Min sambo och jag har hållt ihop i 1 år.
Han erkände för någon månad sen att han har problem med alkoholen. I början av januari så lovade han mig att söka hjälp. Han gick till AA, men gick bara en gång och sen sa han att han han känner att hårdträning och något forum han är med i hjälper bättre. Sa även efter ett tag att han inte gillar att det är så mycket Gud hos AA. Han har sagt att han inte druckit en droppe varje gång jag frågat då jag tyckt att han verkat påverkad. Men i tisdags kom jag på att han hade druckit tack vare att jag hittade ett kvitto på onsdagen. Frågasatte och visade kvittot. Jag frågade om det hade varit fler gånger under januari & februari men det hade det inte sa han. I lördags upptäckte jag andra kvitton från bolaget och som var från perioden, bad han då få se kontoutdrag och såg då två till gånger. Han säger att han glömt bort detta. Jag sa att jag vet att det kan bli bakslag och att jag inte kommer bli arg över själva bakslaget men att jag vill att han ska vara ärlig att det skett. Jag sa att han får en till chans och att denna gång ska det vara total ärlighet och han lovade det, han kom till och med förslaget om att han ska skaffa Antabus, han fick idag en tid på torsdag hos läkaren. Igår gick han dessutom till AA igen för att ge det en till chans.
Idag när jag kom hem märkte jag att han inte verkade nykter, när jag märkte att det saknades pengar och förklaringen vad pengarna gått till inte höll så märkte han att jag inte trodde på det och blev då super sur på mig för att jag inte trodde på honom och tog bilen och tänkte åka ut till skogen och gå. Han kom tillbaka hem efter ett tag och gick då och tog fram en halvdrucken whiskey flaska. Jag började grina och drog hem till en kompis.
Nu är frågan vad fan jag ska göra?! Jag älskar honom med hela mitt hjärta och vill egentligen inte lämna honom. Men jag tycker verkligen att jag försökt sträcka ut handen och stötta men att det jag kräver är total ärlighet, men han kan inte ens sluta ljuga.. Jag känner mig helt förstörd. Han har fått så himla många chanser. (Detta är en kort förklaring av det hela)

Lili

Jag kan tillägga att han aldrig är dum mot mig, varken fysiskt eller verbalt, när han har druckit. Snarare tvärs om, extra kärleksfull.
Han säger att jag är hans livs kärlek och jag känner desamma, men kommer han verkligen kunna förändra sig? Känns som att drickandet eskalerat sedan han själv erkände att han är alkoholist och behöver hjälp

Lyra

Hej!
Det är inte en lätt situation och ingen kan säga åt dig vad du ska göra. Jag har själv levt med en alkoholist i 10 år. Vi har förhandlat. Det har varit nyktra perioder på år i taget. Men förr eller senare sitter han där igen. Jag har letat flaskor. Jag har gått till systemet åt honom för att ha kontroll över vad han dricker. Tro mig när jag säger. Det finns ingenting du kan göra för honom om han själv inte vill.

Det du kan göra är att säga hur DU vill ha det. Hur vill du ha det?
Utefter mina egna erfarenheter om jag hade fattat vad som pågick som du verkar göra så pass tidigt i förhållandet hade jag flyttat. Blivit särbos. Satt krav att vi träffas bara när du är nykter. (om det är det du vill). Efter en längre period av förändring. Säg ett år eller två kan man bo ihop igen och fortsätta sitt liv tillbaka. Om han inte vill ge upp sitt alkoholliv kommer det visa sig rätt så snart.

Krasst kanske. Men så hade jag gjort.

För min egen del så här 10 år senare av att ha "testat allt" Så är vi nu påväg att skilja oss och huset ligger ute till försäljning. Han verkar ha fötterna på jorden och oavsett hur det går så slipper jag ta del i alkoholträsket längre. Då vill jag helt enkelt inte träffa honom. Han får lösa det själv. Det är hans problem.

Hoppas att dina tankar klarnar. Mig har det hjälp att skriva här. Att läsa andras historia. Boken "Släpp med beroendet - Bli Fri" av Carina Bång kan jag varmt rekommendera.