Hej! Jag är helt ny som medlem men har snokat runt här en hel del. Jag har haft en komplicerat förhållande till alkohol sen min debut i tidiga tonåren. Jag älskar helt enkelt att bli berusad.
Jag är idag runt 40 år och har försökt sluta många gånger. Som mest har jag haft uppehåll i ca 8 månader. Efter att jag fick mitt sista barn för 12 år sen så började jag öka på min konsumtion. Tillfällena blev fler och mängden ökade.

Jag har under det senaste året druckit ca 2 liter vin nästan varje kväll. I måndags drack jag senast. Började även med Campral i måndags och har varit nykter sen i tisdags. 6 dagar har jag alltså varit helt nykter!

Jag har lagt korten på bordet och berättat allt för mina arbetskollegor, barn, föräldrar och syskon. Dels för förståelse och stöd men också för att "stänga bakdörrar".

Ser fram mot att göra denna resa tillsammans med er här i forumet. Att läsa om era resor motiverar mig enormt till att fixa det här!

Hönapöna

Jo jag vill ju att det ska gå fortare än det gör. Hatar att vänta!

Jag har adhd och vill att saker ska hända på en gång eller helst igår! Att vara en gråmus som jag känner mig som just nu är verkligen ovant!

Jag är varken glad eller ledsen utan bara finns till. Svårt att förklara.

Och det lugnet jag känner är också ovant. Vill ju vara mitt spralliga, impulsiva och galna jag fast med fokus på sunda saker.

Men det kommer väl när jag har väntat (brrr) klart?

Hej !

Jag kämpar också med att vara nykter nu till helgen ska jag vara nykter.
Det sägs att det krävs tre månaders nykterhet innan man börjar känna sig frisk så det får bli målsättning nummer 1.

Hönapöna

Tre månader? Jo men det är väl för att det tar så läng tid innan alla gifter har lämnat alla celler.
Jo jag ska kämpa på. Å gör det du också?

Ellan

är inte min starkaste egenskap. Men när en behandlare vände på orden: du behöver mod att tåla, så accepterade jag det. Gillade tanken att ha mod till att tåla. Jag hade ju utsatt mig själv för en hel del under mitt aktiva liv så nog sjutton kunde jag tåla. Det har fungerat för mig.
Sedan tror jag att du kommer att hitta din sprallighet i det nyktra livet också. I år ser jag fram emot att dansa i regnet, göra bomben från badbryggan, springa runt huset sjungandes eller vad som faller mig in. Får vara målbilden för dagen.☺

Hönapöna

I måndags firade jag 3 veckor nykterhet med att ta ett återfall.

Var det värt det? Mådde jag bättre av återfallet? Var det roligt och mådde jag bra av det? Var det gott?
Svaret på samtliga frågor är ett rungande NEJ!

Vad ledde fram till återfallet?
Svårt att svara på men eftersom jag blev ledsen pga att jag inte känner mig riktigt accepterad på mitt nya jobb så tror jag att det var en underliggande orsak.

Pratade igår med min chef om vad som händer på jobbet. Vi kom överens om att jag ska stanna upp och säga hur jag känner när någon säger något som jag upplever som sårande. Min chef har också lovat att han ska bli mer uppmärksam på saker som sägs under möten så att han kan backa upp mig när det behövs.

Nu kör vi! Dag 23 minus 1 i nykterhetens tecken?

Anna3

Jag tog också ett återfall i måndags. Efter nykterhet sedan 25 januari. Och nej, det var inte värt det. Jag förstår mycket väl att det du varit med om triggade dig. Själv var jag med om en sak som sårade mig oerhört djupt då en kär anhörig hängde ut mig i all min smuts till min bästa väns make. På min egen födelsedagsfest. I en och en halv timmes nattprat pratade hon om det eländiga liv hon haft med mig. Lagom till när jag verkligen försöker göra rätt. Så efter jobbet i måndags gick jag och köpte en flaska vin till tröst. Mådde verkligen inte bättre. Mår fortfarande dåligt, då detta inte försvinner på något sätt. Inget man kan sudda bort. Livet suger jävligt.:(

Hönapöna

Ja jag läste det i din tråd! Ja men visst är det väl märkligt att vi automatiskt vänder oss till den gamle vännen när vi inte mår bra? Den gamle vännen som inte vill oss annat än ont?

Hur gör friska människor som inte tar till A när de blir sårade??

AlkoDHyperD

Ca 60% av befolkningen räknas (hur man nu räknat ut det) ha en hyfsat trygg anknytning. Av dessa finns det säkert en del som inte heller har helt "friska" strategier när de blir sårade. Vi med otrygg anknytning har rätt taskigt utgångsläge, då vi ofta söker oss till personer som upprepar våra barndoms "trauman". Svårt att få tröst med andra ord, för en redan otrygg individ.
Annars tänker jag väl att ett friskt sätt att hantera besvikelser och sorg är att kunna ha den utan att döma sig själv, uttrycka sina behov, söka tröst och närhet. Har man tur finns trygga relationer där man är älskad för den man är och får bekräftelse i det, tröst i sorgen, har en egen upplevelse av att man är ok och känslan är ok som även speglas genom relationerna med andra.
Ofriska strategier då? Tja, droger i någon form, självskadebeteende, överaktivitet (prestera, vara igång, träna) , underaktivitet (offerroll, handlingsförlamning), aggressivitet eller motangrepp, älta och grubbla...you name it. Vet inte ens om de där sistnämnda skulle vara att föredra om jag fick välja själv faktiskt, fast dör av dem gör man kanske inte direkt, tynar bort möjligen.

Hönapöna

Ja men det får jag! Har inget hemma. Min man dricker inget heller då han vill stötta mig. Min äldsta son kommer bo hos oss de kommande 5 veckorna och han är som värsta alkoholpolisen! Jag har varit ärlig om mina problem till honom så han hällde ut all alkohol här hemma för 26 dagar sen ❤

Hönapöna

Den 20/2 fick jag nog av alkohol och idag är det den 20/3! Tänk vad tiden går fort!!!
Jag hade kunnat välja alkoholen under denna tid, en månad hade gått ändå. Men jag valde att inte bjuda in alkoholen och jag överlevde ändå.
Då jag tog ett återfall förra måndagen så räknar jag nykterheten som 1 månad -1 dag?

Kämpa på alla ni finingar med nykterheten! Idag kör vi en vit måndag!