Har skrivit här sedan i julas om mitt kaos med min exman som de senaste åren druckit rejält. För några månader sedan "flydde" han Sverige och resultat blev ännu värre.
Nu har han fått hjälp i det land han befinner sig i. En fantastisk människa såg hur illa det var och tillsammans med en terapeut hjälper de honom på fötter igen.
Så nu tränar han i stort sett varje dag, går på terapi och är nykter. Han har varit nykter i cirka en månad nu.
Vi återupptog kontakten då han blev nykter. Har skickat meddelanden varje dag i princip, och jag märker också på dessa att han inte dricker. Före var det hemska meddelanden med hat och anklagelser. Nu berättar han mer om sina dagar och vad han gör.
Men börjar hålla med om att vi medberoende många gånger är sjukare än alkoholisten. Trots att min terapeut, som är specialist på medberoende och beroende sa till mig att du kan ha kontakt, du kan peppa, men gå inte tillbaka till gamla mönster, då du ältar och anklagar mm. Trots att jag nu går i självhjälsgrupp och verkligen försöker jobba med mig själv och mitt svåra medberoende så ramlade jag dit nu.
Igår kom det bara över mig. Till saken hör att trots att vi är skilda så har vi aldrig lämnat varandra. Vi har umgåtts, rest och haft väldigt mycket kontakt. Som om vi båda inte kunnat. Vi har varit tillsammans i över 30 år. Och under denna resa har han haft en kortare relation med en annan kvinna. Jag gick sönder.
Men i alla fall. Igår började jag skriva meddelanden där jag ifrågasätter vad han gjort. Hur hemsk han varit. Vilka hemska meddelanden han skrivit mm mm.
Och vad har hänt? Jo nu har han blockat mig på allt. Och mitt medberoende har slagit till med full kraft. Jag har panik och mår så dåligt. Varför gjorde jag så?
Nu är det nästan ännu värre än någonsin. Han är nykter, och han blockar mig. När han drack och skickade alla vidriga mejl mm, då hade inte jag ens kraft eller vilja att ta bort honom.
Även om jag märker att han under denna månad han varit nykter fortfarande anser att mycket är mitt fel. Hans liv och drickande beror mycket på mig och att jag tog ut skilsmässa. I ett meddelande skrev han till exempel: dra tillbaka skilsmässan och vi kan prata framtid. Inte om du står fast vid det.
Men jag borde ha vetat bättre. Vad skulle bli bättre av att jag får rätt? Att jag måste kasta allt i ansiktet på honom. Särskilt nu när han precis blivit nykter.
Jag skäms så mycket. Jag är ledsen över att jag inte kunde hålla kontakten på ett fint sätt och hålla mig borta från anklagelserna och min offerkofta.
Känns hemskt också för att han är väldigt långt borta.