Hej!
Har varit inne på denna sida en hel del på senare och läst andras historier, oftare och oftare googlar jag "När klassas man som alkoholist?" "Hur mycket alkohol kan man dricka varje dag?".
Oftast hittar jag på något vis någonstans på nätet belägg för mitt drickande, stänger ner min telefon och häller upp ett glas vin. Det kan räcka med att läsa om någon som dricker väldigt mycket mer än mig som gör att jag känner "äsch jag dricker ju inte så mycket om man jämför med denna person, hen har verkligen problem men inte jag".
Kort info om mitt bruk senaste året:Jag dricker mig väldigt sällan "full" däremot dricker jag nästan varje dag. Jag får ingen baksmälla och hittills har alkoholen inte inkräktat något på mitt arbete. Bara för att jag inte blir full betyder det såklart inte att jag inte häller i mig ordentliga mängder, sveper oftast en flaska vin utan att känna speciellt mycket rus men däremot är jag oftast nöjd efter det.
Jag driver ett företag med 24 anställda och ingen har verkligen en susning om hur mina alkoholvanor ser ut, går jag ut och dricker med mina anställda så beter jag mig alltid exemplariskt och gör inte bort mig eller får några minnesluckor alls.
Det är just det här som gör det så svårt att motivera mig till att sluta (alkoholen ger ju mig bara positiva saker) men det här mängderna alkohol är fasen inte bra för hälsan i det långa loppet det fattar jag ju...
Problemen börjar först när jag försöker sluta dricka om kvällarna, jag blir rastlös och självförtroendet faller som en sten. Alkoholsuget är olidligt.. Jag presterar otroligt mycket sämre socialt, jag jobbar sämre etc etc. Folk frågar om jag mår dåligt dom dagarna jag håller mig från alkohol.... Kan tilläggas att jag bara är 23 år gammal, trodde fan inte alkoholen skulle få sina klor i mig i såhär låg ålder åtminstonde..
Vart vågar man vända sig för att få hjälp?
Vill ogärna bli stämplad som alkoholist, vänner och flickvän vet ingenting då jag är väldigt noga med att gömma flaskorna samt kan sänka 1.5 flaska vin utan att folk märker någonting på mig...
Har lågt förtroende för sjukvården och känner ofta stor skam i att be om hjälp vad gäller allt här i livet vilket också är lite av ett hinder för mig.
Sorry för lång text men känns lite skönt att få dela med sig av mitt "problem" för en gångs skull..