Hej, ny här. Jag dricker för mycket. Det har hänt ganska många gånger att jag sjukskrivit mig från jobbet dagen efter om jag dricker en vardag. Många gånger jobbar jag tokbakis och gör givetvis ingen nytta alls. Jag älskar mitt jobb och det ger mycket dåligt samvete.
Jag dricker på vardagar hemma, ensam ibland. Jag dricker mycket på helgerna, har ofta minnesluckor. MEN mitt problem just nu är att jag inte vill sluta dricka. Jag vill bara sluta dricka för mycket.
Jag längtar hem nu då det är onsdag och jag har gett mig själv tillåtelse att dricka vin på onsdagar (ofta fuskar jag och det kan bli nåt glas då och då andra vardagar också). Jag behöver inte bli för full, vill bara dricka lite vin. Hur får jag viljan att vilja dämpa mitt drickande? För sluta helt vill jag ju inte, även om jag innerst inne kanske förstår att det är den enda lösningen. Eller?

är det en enkel fråga. Av din beskrivning kan man förstå att du är beroende. Om du är beroende, då så klart vill du inte sluta, det är konsekvens av ditt beroende. Du har två vad:
1) följa ditt beroende och fortsätta dricka, försöka dra ner. Sjukdomen är progressiv, så till slut kommer du att hamn i ett läge att ditt liv inte fungerar längre
2) sluta nu och skippa eländet

Jag försökte dra ner på mitt drickande i 10 år. Det gick inte. Idag dricker jag inte alls. Och fattar inte varför har jag inte tagit beslutet tidigare.
Jag känner mig stark, jag vet att det är jag som bestämmer över mitt liv och allt är så mycket enklare när jag inte behöver tänka på vin, planera, ha ångest osv.

Vanilj

Känner igen mig exakt i din beskrivning. Å de där onsdagarna. Tillåtelsen. Längtan hem. Men det blir bara värre och värre. Utan att man förstår det. Progressiv. Vaknade svettig av ångest på nätterna och låg vaken i timmar i flera månader. På nätterna förstod jag att jag tappat kontrollen. På eftermiddagen var för förnuftet borta. Det som fått mig att vakna upp nu och vilja sluta är oron för min lever. Jag vill inte riskera min hälsa längre.