...upplever att nästan alla med a-problem som skriver här verkar så mycket vettigare än "er" miss/riskbrukare? "Min" skulle bara hånskratta om jag visade honom detta forum och prata ner det totalt. Kanske beror på hur pass sjuk man är, och såklart är alla människor olika, men jag slås alltid av just detta, jämför och blir besviken...

DrömmaBort

Jag vill först påpeka jag inte ser ner på nån som verkar mer "illa ute" än jag.

Jag och min man har ibland väldigt lite diskussioner, men om alkohol har vi diskuterat sen vi träffades. Jag har inte nolltolerans, men har sedan början varit väldigt noga med att förklara hur jag känner för all sorts missbruk, också mindre ölpimplande. Vi har båda nära och kära som druckit/dricker. Endel på ett sätt som de själva tycker är deras egen sak och inte skadar någon. Men vi är ens om att det skadar, då man väljer flaska, väljer man bort någon annan eller något annat i sitt liv.

Jag minns också den stunden då jag förstod, att väljer jag att leva med honom, väljer jag någon som inte har full kontroll över sitt bruk, fasten han aldrig låtit det gå så värst långt. Har väl det i generna. Vi har också talat öppet med de äldre barnen om, fasten inte i detalj, hur ärftliga grejer det är och hur lätt man slinker i ett överdrivet alkoholbruk.
Jag har också dessa samma diskussioner med mej från mitt barndomshem.

Så jag förstår väl, att en vanlig man (eller fru), som inte har all denna fakta i bakfickan, hunnit slinka ner mycket längre i sit alkoholbruk. Och om jag är helt ärlig, tror jag han skulle struntat i mej, men jag konfronterade honom framför barnen några gånger , och med hans bakgrund blev det för personligt, och blev en ändring.

Jag antar han nyktrat till också för att få mej att stanna, men det har han aldrig sagt, och det känns inte så. Det känns mer som att han inne i sej vet hur det var att vara son till en med alkoholproblem och att han beslöt att det inte går vidare i hans barn. Men som sagt, han visste mycket fakta och tog reda på mer, och att sluta var ändå tufft.
Dessutom tror jag alkoholen har ett sånt grepp om endel, att de faktiskt inte fixar det.

DrömmaBort

Min man vet nog jag är pratsam och lätt uttrycker mej i text. Men jag tror nog han inte har en aning om jag skriver om alkoholen och oss. Och hann skulle nog inte fatta vad jag överhuvudtaget kan skriva såna mängder om, eller vad jag får ut av det.
För mej är det helt klart ett stort stöd.

InteMera

Jag tror skillnaden handlar om måttet av insikt och hur långt personen tagit till sig att drickandet är ett problem. Min A liksom din ser inte själv att de har ett riskbruk och därav kan de inte se sig själv klassade som alkoholister. Den som förnekar problemet skriver inte här.

lizzbet

Tror som du. Men visst är det motsägelsefullt... Ju sjukare, desto mer skygglappar liksom.
Drömma bort, fint skrivet, man känner er kärlek och även här känns din man vettigare än min... ;)
Jag ser verkligen inte heller ner på någon pga sjukdom, tvärtom, bara vill utrota denna från jordens yta! Förstår att min text kanske uppfattas så, men jag var så ledsen, trött o orolig igår. Pga kärlek, omsorg osv, ja ni fattar nog.