Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Muminmamma

Detta förbannade ägande av de känslor man har och hur man känner. Vet ni, vi har kvar en glöd i oss som kämpar. Det är därför vi har kommit hit och börjat läsa och skriva. Vi har varandra.
Idag provocerades min man av hur jag flyttade en ryggsäck och hur jag ställde ner den på golvet.
jag var iväg med de små och min man söp i garaget och hamnade sedan som vanligt i soffan. Med mobilen OCH tv:n på. Han har gapa lite på barnen och när jag sa att han var full och skulle lugna sig sa han att jag har en psykos.
En helt vanlig torsdag.
InteMera var försiktig så han inte snokar.
Stor kram ❤

Nykteristen

Hej på er,

alltså nä det var nog nåt med denna sidan eller så hade man blivit spärrad. För kom inte åt det vare sig på hemnätverket eller 4G igår alls. Blev nästan lite svajjig bara pga det, det har liksom blivit en stöttepelare detta forum som man har som sin fristad och när den inte funkar....

Ja det där med att stjäla känslor och framförallt gärna berätta hur man ska känna inför saker och vad vi ska göra i framtiden...allt dessa planerande för framtiden, är det för deras egen del så de kan planera med oss? Jag har slutat prata om framtiden, för jag ser ingen framtid alls...om inte han ser nåt slut på flaskan varför ska jag se nån framtid för oss?

Ska ta o sätta mig med det där brevet, känns som att det är läge nu!
Här blev det ett par öl igår för hans del ute i garaget, sen när han kom in så skulle han ha te och muffins som jag bakat....jag gick o la mig, det är faktiskt inte mysigt och sitta o dricka te och kolla film med en man som är halvfull bredvid. Lite av charmen försvinner kan man säga av det där film myset!

Registrerade mig på bostadssida igår också...känns konstigt att ha tagit det aktiva valet med insikt om att ha en lägenhet för mig o sonen.

InteMera

Ja, jag blev också illa till mods av bara utsikten av att inte komma in här på ett tag! Hos mig funkar det fortfarande inte via vårt hemnätverk men med mobilen går det bra. Så viktig denna kanal har blivit på kort tid, ett ställe att ventilera för att kunna behålla förståndet!

Ser inte heller riktigt nån framtid där vi är tillsammans. Tänkte så långt fram som till pension, ska vi två då sitta här ännu - han full och odräglig och jag med en känsla av att vara inlåst och ha förbrukat hela livet på ett sätt som inte alls varit som jag velat? Livet är inte oändligt, vill inte vakna upp om 20 år och tycka allt gått mig förbi och inget blev som jag önskade. Vill umgås med folk, resa, läsa, gå på utställningar och teater, delta i diskussionsgrupper, vara framgångsrik och utvecklas i mitt yrke...inget av det kommer att hända om jag fortsätter med honom. Min dotter verkar redan må dåligt av hematmosfären, skulle hon egentligen ens må sämre om vi flyttade isär? Tänker mycket på dottern och hennes framtid men jag vill ju också ha ett liv medan hon växer upp. Skulle sakna henne ohyggligt och oroas massor när hon är hos pappa, men är det bättre hon ska leva i ett olyckligt hem med sprit lite nu och då? Kanske han håller sig med bara henne hemma, om det är jag som stressar honom till drickandet?

Så många frågor, så få svar..

InteMera

Mannen i garaget sen i morse, "städar och sorterar" heter det idag, in fram och tillbaka lite smålullig och än så länge på gott humör. Lär bli en fyllesnarkare på soffan innan det är dags för middag...suck.

Uppdatering två timmar senare...han vinglar in aspackad och stinker sprit...men han har inte druckit nåt, jävla kärring som inte kokat nån mat ännu...så nu ska han hjälten fixa middag som är så full han knappt hålls upprätt..

Hur har ni andra det idag?

InteMera

Har ni också problem med att få upp denna sida? Verkar fungera bara sporadiskt att alls komma åt forumet och här har varit märkligt tyst hela helgen? Känns lite ensamt när det inte är nån här...

Hur går det med brevet Nykteristen? Har du skrivit och till och med givit det till honom redan?

Här är mannen bakis idag och försöker vara överhurtig och glad, känns bara konstgjort. Han donar och sågar på gården, försöker väl intala sig själv igen han inte har alkoholproblem trots heldagsfyllan igår igen. Sa åt honom igår på middagen att jag inte är road av fyllan varenda helg och frågade om han själv tyckte han druckit måttligt (han satt och slafsade i sig middagen och gaffeln hittade knappt mellan maten och munnen..) Han tittade på mig som att "hur kan det synas att jag druckit". Han ignorerade mig helt och låssades han inte hörde jag pratade ens, gick tillbaka ut i garaget och fortsatte dricka efter maten. När han väl kom in gick jag i säng och han tittar på mig som att "vad felas du"..

Hej alla användare. Sedan i fredags har vi haft problem med en del av de servrar som gör att man hittar till webbadressen alkoholhjalpen.se/ (sk DNS). Det gör att man ibland kommer fram och ibland inte. Vi försöker lösa problemen så snart det går, men troligtvis kommer vi inte nå rätt personer innan det är måndag och vardag igen. Vi ber om ursäkt för att det ställer till problem.

Vänliga hälsningar

/magnus
alkoholhjälpen

DrömmaBort

Om jag förstår rätt försökte du dikutera med honom då han var nykter? Det är bra att du säger högt vad du tycker. Man kan kanske tycka han borde förstå, men det tror jag inte de gör, de vill väl inte helt enkelt.

Men om de går med på att diskutera är en annan sak.

Jag tog upp det allt som oftast. Och jo, surade också, kan jag nog medge. Ville oftast inte tala med han om han druckit. Men kunde nog påpeka jag inte tycker det är okej med fler öl om jag såg då han började.

Hos oss blev det ändring först då jag började konfrontera honom precis varje gång. Och förklarade hur det kändes för mej. Och också om så barnen råkade stå brevid. Han slutade inte direkt, men jag såg hur illa han tyckte om det. Han tyckte det var hans sak. Jag påpekade han själv sett ner på sin pappas drickande och att det här leder till helt samma, bara det att han nu är pappa och har barn som står brevid, och en pappa som inte tycker det är deras sak.

InteMera

Så tror jag vi kommit till vägs ände. Sa jag vill prata om hans drickande. Han har inte druckit så jag passar på. Han grabbar genast sin telefon och ignorerar mig helt medan han sitter och bläddrar mellan sidor på den medan jag tömmer ur mig allt jag haft som en sten i hjärtat. Säger jag inte orkar mer, att jag flyttar om det inte blir nån ändring på drickandet. Efter en stund låssas han disträ och svarar Aj vad sa du om mängder? Som om jag pratat om hur mycket mjölk vi ska köpa. Men genast därefter stänger han mig ute igen. Ignorerar helt. Sa åt honom att om han verkligen vill jag flyttar är det bättre han bara säger det rent ut, hellre än att vi båda går här och gör livet surt för varandra länge till. Fick inget svar, inte en blick. Resten av kvällen full tystnad.

Höll mig lugn, har sagt det jag behövde och möttes av..ingenting. Hur borde man känna inför det? Är helt tom inombords, tog det som en bekräftelse på han vill ha ut mig. Så antar jag imorgon får börja leta bostad. Känns overkligt.

Synd att ni alla underbara verkar ha fullt upp med ert eget, er egen kamp, för jag skulle behövt ett stödande ord på vägen idag. Sänder er alla en varm kram ändå, var ni än håller till!

DrömmaBort

Jo, väldigt tyst på forumet. Och jag skrev dessutom av misstag InteOk på förra rubriken, ber om ursäkt, det var nog dej jag tänkte på.

Du har nog gjort mycket för att få din man på rätt spår. Försökt diskutera, men du kan ju inte svara istället för honom. Kanske har han svårt att tala om det, kanske just för att det knappast är något som han har kontroll över, alkoholbruket alltså. Du kan nog inte väcka motivationen i honom, det är nog han själv som måste ta initiativet eller överhuvudaget komma till insikt vad han orsakar dem han bor med.
Du och din dotter mår inte bra. Som du själv säger, kan det knappast bli så mycket sämre om du tar steget ut och flyttar. Så ledsamt som det är. Kanske vaknar han till av det och det blir en början på något nytt för honom också. Men i varje fall får ni ett lugn och får dra andan och koncentrera på att er vardag ser ut mer som ni tänkt det.
Mycket krafter och dej och vi hoppas forumet vaknar till liv snart. Endel hade visst haft svårigheger att logga in, kanske det är det till en del åtminstone.

Nykteristen

Heeeeeej, först precis nu jag kan komma in igen!

Så läst ikapp nu o shit vilka dagar du haft! <3 men även att du möttes av ingenting vilket bekräftar d du känt, så måste d väl ändå varit skönt o ha pratat ur dig?
Att de kan va så jkla dumma som inte ens tar in det när man bönar o ber på sina bara knän, men jag antar att d bevisar på vilket hårt grepp d har om dom.

Här va helgen lugn o skön, blev sjuk idag så sovit bort hela dagen o kvällen. När jag gick till sängs med sonen hade han hunnit svepa en öl i bilen vilket såklart syntes! Sen vaknade jag till nu o han är dyngrak, när katten är borta...ja!

Nä har börjat skriva på brevet men är inte klar än...tycker d är svårt samtidigt o skriva rätt men d här ska gå!

Muminmamma

Lider så när jag läser ditt senaste inlägg. Du gjorde helt rätt som sa hur du känner och tänker. Tror inte han egentligen vill ha ut dig utan han vill inte ha ut alkoholen.
Detta kommer sjunka in hos honom så småningom och kom ihåg att du väljer rätt och han väljer så fel! Hans reaktion visar ju hur långt det har gått och hur mkt du och din dotter behöver få lugn.
Tänker på dig! Stor kram.

InteMera

Tack för stödet, för just nu vet jag inte om jag gjort rätt som satt korten på bordet. I morse sa han inte heller ett ord, han klädde på sig och åkte genast till jobbet utan varken kaffe eller frukost.

Men glad alla hjärtans dag på alla er go' vänner!

Nykteristen

Klart att du gjort rätt....tystnaden är för att det ska bli lite extra känsligt för dig tror jag ärligt talat. han har inget till sitt försvar för innerst inne kanske han vet att det är rätt det du säger o då tycker han att det är bättre att hålla tyst och det är väl sant samtidigt.
Ge det ett par dgr och låt det va, känn befrielsen över att du faktiskt har fått säga det du tycker ordentligt, fundera på vad ditt nästa steg i allihopa är för något!

Här ringde han idag för o påminna att det är Alla Hjärtans Dag. jaha jo det vet jag, men vi har aldrig firat det förut så idag ska vi inte göra det heller tänker jag! Vårt förhållande är just nu ett spel, ett spel om att inte röra något infekterat och låtsas som att allt är som det ska! Min hjärna är trött, min kropp är trött...märktes även igår vilket jag tror ändå var en stor bidragande faktor till att jag kände mig så dålig. Kroppen sa ifrån efter helgen...jag va vaken totalt 2-3 timmar igår sen resten sov jag en väldigt djup sömn. Idag vaknade jag piggare men världens huvudvärk.
Han? Han kom in runt 23-tiden, full och luktade äckligt...la sig utan att säga nånting, men jag såg och kände allt. Det gjorde mig äcklad!

InteMera

Visst är det så att mental trötthet gör att alla småsjukdomar blir sjufallt värre! Flunssa får man hög feber av och ont i huvudet blir närmast migrän med blixtrande värk. Det är väl kroppens sista försvar, att tvinga en att vila!

Ja alla hjärtans dag, visst vill vi fira med våra älskade män våra lyckliga förhållanden *ironiskt asgarv*. Att han väljer att komma in full kvällen innan höjer ju alltid humöret och tillgivenheten hos oss fruar och sambon *ännu mera asgarv*.

Visst är det ett konstant spel? Försöka avleda, vilseleda, ljuga när så krävs, dölja, manipulera - vad som helst bara de slipper prata om det man borde. Jag känner jag liksom gett upp, hör pratar han motorer och väder som inget igen hänt.

DrömmaBort

Skriver nog under det där att när man är helt slut får man den värsta versionen av alla flunsor etc. Kroppen fixar helt enkelt det inte, men fixar i stället semester åt hjärnan. Utom för den förstås som jobbet är den enda fristaden för....

Och det där med Alla hjärtans dag... hur många är det inte som känner ett sting i hjärtat varje gång det nämns. Suck! Ena stunden tycker man det är kommersiellt trams, den andra att det ändå kunde göras något mysigt just den dagen att den andra kunde visa lite uppskattning åt sin käraste.

Nykteristen

D va ärligt talat kompisen som sa d åt mig idag då jag inte är ett dugg sjuk förutom hemsk huvudvärk o d va då jag tänkte på d.
Min trötthet jag hade igår som lamslog mig fullständigt kan varit det som spänt mig hela helgen när jag gått o väntat på fyllan. Den släppte igår för d va dags att kunna återgå till arbetet. Den var inget kul o vill inte ha den tillbaka d kan jag lova. Jag vill kunna fixa vardagen som den är o alltid varit!

Ja, denna lugna dag...kände mig hemsk som gick o la mig utan o ge en puss ikväll. Detta jkla alla hjärtans dag ☹️️

InteMera

Hur har det gått Nykteristen med uppdraget att göra tre saker för dig själv? Att du tog dig tid att sova och vila tycker jag nästan kan räknas som en sak! Såna som vi med duktig-flicka syndrom som kör full gas ända in i kaklet är det en bedrift i sig att alls ge sig tid att vila fastän kroppen skriker efter det. Så bra gjort, du tog hand om dig själv!

Nykteristen

InteMera, tack det va snällt att du sa det....känns också som nåt av en bocka av grej faktiskt på den listan.

Så egentligen har jag snart hunnit med tre saker, tänkte försöka mig på den tredje saken idag faktiskt..sluta tidigare köpa med mig lunch och hem o sätta mig o äta den framför tvn i lugn o ro innan jag hämtar sonen (känns asdumt . Sen förra veckan va jag på lunch med kompisen o så i måndags sov jag ju hela dagen så det får bli den tredje grejen tycker jag!

Hur mår du?

Här skiner solen idag o det är lite plusgrader, gör att humöret känns bättre bara av det tycker jag...sen har jag börjat söka mig till utbildningar inför hösten, nu har jag faktiskt tagit det beslutet för mig själv. Oavsett vad som händer så blir det det bästa för mig. En ordentlig utbildning till det jag längtat och drömt efter att få bli i många år. Med CSN så klarar jag ekonomin hur det än blir! Känns som ett stort steg bara det. Sambon sa att nja det måste vi räkna på om det går. Äntligen vågade jag faktiskt säga ifrån att Nä det är inte du som bestämmer det. Vi har delad ekonomi och jag kan betala det jag ska betala och lite till så om jag studerar eller ej är mitt egna beslut för min egna framtid inom jobb att bestämma! *ka-ching* på den kände jag och klappade mig lite axeln trots att jag blev lite stum inför mitt egna svar. Det blev dock även han :-D

DrömmaBort

Utbildning låter toppen! Speciellt då det är något just du vill. Studerar själv vid sidan om, och visst är det härligt inspirerande och roligt att se resultat då man bygger på kurs efter kurs. Så gratulerar, fint du vågade stå på dej!

Måste medge min man inte heller var imponerad då jag förklarade om mina studier. Och jag fick nog påpeka jag faktiskt inte frågade honom om det är okej, bara meddelade det är något jag börjar på.

Nykteristen

Tack, d känns bra att ha tagit d steget.

Vad härligt vad studerar du för kurser? Jag har tagit lite stödkurser inom ekonomi iår o d är ju riktigt kul.