Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

InteMera

Skönt att höra Nykteristen det varit lite lugnare hos er, säkert välbehövt med lite time out från allt det akuta som var för ett tag sen. Tid att hämta andan, reflektera, tänka framåt. Passa på att samla lite krafter!

Nykteristen

Ja, d känns skönt samtidigt som man går o väntar hela tiden. En lite jobbig känsla för man stressar upp sig inför nåt som inte dyker upp...men jag försöker att fokusera på annat just nu o som du säger försöka hämta krafter och samtidigt ge mod till att ge brevet för då kommer d nig ta fart igen tror jag! D kommer nog tyvärr vara en trigger utan dess like...
Har du hört o funderat mer på huset? Sagt nåt till mannen om d?

InteMera

Ja dendär väntan på nästa fylla finns där hela tiden. Längsta perioden min man håli upp var 2 månader och på den tiden hade inte min väntan och stress inför varje helg minskat alls, lika mycket på helspänn var jag varje fredag. Tror det är just dethär som alkoholisten inte förstår, att spänningen hos oss finns där länge även om de skulle lova att de slutar.

Jag har inte sagt nåt till mannen om huset. Vill inte få min iver slagen i spillror av hans elaka kommentarer eller riskera långa utläggningar om vad han tänker göra med stället när jag köpt det. Han vill nog inte förstå att jag inte köper ett ställe till åt honom att dricka på utan en frizon för mig och barnen där jag helst ser han inte alls sätter sin fot. Just dethär att jag inte alls vill ha honom där, inte som renoveringshjälp och inte som gäst, är det som sannolikt gör han slänger ut mig för gott. Jag ska ju inte få ha nåt för mig bara, även om han har merparten av huset och ett stort garage för sitt och sina intressen.

Höll på och fick ett skrattanfall när han i helgen plötsligt märkt det står lådor lite överallt i huset, mitt inte så dolda flyttpackande. Han undrade var alla lådorna kommit ifrån och varför jag inte kunde städa ur det stora förrådet meddetsammanär jag håller på ? Men att merparten av skåpen är tomma och det som är kvar är i lådor verkade inte alls koppla några tankar hos honom, även om jag för en vecka sen sagt klart och tydligt jag flyttar om inget ändrar. Så antagligen trodde han jag inte menar allvar eller så tror han på riktigt att det hjälpte han nu var nykter en helg.

Nykteristen

Näpen, har han upptakt lådorna nu? *hhaha* bättre sent än aldrig eller hur :-)
Jag förstår ditt tankesätt i det hela med huset, låter som en toppenidé tycker jag!

Idag känner jag mig arg och ledsen, arg för att han verkligen gör såhär....när vi skulle kunna ha det så bra. Arg för att han tar mina drömmar ifrån mig om ett liv med honom, fler barn....känner mig ungefär lika pissig som vädret ute idag...0.an och snöblandat regn!

InteMera

Är så ohyggligt trött men kan inte sova. Ligger vaken halva nätterna och tankarna mal på. Är vart om varannat arg, lessen, stressad, uppgiven och ikväll mest deprimerad. Är så trött på hur hela livet ser ut, tänk om det inte skulle kännas bättre utan mannen och hans sprit ens? Hans elakheter lär jag få utstå oavsett jag bor med honom eller inte, oron för dottern kommer bli allt värre efter jag flyttat. Mitt jobb håller på och knäcker mig och min sons vissa särbehov gör att varje dag är en kamp. Känns inte som det finns en enda dag utan bekymmer och saker som måste uträttas, mina drömmar behov och önskemål har inget utrymme i mitt liv. Den fritid man nu alls har går åt till att dessutom oroa sig för mannens drickande. Och lämnar jag honom och det problemet som han egentligen äger, så flyttar jag bara den oros energin till att oroa mig över dotterns varande ensam med honom istället.

Känner mig svag och orkeslös, vill bara rulla in mig i en filt och aldrig stiga upp igen. Alla krav och energitjuvar börjar ha gjort slut på mig, vet snart inte hur man ska orka börja ännu en dag från början med samma segtramp. Och idag är det ändå bara tisdag, och jag mår redan fysiskt illa inför helgen då mannen var nykter förra helgen så vet jag vad som antagligen väntar inkommande veckoslut. Och blir han full igen, så kommer jag snart flippa ur totalt och då lär nog mitt tålamod ta slut just där och då och jag struntar i om man inte borde prata med dem när de är fulla. För jag kommer inte prata, jag kommer sannolikt skrika rätt ut...

Måtte dom snart höra av sig om husvisningen, kunde ens en positiv sak i rätt riktning hända kanske man kunde återfå lite hopp. Just nu känns det bara mörkt...

Nykteristen

Tycker synd om dig, borde ju räcka med allt kring din flytt och mannens drickande men sen ha jobbet och din sons behov som egentligen är det viktigaste låter som en väldigt tuff period. Hoppa synnerligt att det blir klart med huset så att ni faktiskt får köpa det och du kan få en fristad att få lite lugn...

Gällande din dotter så är det ju så att hon själv måste vilja vara hos pappa också, som en kompis till mig sa barnen har rätt till sina föräldrar men föräldrarna har inte rätt till sina barn. Tyckte det va klokt sagt, för det stämmer ju faktiskt....

Känner samma känsla, nästa gång han blir full kommer jag nog inte heller kunna hålla tyst utan orden komne nog bara att komma vare sig jag vill eller ej, för den pirrande känslan jag får när ölburken kommer fram den är vidrig och hela jag skakar av att dessa ord vill komma ut....tyvärr lär de skrikas ut just då!

InteMera

Tvingade till mig ledigt från jobbet resten av veckan för att få andas lite. Vaknade dödstrött och grinig i morse, knappt sovit alls men tur man har barnen! Dottern tittade på mig med sina gulligaste ögon och frågade så snällt och försiktigt om det inte kunde vara roligt att åka till badhuset idag. Så vi åkte, barnen skuttande med mig hasande efter dem. Men det blev faktiskt riktigt roligt när vi väl var där och efteråt unnade vi oss lunch på stan. Härligt med glada barn, tror dom känner av att jag inte är riktigt på topp och jag är noga med att säga till dem att det inte på något sätt är deras fel att mamma är ganska trött just nu. Dom är så kloka och förståndiga trots åldern och dom verkar fatta mer än barn skulle behöva. Är så glad jag har dem, barnen och jag är i alla fall ett starkt team som trivs tillsammans.

Nu för stunden känns det väl lite bättre men tungsinnet hänger över en som en blöt filt. Våndan inför helgen är ofattbar, kanske för att man börjat se mönstret så tydligt i hur han dricker.

Nykteristen

Gjorde du rätt i, bra jobbat! Behövs nog få lite ledig stund o andningsrum för att orka med det som komma skall!

Här föll han stenhårt idag, men d va ju så synd om honom tyckte han som inte fick så mkt i län som han trott! Herregud säger jag bara..,.hur gammal är du?!

Ska se till o få iordning med att ge honom brevet nu...
Ikväll när jag sa till om alkoholen igen så blev han asförbannad. Sen kom han o försökte smila in sig med o va såååå gullig med pussar o blääää för att då va d bra. Jag blev gladare för att han visade kärlek så då va d GO för honom att dricka....idiot känner jag bara, så jag gick o la mig!

InteMera

Jag exploderar snart...mannen ut i garaget direkt från jobbet, två timmar senare raglar han in, aspackad. Kan inte vara tyst så jag frågar:
- Och vad var anledningen denhär torsdagen att bli packad?
Gissa vad han svarar:
- Vilken torsdag?
Vad i he...te?? tänker jag!! Tror han verkligen inte det märks han är full??
Sen sätter han sig i sin fåtölj och slocknar...

Han struntar alltså fullständigt i vad jag sagt, klampar rätt över mig igen känns det som. Jag är så arg så det kokar! Börjar snart ha allt mitt och barnens grejer i sån ordning så en flytt går fort att ordna när jag väl fått nåt ordnat. Imorgon ringer jag och tigger om visning på huset jag vill ha, börjar kännas allt mer akut. Har även kollat på ett alternativ eller två om just det huset går i stöpet.

Till råge på allt har han igen spenderat massor med pengar han inte har råd med, inkassobolagens fakturor i postlådan börjat komma allt tätare och också här ignorerar han fullständigt vad jag sagt. Han får leva full och pank, bara jag slipper vara indragen i det mera!

Nykteristen

Låter som d är dags för en flytt ja! Att han även sätter sig i så stora ekonomiska problem gör ju inte saken bättre.

Kanske flytta till torpet på heltid? Du gör helt rätt i o ringa till dom imorn!

Här har jag börjat leta lägenheter för fullt, men d är så sjukt svårt o få en lägenhet i denna stad! Man kan bli gråhårig för mindre.

Efter gårdagskvällens superfylla har jag gett upp helt. Gick även in i garaget idag o d är överdrivet mkt alkohol därinne...helt öppet! Mådde fysiskt dåligt av att se skiten!

InteMera

Ja även om man vet flaskorna finns i garaget så blundar man lite för vidden av problemet tills man ser alla flaskorna!

Jag brukar mest hitta dem tomma, de fulla håller han väl gömda så jag inte kommer åt att hälla ut dem antar jag. Men mängden flaskor kan kännas helt absurd, jag hittade en hel trälår som är för ett verktyg full med tomflaskor (bara starksprit) i somras och jag vet att dom kommit dit på rätt kort tid eftersom verktyget normalt varit i lådan men då plötsligt inte längre fick plats. Var nog första gången jag på riktigt hajade till hur stort problemet är, vi pratar ju inte om en grogg till lördagsmeckandet precis om man har en kubik tomma starkspritsflaskor gömda.

Konstaterar lessen för din skull att det inte verkar gå så bra för dig heller Nykteristen med att reda upp er situation. Han verkar ju fatta noll om allvaret i situationen. Eller är mera sprit deras sätt att hantera att de vet allt är på väg åt pipan, att dom liksom dövar sitt tänkande om framtiden med att ta huvudet fullt? Varje fylla känns som en smocka i ansiktet på oss anhöriga -"kolla här vad lite jag bryr mig om vad ni tycker"... Det är så sorgligt egentligen.

Men vad kan vi göra? Deras val är alkoholen tydligen framom precis allt annat i livet och då återstår nog bara för oss att hitta en väg ut för oss själva och barnen. Alkoholisten kan vi inte rädda men nog oss själva, den makten har vi och måste orka och våga använda den! Om inte för vår egen skull så för barnens!

Styrkekram till er alla därute som kan behöva en idag!

InteMera

Är så nervös och uppvarvad igen efter en dåligt soven natt så det känns som jag har hjärtflimmer. Kroppen gör fysiskt uppror mot hela situationen, susar i öronen och huvudet värker.

Känns som ett stort steg att flytta med tanke på barnen men vad tusan annat kan man göra? Står inte ut med alkoholens allt växande utrymme i mitt förhållande, mår fysiskt dåligt av det.

Det är en förfärlig sits du och dina barn befinner sig i. Din man också, han på sitt ännu mer tragiska vis. Men när man inte drar åt samma håll utan bara konfliktar, behövs separationen, tillfällig eller för gott. Men visst gör det ont värre när det blir akut.

lizzbet

Lider med dig, och känner igen mig. Ofta när jag går och lägger mig börjar hjärtat "fladdra", så obehagligt. Något jag börjat göra, och som faktiskt hjälper, är att massera mina handflator. Så lugnande och avkopplande. Hela kroppen sitter ju i händerna, enligt reflexologin.
Kan du inte be att få något att sova på hos din läkare? Viktigt med sömn i din situation tänker jag.

Nykteristen

Ja, det där med sömnen är viktigt...men jag förstår dig, igår natt sov jag bara nån timme eller två då mannen va full och det finns inte en möjlighet att jag kan sova då. Inatt blev det en orolig sömn, blir det alltid natten efter en fylla o lite sömn. Så håller tummarna för denna natt istället...

Ring det där samtalet idag, hejar på dig massor härifrån mitt kontor! Sen se till att försöka ta igen lite sömn under dagen! <3

Nykteristen

Skrev om och skrev klart brevet idag igen, denna gången är det helt klart. 5 sidor text, hoppas han orkar läsa min sanning och nakenhet i detta brev. För usch säger jag bara så många tårar jag fällt de senaste veckorna när jag skrivit brevet. Får en stor klump i magen och tårarna bränner bara jag tänker på det och att jag faktiskt ska ge det till honom snart...
sonen ska sova hos mina föräldrar en natt nästa vecka och då är min tanke att han ska få det. För det lär bli ramaskri efter detta om han läser det...

Det är nu det gäller mina vänner, en stor rädsla, lättnad och illamående sköljer över mig av tanken på att det snart kan dra igång igen med både ännu mer fylla, gap och skrik men också att det kanske är det här som behövs för att jag ska ta mig i kragen och verkligen gå därifrån. För jag har inga förhoppningar på att detta kommer sluta som en lycklig saga om att vi lever lyckliga i alla våra dagar.

InteMera

Du har redan gjort det svåra jobbet, att skriva brevet och verkligen känna hela känsloregistret av det du skrivit. Du har börjat processen om din frigörelse, nu har han sin resa kvar efter han läst brevet. Du verkar redan ha en klar bild av de tänkbara olika scenarierna som kan komma då han fått brevet och jag tror du gör rätt i att förbereda dig på det värsta. Men lova mug du ser till du också ha en flyktplan för den kvällen, ifall det hela verkar gå helt över styr för honom, utsätt dig inte flr onödiga risker. I ett sånt tillstånd kommer han då ändå inte att gå att prata med. I bästa fall kanske han på riktigt vaknar till insikt och vill prata, på riktigt prata om hur ni kan gå vidare. Hoppas så för din skull att han ännu kunde vända riktning. Om inte så vet du vad du måste göra.

Nykteristen

Jag ska under den kvällen gå på en komikshow med en vän så kommer inte heller va hemma förrän sent den kvällen. Ska ta bilen så min tanke är att jag kan fly med bilen till min vän om det skulle bli alltför stökigt därhemma när jag anländer.

Tack för din peppning om hur långt jag kanske verkligen är i min process om att bearbeta mitt medberoende....jag känner mig ändå ganska stark i mitt ord och att jag faktiskt måste genomföra det jag skrivit om han inte går med på ett adjö till alkoholen.

Jag blev så sugen på att kolla på bostadsrätter efter att du hade kollat på torpet. Så såg en tjej som skrev på en fb-sida att hon ska sälja sin marktrea i det bostadsområdet vi bor i nu efter sommaren och mina tankar börjar gå till att kanske satsa på den lägenheten då. Vore en drömbostad för mig o sonen om det skulle bli så. Vi får bo kvar i området där han går på förskola och vi får en lagom stor lägenhet med egen ingång och även en liten trädgård som vi kan njuta av. Ett minihus till bara oss helt enkelt, pengamässigt skulle jag inte tro att det är några problem att lösa det heller.

InteMera

Låter ju helt perfekt den bostaden! Säkert bra om du hör av dig till henne att du är intresserad, det slutliga beslutet behöver du ju inte ta förrän senare ändå men så hon inte ger bort den till nån annan innan så du vet du är med i matchen i alla fall.

Jag fegade idag, mår så dåligt så jag ville inte ringa husägaren men satte iväg ett mess och föreslog att få titta på torpet på måndag så får vi se om dom svarar. Annars får jag väl ta det som att dom inte vill gå vidare med att sälja. Just nu finns en annan hyresbostad ute på marknaden nära oss men för dyrt.

Nykteristen

Bra att du iallafall hörde av dig till dom, ett meddelande idag är inget konstigt att skicka iväg. Då kan man om inte annat "skylla" på att du satt i möte en hel dag eller nåt men ändå ville höra av dig. Är du ledig idag? Försök o ta en promenad o gör nåt som gör dig glad och tar bort tankarna på allt, kanske behövs!

Helt sant, det ska jag göra....värsta är att det är i en FB-grupp just för vårt bostadsområde, men man kanske kan skicka ett meddelande på hennes privata sida och hoppas att hon ser det där. Vill inte gå ut i den gruppen med att jag letar nåt, då många vi känner är med där såklart och vårt bostadsområde har en förmåga med att djungeltelegrafen jobbar 24 tim om dygnet...tragiskt *hahah*