Hej,
Jag har haft problem med alkoholen sedan min debut vid 14 års ålder. Mitt problem är att jag inte kan sluta dricka när jag druckit en viss mängd. Hur mycket som krävs är olika beroende på förhållandena. När jag hamnar där så dricker jag tills det blir svart, och sedan kan jag vara igång i flera timmar i en blackout där jag gör allt som jag vet att jag inte vill göra. Jag har aldrig några minnesluckor utan det är helt svart tills jag vaknar dagen därpå.
Nu har jag äntligen tagit beslutet att det är aldrig mer. Jag ska aldrig mer dricka en droppe. Jag vet att jag klarar det eftersom jag inte har något fysiskt beroende samt ett underbart stöd runtomkring mig.
Det som är svårt är att veta att jag aldrig mer kommer få ta det där glaset rödvin på kvällen, eller den där ölen på afterskin eller efter en dag på stranden.
Jag känner en enorm sorg just nu för alkoholen jag måste lämna. För att jag måste ge upp alla de gånger de funkar bara för att de andra gångerna finns där någonstans och väntar på mig.
Hur gör ni för att orka? Orka med att det här beslutet är för evigt?