Efter åratal i en kamp att försöka hålla ihop vårt äktenskap så har jag gett upp. NU ska jag äntligen flytta till en lägenhet inom någon vecka. Jag har fått kraft och energi att försöka skapa mig ett bättre liv än att leva i skuggan med min mans alkoholberoende, alla lögner och hans ständiga löften att sluta att dricka - det håller inte längre !

Jag skrev i ett tidigare inlägg att nu kunde det inte bli värre - men så blev det. I söndags hamnade vi i en fånig diskussion om vilket tv -program vi skulle se, då började han på sitt konstiga sätt att håna mig( som vanligt skrattar han åt mig istället för med mig) - jag bad honom att sluta - men han fortsatte..

I ilskans hetluft så slängde jag tv dosan i hans viftande hand och skulle gå därifrån – men dosan råkade slå honom på fingrarna - plötsligt från ingenstans kom en hård knytnäve rakt in i mitt bröst – jag tappade luften och kapitulerade totalt. Tårarna rann - men inte bara av smärta utan av en sorg som etsade sig in genom kropp och själ. Det slaget liksom dunkade luften ur 27 års äktenskap och alla ljusa minnen vi har haft tillsammans, det lade sig som en våt filt över det som fanns kvar av kärlek och respekt.Det jobbigaste var att min son som var på besök fick uppleva detta.

NU har jag varit sjukskriven en vecka för ett brutet revben, en smärta som också innebar att jag hostade sönder ett muskelfäste mellan skulderbladen. Det är konstigt men jag kände en oerhörd skamkänsla när jag ringde och sjukskrev mig - att den man jag älskat och försvarat i så många år har nu slagit mig.

NU finns det inga känslor eller ord kvar bara en stor ”jäkla” sorg. Varför slog han ? Det tänker jag inte fördjupa mig i – det finns säkert många förklaringar - men det är absolut inte OK. - NU ska jag bara se framåt och inte låta mig kapitulera i tron att det var mitt eget fel. Jag ska gå vidare..

Jill

Så sant jag behöver landa i lugn och ro i allt det som hänt - men då helst utan bitterhet eller hat. Förlåtelse inte är lätt, men jag vet att nödvändigt för att frigöra mig själv. För jag vill inte bli bitter över allt som hänt - alla gånger som jag har blivit sviken är det enda jag i så fall kommer bära med mig.
Jag vill börja min förändring utan att hålla kvar vid bitterhet eller hat mot den man som jag levt ett långt liv med, dels för mina barn skull och framförallt mot mig själv. Tiden läker alla sår heter det - Tack för att ni finns !

Emjuli

Kramar i massor till dig!

Oj, vad jag kan känna din sorg och förtvivlan just nu. Alla har vi olika berättelser här, och det är så mycket som vi alla känner igen.

Vad stark du är, och vilken beslutsamhet. Wow!

Du gör helt rätt. Och du visade din son att du inte accepterade slaget, vilken förebild.

Orkar du så börja redan nu gå till självhjälpgrupper, exempelvis Co-anon eller liknande. Du behöver lugn nu, men också gemenskap och kärlek. Har du ett nätverk runt omkring dig?

Jag går själv igenom en av mitt livs jobbigaste perioder just nu. Har också levt i många många år med en alkoholist, vi har två utflugna barn. Har haft underbara perioder ihop som familj. Stundtals har min exman också varit nykter i flera år och omgångar.

Vi har varit separerade i sex år, skilda i fyra, men egentligen aldrig släppt varandra. Vi har träffats, umgåtts och rest ihop. På något sätt gått och väntat på bättre tider och bot och bättring.

Efter en händelse i jul och nyår så gick jag också sönder. Blev kränkt, sviken och allt gjorde så ont att jag hamnade i ett slags chocktillstånd.

Jag började direkt i terapi, går på självhjälpsgrupp och börjar må bättre. Det är inte lätt. Det går upp och det går ner. Men jag förstår mer nu. Hur jag alltid agerat och hur min man alltid agerat.

Dessa elakheter, ord som känns som knivar i bröstet, nedvärderande kommentarer och hånskratt är fruktansvärt. Det är också misshandel.

Kramar i massor!
Och kärlek!

AliceAlice

vill jag skicka till dig! Ta kontakt med någon som kan hjälpa dig med bearbetningen. Kan du sätta dig i säkerhet nu, du skrev att du skulle flytta om några veckor, det är länge!

Du är en kapabel kvinna som kommer att kunna skapa dig ett mycket bättre liv, även om det tar tid så kommer du att må bättre men först måste du vara säker och läka dina sår!

Kram Alice