Jag skulle vilja ge en trevlig present till mig själv. Jag ville ge mig själv en helt nykter helg.
Presenten är inte lätt att få tag i och kräver mycket ansträngning, men jag är väl värd det?
Är det någon mer som vill vara nykter denna helg?
Och helt seriöst, jag är livrädd att jag inte klarar av det.
Är det någon mer som är rädd att inte klara av det?

Det här härliga vädret och alla överallt som små dricker, alla reklam och sånt.
Igår gick jag igenom helvetet för att inte gå till bolaget och inte köpa vin.
Det slutade så att jag grät och städade kylskåpet mellan 22.00 och midnatt.
Sovit jättedåligt, mått piss på morgonen och sånt. Hela tiden jävla nykter.
Idag har jag inte köpt någonting heller, jag har tagit bort ogräs i hela trädgården, tvättad, diskad, städat.
Nykter. Nykterheten gör så ont.
Jag kanske överdriver eller något.
Jag måste vara nykter, jag får inte ändra mig.

rabarber

Du kämpar så bra, Kanintjejen! Jag är så imponerad över hur du står stark när det frestar på som det gör! Gå tillbaks i din tråd och läs igen! Om hur värdelöst det är att dricka och hur bra det är att låta bli.

Du klarar det här! Det kommer att bli lättare och bättre vartefter. Du är stark! Jag tror på dig!

STORA styrkekramar!

Jag vet att jag måste kämpa, jag vet.
Jag vet att jag gnäller för mycket.
Jag vet att jag borde bita ihop mer.
Jag vet att jag håller på att döda min familj med min ständiga gnäll.
Jag vill egentligen inte dricka.
Jag vill förändra mig själv.
Slutade äta antidepressiva för att lära känna mig själv.
Det är ett intressant möte.
Ok. Jag utan vin = duracell kanin. Måste hela tiden föra någonting, för mycket energi. Jobba, städa, fixar trädgården, träna osv.
Jag utan antidepressiva = bunny kanin. Vill ha sex hela tiden.
Förmodligen håller jag på att bli den perfekta kvinnan.

jas75

Skrattade högt när jag läste ditt inlägg ? Youtube made mycket day ?

min gamla tråd och jag är så himla glad att jag är annorlunda idag.
Jag läser hur mycket ångest jag hade förut och hur hemskt det var, den onda besattheten...
Idag är jag fri. jag har inte druckit en droppe alkohol på över 80 dagar. Jag har faktiskt tid att tänka på annat.
Jag är fri och vaksam, jag vet att jag aldrig mer får dricka.
Denna helg blir jag ensam hemma och jag har massor med alkohol i källaren, men jag vet att jag inte kommer att dricka.
Jag är inte rädd och jag litar på mig själv.
Det är så kul att den gamla Rabbitgirl är tillbaka. Jag längtade efter henne, trots allt måste vi umgås ganska mycket ;)

i frihet Rabbitgirl. Du har helt rätt i att man inte ska vara rädd. Då blir man svag och osäker. Utan orädd, trygg och säker, samt vaksam. Det bevarar friheten.

Önskar dig fortsatta framgångar.

i frihet Rabbitgirl. Du har helt rätt i att man inte ska vara rädd. Då blir man svag och osäker. Utan orädd, trygg och säker, samt vaksam. Det bevarar friheten.

Önskar dig fortsatta framgångar.

skulle jag vilja veta varför jag kunde sluta dricka.
Jag har försökt så länge innan och denna gång gick det så bra.

har jag en underlig känsla.
I 10 år ville jag inte tro på folk som berättade att man mår bättre om man inte dricker. Jag kunde sluta helt i 3-4 veckor, mådde dåligt under denna tid, började om, ångesten, väntandet på möjligheter att dricka, ångesten igen. Fram och tillbaks. Deprimerad och trött på allt.
Jag läste vetenskapliga artiklar, jag trodde inte på dem. Kanske är jag för evigt dömd för depression?
Efter 80 dagar utan vin, det är liksom en ridå som gick upp för mig. Världen är bättre, jag är gladare och bättre, allt känns ok.
Varför kunde jag inte se det tidigare?
Det eviga yrandet:
"jag gillar vin, vill inte avstå helt, liv utan vin, vad trist, jag gillar smaken, inte alkoholen, vill dricka måttligt, ett glas då och då, ett glas för att njuta, jag förtjänar för att jag var duktig, jag förtjänar för att det var en dålig dag, jag måste väl få koppla av en gång, alla dricker, semester, jul, alla ..."
Bullshit. Sanningen är ett. Alkohol minskade antal dopaminreceptorer i min hjärna och gjorde att jag inte kunde uppleva glädje och världen runt omkring mig. Så länge jag försökte dricka måttligt, var det bara RENA PLÅGERI för min hjärna, för att den hade inte tid att återhämta sig och längtade efter mer alkohol. That's it. Jag är himla glad att jag insåg detta.

Glad att du hittade din gamla tråd! Har läst hela, den är så intressant. Vilken skillnad! Det är helt otroligt. Undrar om det stämmer på mig också det där med dophamin. Jag har ju tänkt fortsätta med att dricka socialt. Tar mig en funderare. Just nu är det i alla fall lugnt. Och du, fantastiskt, vilken resa!

en väldigt bra studie om dopaminreceptorer:
"Eventually, after three weeks of alcohol abstinence, the number of transporter and receptor sites decreased. This change meant that there was less dopamine available to bind to the receptor sites and more left unused. This created a hyper dopaminergic state, or one where the dopamine levels are higher than normal. But while having more dopamine may sound like a good thing, according to the study both hypo and hyper dopaminergic states put abstinent drinkers at risk of relapse."
http://www.medicaldaily.com/alcohol-addiction-dopamine-levels-376577
Hela artikeln är värd att läsa.

Förut har jag aldrig givit mig själv en chans. Jag babblade om måttligt dirkande, social dirkande, att jag gillar vin, gillar smaken, att livet är så pissigt att det är lika bra att lindra med alkohol, varför kan andra och inte jag osv... Min hjärna hade ingen chans under sista 10 år att återhämta sig och att återuppbygga sig. Jag hade ingen chans att kunna känna glädjen.
Egentligen... hur kunde jag säga att det inte finns någonting roligare än att dricka? Ok, jag kunde det, enligt artikeln är det lätt att förklara varför.

Kinna: för mig fungerade inte att säga "en dag i taget", "jag ta en månad" eller "en vit vecka". För mig fungerar det bara att inse, att vin är shit, förstör min kropp och hjärna, gör mig olycklig och jag är inte kapabel att dricka det. Jag vill vara nykter resten av mitt liv, jag vill inte dricka ens ett glas champagne för att det väcker suget.
Jag är sjuk i alkoholism och det är inte bra att dricka när man är sjuk ;)
En av mina väldigt bra vänner skrev till mig: Rabbitgirl, du har det ibland väldigt tufft i livet, men inget, inget, kan rättfärdiga det att du dricker för att du skadar dig själv. Jag kommer alltid att finnas och stötta dig". Då slutade jag.
Första steg var mycket vingliga och osäkra, du vet, att ändra rutiner, helgerna var så klart svåraste, jag bet ihop och hade inget hopp att det blir bättre.
Idag kan jag säga att livet är 1000 gånger enklare än förut.

Juste, om det gäller undersökningar, jag gjorde dem utomlands :) Bor i en liten stad, ville inte dra uppmärksamheten till mig, ha ha. Levervärden i somras låg väldigt högt, GT var över gränsen. Men i december, efter bara en månads icke drickande var det redan på väldigt ok nivån. Min lever gav mig en chans till. Tack levern.
Men så klart har jag andra hälsoproblem, det brukar vara så att när man slutar dricka dyker allt konstigt upp för att man blir uppmärksam och bedövar inte, tänker klokt och behöver inte fokusera på bakfyllan. Jag upptäckte extremt hög blodtryck, med tanke på min hälsosamma livsstil och BMI på 19,3 är det svårt att förklara. Jag ska på utredning. Antagligen har det inte så mycket med alkohol att göra, men det blir så himla skönt att kunna säga: sedan 3 månader dricker jag ingenting när de frågar. Hoppas att de frågar ;)

AlkoDHyperD

fungerar som en slags termostat för andra signalsubstanser. Alkohol binder till samma receptorer som GABA. Den egna produktionen av GABA kan då minska eftersom hjärnan tror att det redan finns tillräckligt. Obalans i signalsubstanserna kan bli en följd av långvarig och hög alkoholkonsumtion. Inte konstigt då om humöret kan bli svajigt även en lång tid in i nykterheten och svårare att stå emot sug.
Angående artikeln ovanför. Med färre dopaminreceptorer borde dopaminupptaget bli mindre. Låter som man får symptom liknande ADHD, fast där sker istället ett dopaminläckage, som innebär att man får sug efter bl a alkohol eller annat som kan ge dopaminpåslag.
Jag har använt hård träning som dopaminpåfyllare sedan jag kom ur missbruket. Tyvärr blir även det ett missbruk till slut.
Oxitycin är bättre, lugnande. Massage, kramar, sex eller beröring. Jag mådde som bäst när jag ammade, kan tilläggas. Synd att det inte finns på recept?

också träning... Man brukar säga att man måste ersätta ett beroende med annat, ha ha. Jag gillar att välja mina beroende, träning känns så klart inte lika farlig som alko, men jag mår himla dåligt när jag hoppar över några dagar. Det innebär att när jag ska resa bort, måste jag kolla först vilka träningsmöjligheter det finns :). Ja, ja, bättre det än att leta efter systembolaget ;) Eller äta kakor och godis.
Oxytocin är min älsklingshormon. Tyvärr är det inte så lätt att få tag i det... Jag kan inte ha biologiska barn, så där finns det ett tydligt problem.
Jobbar på att kramas med min man mer, bra att du påminde mig. Jag försöker schemalägga kramandet, i det snabba livet glömmer man bort hur viktigt det är. Låter korkad, jag vet, men från mig kräver det energi att komma igång och kramas.

är absolut inte kramig. Jag bestämde mig dock att lära upp honom istället för att hitta en ny, det blir billigare.

med att inte dricka är de alla tråkiga middagarna. Gäspar diskret, väntar och väntar tills gästerna ska gå hem. Egentligen är det inget fel på dem, men sita hela kvällen och prata...det skulle vara tillräckligt med 30 minuter.
När jag drack var det roligt för mig, jag var så inne i min värld att de antagligen inte fick säga någonting för att jag babblade på. Inte nödvändigtvis underhållande. Det innebär att de kanske tycker att middagarna är mycket bättre nu, när jag inte pratar så mycket.
Funderar lite på att sluta vara social.