av Pillan

Hej,
Jag har läst här inne och tänker att det finns många kloka människor som kan ge goda råd.
Jag är en kvinna 40+ som druckit för mycket i säkert 10 år. Det har blivit varje helg (fre,lör och oftast sön) och 1-2 ggr under veckorna (mer när det varit semester eller andra lediga dagar). Sista månaderna har drickandet eskalerat och det har blivit i stort sett varje dag. Jag har ett bra jobb som jag skött klanderfritt, är en person som har hög press på mig att vara "duktig". Jag har generellt svårt för att säga nej, utan tar på mig det mesta.

Har sambo och 2 underbara barn som jag älskar mer än allt. Har gjort dem så illa vilket smärtar så otroligt!!!

I tisdags rämnade allt! Jag drack och fick panikångest, sambon fick lov att packa in mig i bilen och köra mig till psykakuten. Där fick jag inte komma in utan blev vidareskickad till beroendeakuten. Fick där på plats en tid hos beroendemottagningen i min kommun dagen därpå. Där fick jag träffa läkare och sjuksköterska, fick Campral utskrivit som jag tagit sedan dess.
Har varit nykter efter detta, inne på 6:e dagen nu. Det har inte varit smärtfritt, tankarna på alkohol finns ständigt i huvudet.
Mår verkligen inte bra, känner inte igen mig själv. Har tappat glädjen att göra saker. Känns som jag helst bara vill sitta ensam i soffan med ett "glas" vin. Dessa känslor är något jag brottats med länge nu vilket gjort att jag går ju miste om massor av saker som händer i mina barns liv. Det enda jag vill är att må bra, kunna ge mina barn kärlek och att kunna vara närvarande. Har varit en glad och positiv person som gillat livet.
Vet inte riktigt vad jag ska göra.
Det enda jag vill är att hitta lugnet och glädjen igen.....

Ellan
fre, 2017-03-03 - 23:38

Hej,
Jag har erfarenhet av 12-stegsbehandling. Gjorde min förra våren och beslutade mig för att göra det på internat i Skåne ( låååångt hemifrån). Hade provat med samtal hos behandlare i min hemkommun innan och även antabus. Det fungerade inte för mig. Jag behövde komma bort, bryta mönstret och bara lägga fokus på mig själv. Jag har tacksamt nog fått varit nykter sedan dess men det krävs att jag gör "rätt" saker för min nykterhet då det är en färskvara. Bla efterbehandling och AA-möten. Det har varit en fantastisk resa med toppar och dalar men det går. Jag är precis som du strax över 40, lever med min man och vi har två underbara barn. Det är tufft att jobba med skuldkänslorna som jag har för vad barnen och mannen fått erfara. Det är hanterbart numera och känslan av att vara närvarande är obeskrivliga. Det har inte varit enkelt men det går. En dag i taget, eller en timme i taget. Jag var så stressad när jag kom in i behandling, sömnproblem, ångest och ingen självkänsla alls. Hade självmedicinerat under några år och det eskalerade. Skammen och skulden åt upp mig. Men det gick att bryta. Jag känner med dig för det är en enorm strid du befinner dig i. Jag hoppas att du ger dig själv chansen att få må bra. För det är vi alla värda. Styrkekram till dig!

Pillan
sön, 2017-03-12 - 09:09

Nu sitter jag här hemma och gråter. Har misslyckats totalt i helgen. Det började med att mannen undrade om vi skulle köpa en flaska vin till middagen. Det uttalades inte VEM av oss som skulle köpa så båda två hade varit och handlat. När jag upptäckte att han hade handlat så sa jag inget om att jag också köpt. Detta resulterade i att jag tog en och en halv flaska vin.
Har sådan ångest nu och det känns skit att jag bröt min vita period. Har förstört hela denna helg och just nu vill jag bara ge upp och försvinna. Ska till läkaren och till behandlaren denna under veckan som kommer, känner mig så misslyckad.
Åhhh vad allt känns skit just nu, vill inte må såhär.

Pärlan
sön, 2017-03-12 - 09:20

Kram! Var snäll mot dig! ❤ Vi är många som inte klarat stå emot ibland men jag tycker att det viktigaste är insikten att man INTE vill ha det så.. Det är inte alla som ens kommer till den insikten men du gör ju det och det är fantastiskt bra! Du vill att saker ska förändras och du söker hjälp, det är starkt och modigt! DU är stsrk och modig! Glöm inte det..❤

AlkoDHyperD
sön, 2017-03-12 - 09:21

Om jag vore din behandlare skulle jag säga: Ok, du avvek från stigen. Låt oss utforska vad det var som hände.
Situation, tankar och känslor innan, under och efter. Vilka ytterligare strategier behöver du för att undvika samma misstag igen?
Vad behöver du kunna eller träna dig på?
En bra behandlare använder misstag som tillfällen att förstå något och lära sig av. Hoppas din gör det. Och att du också kan se det så.
Kram

Pillan
sön, 2017-03-12 - 09:55

för pepp!!!
Mår verkligen skit idag, tänker att alla skulle må bättre om jag inte fanns. Fick dessutom ett samtal från soc i fredags eftermiddag som ville träffa hela familjen. Det sker en automatisk orosanmälan dit när man sökt hjälp på beroendeenheten. Känner mig jätteorolig för vad som kommer hända. Vill ju bara må bra och att alla andra ska må bra. Känner mig som roten till allt ont och ångesten är helt brutal.

Sisyfos
sön, 2017-03-12 - 10:34

Skäms inte för mycket nu. Se det som en lärdom. Jag hade gjort precis som du i det läget.... helt knäppt, såklart men det är ju så det är. Fundera istället på sambons roll i det här. Hur kan han föreslå vin när ni har besökt beroendeakuten för två veckor sedan? JAg tror verkligen att du mår bäst av att hålla dig ifrån alkohol en löngre tid. Om du är någorlunda lik mig... och ditt liv i övrigt känns ju som en kopia av mitt... Alkohol för med sig så många negativa känslor, ångest, oro, misslyckande etc, etc. Det är inte ett misslyckande, det är ett lärtillfälle. Och det är en lång väg att vandra. Tänkte lite på att du skrev att du vill att "alla ska må bra"... tycker mig känna igen det hos många av oss... lägger ansvar för andras mående på oss själva och glömmer bort Att ta hand om nr 1 (vi kan ju inte ens se oss så, möjligen nr 5 el nåt). Man måste nog börja med att ta han om sig själv. Så gör det! Var snäll mot dig sjölv, säg nej. Du är högst mänsklig!

AlkoDHyperD
sön, 2017-03-12 - 11:54

Det är förståeligt att du är orolig över anmälan till soc. I en annan tråd skrevs det om en liknande situation och om hur mötet sedan blev. I ett barnperspektiv är det jättebra att beroendemottagningen rutinmässigt gör en anmälan när någon söker hjälp för alkoholproblem, samtidigt som detta kanske avskräcker från att söka den hjälp man så väl behöver. Dubbelt det där.
Men, precis som i den andra tråden, utifrån din beskrivning av dig som mamma och person tror jag inte besöket kommer att resultera i något större ingripande. Man vill pejla hur barnen har det och om ni som familj är i behov av stöd. Det kan till och med vara ett tillfälle till att få hjälp om du är överbelastad, eventuella relationsproblem, eller om ni som föräldrar upplever att ni behöver stöd på något sätt. Anmälningar från beroendemottagningar om patienter som själva sökt hjälp är kanske vanligt och då tänker jag också att socialtjänstens bedömning utgår ifrån att söker man hjälp själv finns insikt och omsorgsförmåga redan.

Pillan
sön, 2017-03-12 - 12:00

Era ord hjälper även om jag har väldigt svårt för tillfället att tycka att jag inte är värld mer än vatten. Vill bara kunna spola tiden tillbaka och få känna lugn i livet. Jag vill så gärna vara en närvarande mamma och partner. Känner mest för att dra täcket över huvudet och stanna kvar där :(((

Hönapöna
sön, 2017-03-12 - 12:25

Som andra redan har skrivit så är återfall tillfälle för lärdom.

Ang soc så har jag erfarenhet därifrån. Första gången så var det jag som gjorde en orosanmälan själv ang mina barn då jag kände att jag inte fick hjälp för mina alkoholproblem.

Andra gången så bad jag om att bli inlagd för avgiftning och då görs en orosanmälan per automatik när det finns barn inblandade.

Det som händer på soc är att du och andra vårdnadshavaren sitter i samtal med personal från soc. Ni berättar hur det ser ut och har sett ut samt planer på behandling. Du har ju redan fått behandlingsstöd så då kommer soc nog att bara avskriva ärendet.

Så har det gått till när jag har varit där. Hoppas att det lugnar dig något.

Vad jag förstår så äter du campral? Isof är mitt råd att du ber om antabus också eftersom dessa går att kombineras. Detta pga att slippa den ångesten du verkar ha över återfallen.

Kram och lycka till ❤

Pillan
sön, 2017-03-12 - 13:15

Skönt att höra hur det går till på mötet hos soc. Känns väldigt jobbigt dock då jag arbetar i kommunen och gör en del orosanmälningar själv.
Jag är så otroligt besviken på mig själv att jag låtit allt gå så här långt. Man tror hela tiden att det är väl inga problem att sluta på egen hand. Det lustiga med att jag drack i helgen är att jag var inte ens sugen....Det är som om en liten djävul sitter på axeln och säger: -Jo, men visst ska du ta ett glas vin, kanske 2 eller 3 också.
Har inte under mina vita veckor inta saknat alkoholen nämnvärt. Ändå så gör man det och man får må så här..... Vad är det för fel på mig.
Känns skönt att skriva av sig här då man inte känner sig så ensam.
Är lite orolig inför nästa vecka då jag både ska till läkaren på uppföljningsmöte och till behandlaren. Veckan efter det skall hela familjen på Soc...
Mycket att tänka på är det, och för en person som har lätt att oroa sig samt sover knappt något blir det nästan övermäktigt. Måste försöka tänka en dag i taget. Hoppas jag orkar detta!!!!

Hönapöna
sön, 2017-03-12 - 13:46

Det är inget fel på dig!!!!

Ingen här har väl svårt att avstå A när man inte är sugen eller när man är jättemotiverad. Då är det ju lätt som en plätt!

Det är ju när vi inte är lika motiverade eller när vi känner sug som det svåra börjar. Det är därför som återfall är ett ypperligt tillfälle att lära sig ifrån.

Det kommer gå bra ska du se ?

AlkoDHyperD
sön, 2017-03-12 - 13:53

Och när du inte orkar, lägg dig ner och gråt. Gråt över hur det blivit, gråt över hur svårt det är, gråt för din egen skull. Ge dig själv tillåtelsen att känna både rädslan och sorgen. Du kan genom att få känna det du känner ge dig själv den förståelse och tröst som jag hoppas det även finns någon i din närhet som kan ge och som jag är övertygad om att du skulle ge någon kär vän om denne var i din situation❤️

Pillan
mån, 2017-03-13 - 06:56

Jag är så trött på denna ångest, den äter upp mig... Jobb idag och vara glad och positiv. Hur ska jag orka? Har alla dessa jobbiga möten framför mig och målar upp en hemsk bild över hur det ska gå. Jag orkar inte må så här!!!
När jag tänker efter vad som hänt så säger förnuftet att det är väl inte så farligt men känslan i kroppen kan jag inte bortse ifrån. Vill ju finnas för min familj men just nu så är jag bara ledsen.

AlkoDHyperD
mån, 2017-03-13 - 08:03

När förnuftet vill övertyga om att det inte var så farligt men känslorna inte lyssnar. Kanske själva händelsen - antar att det handlar om då du drack senast - i praktiken inte "var så farlig", men din upplevelse, dina känslor är ju ändå verkliga!
Försår att du känner dig ledsen, kanske skamsen, för att det inte gick som du ville. Det är ju det känslorna vill förmedla till dig.
Sorg t ex bär budskapet om förlust av någonting viktigt. Förlust av tillit till dig själv, förväntan som inte uppfylldes, grusade förhoppningar, mm Ångest är ett svar på inre eller yttre hot. Det yttre hotet kan t ex handla om osäkerhet inför olika situationer, krav på dig och osäkerhet om du kan uppfylla dem. Det inre hotet kan bestå av väldigt olika saker. Självdömande, rädsla för framtiden, rädsla för andras dömanden.
För att kunna övertyga sig själv om att det man känner inte är i proportion till verkligheten behöver ändå den egna upplevelsen först få finnas och bli bekräftad annars skriker budbärarna (känslorna) högre tills budskapet gått fram. Det brukar inte vara känslorna i sig som skapar lidandet om de med hjälp av medkänsla med dig själv får finnas. Det är kampen mot känslorna, diskvalificerandet av den egna upplevelsen, att vara och känna "fel" som blir den onda cirkeln.
Undrar lite om du verkligen måste vara glad och positiv på jobbet. Ibland kan iklädandet av en glad och positiv roll hjälpa så man känner sig bättre, men ibland tar det mycket energi eller får en att känna sig som en "bluff".
Vissa arbetsplatser har inte så högt i tak när det gäller att vara sig själv och ha olika sinnesstämningar. Att vara låg ibland är mänskligt. Många tror att ingen vill vara med en person som mår dåligt, men tänk om det är tvärtom. Att det finns tröst och stöttning istället för avståndstagande.
Ångest är jobbigt. Och du är nykter, det är det viktigaste, större prestation i svåra stunder än lätta❤️

Sisyfos
mån, 2017-03-13 - 09:30

Funderar på om din ångest beror på din konsumtion av alkohol eller något annat. Innan jag "slutade" för två år sedan var livet rätt eländigt. Jag hade försökt sluta och misslyckats så många gånger, var på ett jobb där jag inte kände mig duktig, och all denna alkoholrelaterade ångest. Du kan inte ana hur fort det ändå vände när jag slutade. Var nykter i 1,5 mån som inledning. Sen gick det inte spikrakt, men den stress jag hade,som späds på av alkohol, släppte och att sova gott i nån månad gör underverk för själen. Låt kroppen och själen vila en period. Låt inte mannen köpa hem mer att dricka på ett tag. Bara så att du hinner uppleva skillnaden.
Och när man har hämtat upp sig lite, då passar det att ta fram sorgen, skammen och annat lite i taget. Lite lagom för att orka och ändå kunna vila i att det går bra. Du har kommit en bit på väg, låt mannen hjälpa dig att komma lite längre.
Och förresten kanske det du mest av allt behöver är att gråta ut ordentligt, lägga undan all duktighet och bara brista ut. Tänker att du verkar vara en sådan som bär runt många.

Pillan
tis, 2017-03-14 - 06:44

Igår var verkligen en tung dag. Idag vaknar jag lite lättare till sinnet. Planerar att gå och träna i eftermiddag och ser fram emot en vit vecka. Har bokat bio med dottern på lördag så då har man röjt undan en fallgrop. Känner dock inte igen mig själv, är så väldigt ledsen och nere. Känner mig värdelös och svag. Oroar mig mycket för framtiden och hur jag ska orka. Orolig för läkarbesöket på torsdag samt möte med behandlaren, värst är dock att jag ska på soc nästa vecka. Denna ångest/oro äter upp mig. Jag har en yta av att vara glad och positiv, jobbar med att ta hand om människor (i skolan) och har ingen direkt på arbetsplatsen som känner mitt riktiga jag. Igår fick jag kämpa stenhårt för att inte klappa igenom och jag var helt slut innan dagen var slut. Det är sådana tillfällen då A känns som en god utväg. Bara fy sitta och pysa ut alla spänningar.
Nu är det en ny dag och nya utmaningar så det är bara att bita ihop!!
Ha en fin dag därute!