av Annie

Jag har fått fullständigt nog av mig själv, har vid upprepade tillfällen druckit för mycket alkohol och gång på gång bevisat för mig själv att att bli full inte är någonting för mig. Ändå har det inte gått in- förrän nu förhoppningsvis. Nu har jag kanske förstört relationer som varit de allra viktigaste för mig, skämt ut mig och utsatt mig själv för fara. Tror att det beror påsen depression i botten. Har aldrig haft något sug efter alhokol men det liksom slår slint i huvudet ibland när jag drabbas av akut ångest och inte kan hantera den. Någon som känner igen sig?

Till min fråga, hit lång tid tar det att bli sig själv igen? Återfå energi, slippa ångest och nedstämdhet? Normalisera blodvärden( är livrädd för att mina värden inte är bra men vågar inte kolla dem nu). Hur gör ni för att orka?

rabbitgirl
mån, 2017-02-20 - 15:45

Det tog ca 2,5 månader innan jag började må bättre psykisk.
För att orka behandlade jag mig själv som en person efter en svår sjukdom. Jag åt bra, gav mig själv presenter, pysslade om mig själv och var nöjd med allt var jag gjorde. Jag drog ner på alla krav. Köpte blommor för mig själv. Läste böcker.
Och jag tränade så klart för att orka. 3-5 gånger per vecka.

Annie
mån, 2017-02-20 - 15:55

Var du helt nykter under den tiden? Jag har tänkt börja med en helt nykter månad (minst) men hoppas verkligen att kunna dricka socialt max 1-2 glas vin vid festligare tillfällen, inte varje fredag och lördag men nån gång per månad kanske när tillfälle uppstår. Mer inte om det är ett bra upplägg? Just nu har jag noll energi att ta mig för att träna, vill på sikt självklart göra det och vet att man mår bättre av det men kan omöjligt gå ut för hårt i början. Har börjat med att vila, gå korta promenader och dricka vatten och massa vitaminer. Har noll matlust. Vet inte hur jag ska börja. Mår bara uselt

AlkoDHyperD
mån, 2017-02-20 - 16:58

Jättebra! Kanske är att bestämma sig det svåraste steget.
Hur orka? Ensam är svårt. Har du vänner du litar på? Berätta och ta hjälp isåfall. Någon som du kan ringa när det känns jobbigt?
Att gömma problemet gör dig bara ensam.

Malkolm85
mån, 2017-02-20 - 20:43

Hej Annie jag har också till viss del ångestproblem och nedstämdhet efter min pappas död. Jag har varit väldigt energilös och druckit för mycket. Jag orkade inte något knappt med vardagen. Men nu har jag startat på min 6 vita vecka. Jag tar små steg i taget. Jag började med den sak som gjorde mig mest glad. Bara en sak räckte för mig i början. För många grejer i början hade gett mig mer ångest. Jag valde helt nykter så får framtiden visa hur de blir. Jag dricker alkoholfri öl. Det är för de sociala för min del är de mycket psykiskt att de smakar öl räcker för mig. Tycker det är klokt att du vill förändra ditt liv ??

rabbitgirl
mån, 2017-02-20 - 21:01

dricka mindre under ca 10 år. Vad innebar det? Att jag slogs med mig själv hela tiden, fick bättre, sämre perioder, drack bara på helgerna, drack 2-3 glas vin osv. Tills jag insåg att det tar såååå mycket energi, att jag inte har tid att syssla med annat. För att i mitt huvud var det eviga planerande, funderande, är det bra eller dåligt, dricker jag för mycket, ska jag dricka på fredag osv. Jag var besatt av tankar på alkohol, inte alkoholen.
Ungefär som att ha en jobbig pojkvän. Man vet inte om man ska lämna honom, ibland är det kul, ibland blir det jobbig, man slutar att träffas, man träffas igen. Men han finns hela tiden i huvudet och i tankarna. Tills man dumpar grabben. Det blir jobbigt i början, första tiden kan vara tuff. Men sen börjar man må bättre och helt plötsligt ser man nya möjligheter :)

Annie
mån, 2017-02-20 - 22:51

Min pojkvän har fått nog, han säger att jag svikit honom, han orkar inte mer. Jag förstår honom till viss del men upplever främst att jag svikit mig själv. Han vill ta en paus. Jag är förkrossad och vet inte hur jag ska orka. Han behöver se förändring. Det vet jag är ett måste för att vår relation ska fungera men samtidigt förstår jag inte hur han tar det som ett svek mot honom? Det är ju inte roligt att ha en flickvän som gång på gång blir för full och gör bort sig men det har ju ingenting med vår kärlek till varandra. Mår så dåligt för att jag kanske har förstört för oss.... behöver styrka

Annie
mån, 2017-02-20 - 22:56

Har du fått hjälp för dina ångestproblem och nedstämdhet? Jag känner att sådana känslor har varit kärnan till att jag druckit förmyxket och velat glömma allt för en stund. Det har varit svårt att få hjälp i sjukvården upplever jag, att bli tagen på allvar

kaktusen
tis, 2017-02-21 - 08:20

Mannen jag är så otroligt kär i har lämnat mig pga mina alkoholvanor. Det gör ont. Ångesten ska vi inte tala om. Jag försöker finna styrka i att tänka att jag måste förändra mina vanor för min egen skull. För att må bättre fysiskt, för att barnen inte ska behöva bekymra sig över att mamma är alkoholist. Har ställt mig frågan 100 gånger varför jag inte kunnat sluta trots att jag vetat att det varit ett problem för mannen. Har du funderat på varför du dricker? Styrkekram till dig

Annie
tis, 2017-02-21 - 11:58

Har ingen förklaring till varför jag valt att dricka framför min pojkvän. Har sån oerhörd ångest över det nu. Tror det berodde på tristess, lindra ångest, rastlöshet, visst tvivel på relationen. Tror inte att jag är beroende, har inget sug efter alkohol nånsin, blev mest en vana tror jag. En ord cirkel av ångest. Jag hoppas verkligen att jag kan vinna tillbaka hans förtroende. Har varit nykter i en vecka nu. Varför drack/dricker du?

rabbitgirl
tis, 2017-02-21 - 17:23

Bara acceptera att drickande är bara ett fysiskt beroende. Det finns säkert anledningar varför vi börjar dricka, men det är som med hudcancer. En del solar mycket och får cancer, en del solar mycket och får inte det. Det är ingen ide att älta i detta. Skulle jag inte hade fått det om jag hade solat mindre?
Vi är här och nu och beroende av alkohol.
Vi kan antigen fortsätta dricka och ta en chans eller sluta dricka.
Jag var övertygad länge att jag drack för att jag hade ångest och depression. En period åt jag antidepressiva för att må bättre, då drack samtidigt, jättesmart.
Jag får ingen hjälp nu. Jag accepterade alla skit känslor när jag slutade dricka, men jag hade inga förhoppningar att det blir bättre.
Men det blev bättre efter två månader, när mitt nervsystem har återhämtat sig.

rabbitgirl
tis, 2017-02-21 - 20:17

För att jag har aldrig sökt hjälp ;)
Jag fick utskrivna antidepressiva av läkare på VC mot PMS, bara för att hon tyckte att det kanske hjälper mot någonting. Det var ganska flummigt egentligen.
Jag tror på min egen kraft och vilja. Jag tror inte att personer som finns på min VC skulle kunna hjälpa mig på något sätt.
Däremot har jag väldigt bra vänner, inte här, men via internet som hjälper till otroligt mycket.
Genom att lyssna och låta mig få ordning på mina tankar och känslor. Genom att skämta och skratta tillsammans.
De varken kritiserar eller berömmer.