stoppar dig ifrån att bli den du vill vara förutom dig själv!
Någonting vi har som de andra inte har är denna kampen som gör oss dubbelt så starka. Efter detta är vi svåra att bräcka. Varje dag lägger vi till styrka och erfarenhet i bagaget.

Jag kände mig lite tom häromdagen efter uppbrott med en pojkvän och även efter ett tag utan alkohol och då sa min underbara vän såhär:
Nu har du vårstädat i ditt förråd. Du har tagit bort massa gamla saker du inte längre vill ha och slängt dem. Du har skurat alla väggar och lister, allt är skinande rent. Det är klart att det känns lite tomt! Men nu är du redo för att fylla på med massor av nya grejer! Denna gången kan du välja ut vad som platsar med mer omsorg.

Vilket pepp jag fick då! Ha en härlig onsdag. KRAM!

likeanangel
ons, 2017-03-08 - 20:32

Jag är 67 dagar in och känner mig otroligt stark. Just nu älskar jag att vara nykter. Jag älskar energin jag får av det och att jag tycker om mig själv och mina val. Jag är så glad att jag har landat i detta. Jag hoppas att det fortsätter så här. Om inte är det hit jag ska se tillbaka när det är svårt.