Hjälp mig att utforma mina "hus regler" Min sambo och pappan till mitt yngsta barn ( 3 år) är alkoholist. I bilden finns också mina barn från tidigare förhållande ( 9 och 10 år)
Dessa barns pappa har även han ett överdrivet alkoholintag (dock ej lika stort som nuvarande relation) och jag valde att lämna honom pga de...
Så trots sorgen att jag "valt" en ny partner med alkoholproblem så känner jag att jag kanske reagerar snabbare eller "för tidigt"
Han har delvis erkänt de men endå inte... han kan hålla med mig om att han har problem med alkoholen när han druckit "måttligt" typ 4-6 öl då han ofta får ångest... sen när jag pratar med honom om de dagen efter så tycker han att jag överdriver... och när jag påpekar de innan han ska träffa kompisar och dricka så är han ordentligt otrevlig och hotar mig med att jag minsan aldrig ska få göra något och att han aldrig ska ställa upp på mig när jag vill träffa mina kompisar...
Han säger även att jag försöker kontrollera honom och att han aldrig kommer att sluta dricka...
Han dricker 3-5 ggr per vecka och då kan han bli allt i från otrevlig elak verbalt psykiskt nedtryckande och aggressiv fysiskt mot mig eller så får han ångest. Han får även psykoser och tror att de är folk som ska ta sig in i lägenheten eller att dom redan är i lägenheten... han hör folk och tror sig se folk som inte finns... detta sker 1 ggr per vecka... innan hans psykos har han oftast ont i huvudet och ont i magen... Han är ofta väldigt elak mot mig dagen och dagarna efter han har druckit också, han är arg på mina reaktioner och handlingar så som sms om hur illa han gör sig själv och sin familj när han dricker eller för att jag är arg över att han dricker. 
Jag har i nuläget hällt ut all alkohol hemma och vill ej att det skall finnas alkohol hemma för att eliminera risken att han dricker hemma och barnen hör och ser dåligheter. Han har druckit rakt ur flaskorna här hemma förut. Han har även tidigare när han haft psykoser druckit direkt ur flaskan för att kunna sova... Han väljer dock att dricka på lokala puben efter jobbet själv eller med en alkoholist vän han dricker även med olika vänner fler ggr per vecka och sover borta ca 1-2 dagar per vecka... han är knappast en närvarande pappa till våran snart 3 åriga son. 
Summan av kardemumman: jag skulle behöva hjälp med att ha en bra strategi om hur jag skall gå till väga med att hjälpa min alkoholist, hjälpa mig själv och skydds barnen. 
Han kom hem i morse kl 9 efter en fylla. Denna fylla som många tidigare gånger så har han ej svarat när jag ringt och han har ej svarat på sms... detta har resulterat i att jag blivit orolig, ledsen, arg.... jag har smsat ca 15 ggr och ringt nästan 40 ggr jag blir manisk och kontrollerande i försök till att lugna min oro... han svarade efter frånvarande info vid 4 tiden och sa då att han skulle åka hem men gjorde de ej... tyst igen och ingen info från honom fram till strax innan 9 svarade han igen och sa då att du vill ju inte träffa mig full så därför kom jag ej hem...
När han kom hem frågade han mig: hur kan jag gottgöra dig? Jag vet ej vad jag ska svara... sluta drick typ blir min första tanke... men känner ej att den är hållbar i nuläge... han nämde att vara utan alkohol i 2 veckor, jag visste ej vad jag skulle säga då jag tror att de krävs en längre alkohol fri tid... sen började han prata om vad jag gjort för fel för länge sedan så jag valde att åka hemifrån och jag va borta över dagen och när jag kom hem så hälsade han inte ens på mig... han sa att jag är ett psyko och att han skulle ha dragit från mig för länge sedan om han hade haft någonstans att ta vägen Älskar honom så och vill inte att vår relation ska avslutas på detta sätt 1.Hållbara ultimatum.
2.Konsekvenser som jag kan fullfölja.
3.Regler som vi kan följa.
4.Husregler. Tack i förskott för tankar och ord.

Li-Lo

Bra att du hittat hit och tack för ditt inlägg. Du avslutar det med några tydliga punkter. Klokt att du inte ställer ultimatum som du inte förmår fullfölja. Det är oftast ett sätt att förvärra en relation. Ultimatum kan vara ett sätt att ge någon annan en chans att förstå eventuella konsekvenser utifrån det egna valet, inte ett verktyg för att försöka få någon att ändra sig. Så bra!

Du känner fortsatt kärlek för din partner samtidigt som du vill skydda dina barn och ge dem trygghet. Precis som du skriver kan den som lever med någon som dricker utveckla mönster som att exempelvis att försöka kontrollera situationen för att minska den egna oron. Bra att du uppmärksammar dina egna förändringar, det är sannolikt en tuff insikt. Jag hoppas att du får svar av andra användare och att du fortsätter skriva här.

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Muminmamma

Jag har levt med mans drickande i snart 10 år.
Det är en långsam process att hitta sin väg i detta. Har också varit försiktig med "hot" och uttalanden som jag ej kan fullfölja. Fortsätt skriv och läs. Det kommer hjälpa dig så mycket. Du är inte ensam.
Kram

AliceAlice

regler och ultimatum är du nog bäst på att utforma själv. Men som du varit inne på, bättre med små krav och enkla regler som du känner att du kan leva efter. Kommer han att följa regler och kommer han att acceptera konsekvenser? Hur tror du att detta kan påverka er relation? är det bara till godo eller finns det andra sidor att ta med i beräkningen?

Känns hemmet säkert och tryggt för tre barn att växa upp i? Känner du dig säker? Detta tycker jag är de två första och starkaste aspekterna att ta hänsyn till!

Fundera på hur du behandlar honom, är han en vuxen individ som får ta eget ansvar, eller hjälper du honom? Hur mår du och vilket stöd tror du att du skulle behöva? Hur mår barnen, för barn påverkas, mycket mer än vad man vill tro!!! Se till att de stora får någon form av samtalsstöd.

Förneka inte missbruket, berätta för dem som står dig nära, berätta hur du har det.

Att leva med en person som är våldsam är en fara för livet och en otrolig stress för dig!

Hoppas du hittar din väg som passar dig och din familj!

Missbruk eller ej så låter det som om ni som familj behöver hjälp utifrån, tex. familjerådgivningen, de kan säkert hjälpa er med lämpliga regler som ni kan utforma tillsammans. Du kan aldrig hjälpa honom, du kan finnas som ett stöd men han måste vilja, han måste kämpa och det är han som måste göra sina förändringar. Sedan måste du titta på ditt beteende och se hur det ev har förändrats, om du tar över hans ansvar (som att hälla ut alkohol), men du kan inte göra jobbet åt honom!

När du sätter konsekvenser, försök att göra detta så att du och barnen blir så lite drabbade som möjligt, om det går. Det är tufft, enormt tufft att vara anhörig! Som att leva mitt i ett krig!

Mycket styrka!!

Hur länge kommer du orka i denna destruktiva situation? Det går inte ha regler för alkoholister, de tänja ut.

Lyra

Jag och min man fastnade i förhandlingsstadiet. Bara folköl. Bara helger. Bara när han skulle ut med kompisar. Det har varit lugnt i omgångar, ja månader. Men alltid till slut spårat ur. Det har slutat med 3 flak folköl o smyg på en helg. Men fyllecell efter utgång med kompisar. Till slut. Efter 10 år när jag inte ens vaar mig själv längre sa jag ingen mer alkohol all i nån form om du vill ha mig kvar. Nu har vi bestämt oss för att dela på oss.
Jag säger inte att det måste bli så för er. Men tyvärr som aeromagnis skriver. En alkoholist tänjer pp gränserna.
Dom anhörig sitter man vid sidan och gradvis vänjer sig vid galenskaperna. Tror att man själv inbillar sig.
När jag började lita på mig själv och min egen känsla var det som att jag äntligen kunde andas igen efter 10 år av syrebrist.

Styrkekramr tilk dig själv och ett råd att hålla i; lita på DIN känsla.

Och gå gärna och prata med nån som kan hjälpa dig att sortera dina känslor, det krävs mod att lita på sig själv!

AliceAlice

...tänjer missbrukaren på gränserna men vem ger tillåtelse till det? Vem accepterar det, utan att stå vid det som sagts -konsekvenser. Missbrukaren är inte dum och ger man hen lillfingret tar hen hela dig!

Just att stå kvar och stå upp för de krav/konsekvenser som är satta är svårt för många anhöriga = medberoende. Å andra sidan hur skulle ett samhälle utan regler fungera? Därför; sätt konsekvenser som är rimliga, börja med något litet, det stärker självförtroendet för anhöriga. Ha som regel att aldrig säga ja med en gång, be om betänketid!

Mycket styrka!!!