Varit nykter nu sedan 10 juli. Lovat mig själv att inte dricka på en lång tid framöver. Det eskalerande förra sommaren. Vi skulle renovera vårt kök. Vi var i Polen på semester under tiden. Snickaren ringer och säger att vi har något vitt i golvet, typ svamp. Tyvärr hade jag ju en del problem med a redan då. Frugan fick ringa till försäkringsbolaget, boka om resan mm mm mm. Det visade sig vara äkta hussvamp. Den är ofarlig för oss men äter upp träet. Tvingade dit försäkringsbolaget som tog dna-prover och skulle återkomma inom en vecka. Det ringde ingen, väntade, jag ringde inget svar. Vi började riva och sanera själv kan ju inte vara utan kök och allrum. Efter 6v ringer försäkringsbolaget och säger att det går på försäkringen är äkta hussvamp.Blir så trött för vi hade ju ringt och ringt ingen visste något. Vi lånade flera hundratusen för renoveringen som vi inte hade behövt. Suck nytt kök i äkta ask fick vi upp snyggt som fan. Sedan malde det på jag slutade med medicin, åkte på kurs till Stockholm söp till det var borta flera dagar frugan efterlyste mig hos polis och missings people. Jag blev lobad av polisen i Mölndal och körd till Sahlgrenska sjukhuset. Kunde ringa min fru mitt i natten. Hon ringde en av mina kollegor som kom på fredags morgon.

Mina elever hade skicka mess via fb, de satt och grät i korridorerna, kunde inte ha lektioner, mina kollegor var till sig. Jag fattade ju inte vilket enorm cirkus det blev av allt. Kommer aldrig glöma den måndagen jag skulle tillbaka till jobbet. På mötet på morgonen ställde jag mig upp och sa "Hej jag heter Magnus och är alkoholist" med darrande röst och knäsvag fick jag det gjort. De flesta satt som frågetecken med gapande mun och stooooora ögon. Ingen visste mer än ett fåtal som jag berättat för. Det var ett av mina tuffaste beslut jag tagit. Detta var i november. Precis ett år idag. 26/11. Mina elever blev i alla fall överlyckliga att se mig. Det var kramar och allt, helt otroligt att man hade sådan empati för mig. Påbörjade behandling. Blev konflikt med min förvaltningschef som ville ge mig en varning för jag hade varit full i tjänsten. Godtog inte det och sa att ge mig en varning du men då för att jag varit borta en dag utan giltigt förfall. Han vägrade och jag som är ordförande i facket visste ju bättre så jag kallade in min regionombudsman. Det blev ingen varning.

Livet leker nu, mår bättre, behandlingen går bra och jag mår bättre. Detta går bra ända fram till juli14. Upptäcker då att hussvampen är tillbaka. Huset blir inlöst till en summa som inte täcker det jag lade förra året. Jakten börjar på nytt. Jag känner styrka men något mal i bakhuvudet. Åker till min syrra i Eskilstuna. På min sons födelsedag krökar jag till det så in uta...... blir lobad för andra gången på två år. Bra gjort. Det är först nu som jag börjar förstå hur illa det är. Kallad till soc får träffa en trevlig yngre tjej som jobbat på behandlingshem för alkoholister. Hon förstår det hela, är nöjd med mig trots allt som hänt. Tyckeratt jag gör allt rätt och man får räkna med bakslag. Hon lägger ned utredningen mot min familj. Angående körkortet så säger hon. Om det blir en utredning träffas vi igen men jag är inte orolig i dagsläget säger hon. Detta mal ju i huvudet. Jag är ju tvungen att ha bil för att jobba. Än i dag har jag inte hört något om detta. Det har snart gått 4 månader men hotet gör mig illa till mods även om jag tror att de inte tar kortet. Har ju aldrog blivit bötfälld innan.

Sitter nu idag i mitt svamphus. Vi har röjt i flera veckor och fredag 31 är det inflyttning. Min behandling kommer att avslutas i december och jag ska äta medicin, antabus till juni har jag bestämt mig för.

Så man kan sluta om man vill, det är aldrig för sent att vända på steken. Det finns hopp för alla men man måste själv vilja ta första steget. Man måste vara openminded för hjälp. Kunna tåla sanningen, få höra den. Tänk på det alla ni som känner er värdelösa pga drickandet. Det är inte ni.Ni har drabbats av en sjukdom som kräver behandling. Man måste få äta medicin om man är sjuk. Var inte generade för det. Det enda som är jobbigt är att den svanska läkarkåren och sjukvården inte har kunskap om detta med alkoholism. Vi ligger 30 år efter USA. Rädsinte detta ändå ta hjälp. Nu ska jag avsluta min kopp kaffe och fortsätta packa. Vi höres alla underbara individer där ute. Kram på er alla.

Nykter 7 månader nu. Känns bra. Gått ned 8kg på tre veckor så fettot är mindre fet. Frugan hemma och frisk men trött. Hon hade fått mykoplasma som satt sig på lungorna. Nu har grabben det men inte på lungorna spyr slem på mornarna men ingen feber nu. 20e ska jag till Precis för träff med läkare mm. 28e åker vi till Polen för att kolla speedway Gp.

Anders 48

Härligt att läsa om din nykterhet! Hoppas familjen frisknar till snart. Jag följer dig o dina kloka inlägg-även om jag inte skriver så överdrivet mycket själv just nu.

Idag har jag avslutat min psykologkontakt. Suttit i fackliga förhandlingar hela eftermiddagen och sedan nyss klar med inkörning av en pall pellets, vart tre pall igår så nu är man lite mör. Gått ned 10 kg på tre veckor nu. Går på lågkolhydratkost. Måndag Ullared och i helgen riva förtältet mm.

Just nu mår jag bra och livet känns kul igen.

Möte med Previa och lämna blod och leverprov. Man vill från min arbetsgivare envisas med att jag ska lämna blodprov en gång/månad samt under övervakning äta antabus. Visst jag har mig själv att skylla men känns lite onödigt med hängslen och livrem men men bara att härda ut. De verkade bli sura att jag inte går på aa varje vecka men jag hinner inte, jag går typ 2 ggr/månad. Nåväl nu har jag fått spy av mig lite. Dagen avslutades med att jag backade in i en annan bil som var på väg ut från parkeringen. Gick i typ 1km/h och mitt drag tog smällen men jag var ju vållande. Jävligt pinsamt.

Firar ett år som nykter alkoholist. Känns fantastiskt. Visst jag går på medicin, Antabus samt lämnar blod en gång varje månad. Snart löper kontraktet ur som jag har med min arbetsgivare känns super det också. Efter ett jävligt 2016 blickar jag framåt. Fick ta det av lärarlönelyftet vilket jag inte väntat mig. Vi planerar semester nu. Ska resa till Krk en ö i Kroatien, ska bli så kul.
Det går att vända ett helvete till något bra. Jag har bevisat det för alla men framför allt för mig själv. Har gått ned 10kg nu också så jag kan börja träna snart.

Stort grattis aeromagnus, vilken härlig resa! Lycka till framöver med träningen och ta det lite lugnt i början och försök hitta något som är kul. För mig är träningen (i mitt fall löpning) livsviktig.

Ursula

Grattis!
Så roligt! Så härligt!! Jag glädjer mig med dig.
Kram från Ursula

Bra jobbat, Aeromagnus! Ska tjata på dig lite, nu igen. Du fick ta del sv lärarlönelyftet! Det betyder att någon såg att du gör ett bra jobb! Tala om det för dig själv också. Och du, det är inte sämre att hålla sig nykter på antabus. Det är väldigt klokt helt enkelt. Du har varit nykter väldigt många dagar de senaste åren också. Både med och utan antabus. Önskar dig en fin semester!

Igår 20 mars lämnade jag mitt sista blodprov. Kändes så himla skönt. Nu kan jag gå vidare. 14 månader utan alkohol och det går bra än. Ni som dricker och läser detta. Sluta borsta för ni kommer må så himla mycket bättre.

Ellan

Grattis till 14 månader och fortsätt på din väg. Jag har 1 år om drygt en vecka och lämnar också prover. Har ibland tänkt huruvida jag lurar mig själv, dvs mår jag såhär bra för min egen skull. Kommer jag att bibehålla detta när avtalet löper ut? Eller gör jag det bara för att någon annan kräver det? Jag känner mig trygg i det jag påbörjat och den väg jag valt. Jag behöver dock stanna upp ibland och reflektera. Känner mig så otroligt fri dock och tänker fortsätta på samma sätt med hjälp av AA bla. Grattis återigen, bra jobbat!?

Måndagen 27/3 lämnade jag mitt sist blodprov hos Previa, vår företagshälsovård. Alla mina tolv blodprov inklusive levervärden är toppenbra. Fredags 31/3 så tog jag min sista antabus på jobbet. Nu ska min rehab förhoppningsvis avslutas från min arbetsgivares sida. Sedan fortsätter min rehabilitering på egen hand. Det ska nog gå jättefint. 15 månader nykter nu.
Ofta funderar jag på hur i helvete jag kunde hamna så här snett i livet???? Hur dum kunde man vara? Jaga, gömma sprit. Såra mig själv, familjemedlemmar. Svika folk runt mig? Frågor jag aldrig får svar på. Inte lönt att älta men de måste få ligga kvar i bakhuvudet när suget kommer att falla på.