Hur går det för dig? Tänker på dig och hoppas det inte är alltför illa.
Jag träffade honom en liten stund igår, på neutral mark. Han var ganska ok, dvs inte ren, för då vet jag hur han ser ut och beter sig...
Idag skickade han en bild på sin pappa, som ju var där på besök några dagar (åkte hem idag), vilket jag tyckte var skönt, att telefonen var lite tystare än vanligt. Men har ju också tänkt att "pappa" kan ju lika gärna vara någon annan kvinna, eftersom han bara hör av sig när "pappa" är ute med hunden och han är ensam... Blev alltså glad för bildbeviset och undrar till och med om det låg en sådan tanke bakom gesten... Men det är väl att tillskriva honom för stora egenskaper kanske. Han vill att jag ska komma dit ikväll, jag vill om han är nykter. Men det är han ju inte och jag tänker inte riskera att rasera allt igen, så det blir en ensam hemmakväll, som vanligt.
Kram

Saga689

som tänker på mig! Jag har precis som igår en ensamkväll i sovrummet. Han är nykter men efter gårdagens utspel så orkar jag knappt ens se honom faktiskt. Ingen ursäkt el ens en förklaring till allt dumt han sa igår. Han är ynklig och har ont i magen, svettas och är osäker på om han kan jobba på måndag....Jag tänker att det kanske är lika bra det för då blir jag ju stärkt med att jag inte behöver sånt här i mitt liv.
Jag har iallafall haft en fin dag på stan med min yngsta dotter. Blir så glad av mina barn. Hon berättade att hon vill bjuda mig på en resa i sommar för henne och mig!

Skönt med bildbeviset för då kanske du kan slappna av och tänka på dig själv lite. Det är ju svårt annars att tänka på sin egen framtid och vad man själv vill när man är under kaos och stress. Jag tänker att du slösar bort dig själv, vill inte döma dig och jag är ju likadan själv; ) Med det är ju såå mycket lättare att vara objektiv.

lizzbet

Skönt att höra att du haft en fin dag med dottern :) Tur att du har dina barn som skänker glädje och ger dig ork!
Jag vet vad du menar, känner inte att du dömer, det är guld värt att få svar även om de ibland kan vara lite obekväma ;)
Jag känner nog inte själv att jag slösar bort mig själv, jag mår bra nu när vi kan ha denna relation på avstånd så att säga. Är medveten om att den förmodligen tar slut när han hittar någon ny kvinna, för han vill ha det på sitt sätt, dvs nära, bo ihop och så. Jag njuter verkligen av min egentid nu och tänker att är det meningen att det ska vara vi, så blir det så, framtiden får utvisa. Men jag accepterar bara om det blir på mitt sätt :)
Hoppas du får sova gott inatt!

Saga689

Vad skönt det låter med tid för dig själv. Jag längtar tills jag har det på ett annat sätt än nu när jag är ensam i sovrummet hela helgerna och kvällarna.
Jag menar att man ju lägger ner hela sin tankekraft på dem och vänder och vrider på allt. Det tar ju mycket energi som man skulle kunna lägga på annat.

lizzbet

God morgon!
Ja, det är gör man och det är en lång och svår process att bryta (för mig). Man får försöka se på de framsteg man ändå gör, tänka tillbaka, ibland kanske bara en vecka och stärka sig med det :)
Jag förstår hur du kanske tänker, att jag hindrar mig från att släppa in någon ny man i mitt liv? Men så är det inte. Jag skilde mig för 1,5 år sedan efter många år i ett stabilt och tryggt äktenskap, träffade denna nya man av en slump, inget jag egentligen ville... Var ju glad över min nyvunna frihet, så allt blev så galet från början... Men det var så kul och raka motsatsen till mitt tidigare liv, så jag bara flöt med. Fel av mig? Kanske, men jag är glad över alla erfarenheter detta också gett mig :)
Jag har helt omvärderat min syn på LYCKA. I mitt fall ligger den inte i MAN, familj osv. Jag landar så sakta i mig själv nu, och lever mitt liv så som jag vill, det är så skönt :)

Saga689

Ja, jag har också omvärderat min syn på lycka. Mina barn är ju utflugna så jag kan tänka på mig själv på ett helt annat sätt nu. Jag har också äktenskap bakom mig med en man som fortfarande är en av mina bästa vänner. Jag mår mycket bättre i mig själv nu än för ett halvår sen. Är inte bitter och hoppas aldrig bli det heller. Jag vet att jag inte kan lägga min lycka i någon annans händer. Men det hindrar ju en inte från att tycka att situationen är sorglig.

lizzbet

Absolut inte, menar inte att förminska, det är mycket sorgligt.
Det är så skönt att skriva av sig tankar här, lite som en dagbok, men att man dessutom får svar ibland, någon som kommer med kloka ord och ger en nya sätt att se på saker :)

Saga689

Ja, detta forum betyder otroligt mycket! Jag mår så upp och ner, olika timme för timme, kastas mellan hopp och förtvivlan. Det är svårt för andra anhöriga runt omkring att förstå tror jag.

lizzbet

ensam, slutar anförtro sig till de gamla vännerna, för de förstår inte och tycker bara man är dum... Här förstår vi oftast varann, från alla "grupper" :)

Saga689

Var på samtal hos en diakon igår. Underbart! Hon har egen erfarenhet från att vara anhörig till en missbrukande man. Hon lever inte med honom nu. Ska fortsätta träffa henne. Jag har sagt till min sambo att jag skulle träffa henne. Han frågade ingenting om hur det gått på samtalet igår. Jag tror att han åtminstone druckit en 7.2 öl igår.

DrömmaBort

Skönt att höra att träffen var en bra upplevelse! Det är också viktigt att man får tala om saken med utomstående som inte delar ens vardag eller är ens släktingar eller jobbkompisar. Men förstås är det ju bra om man känner man trivs med den man skall diskutera med, har tillit för henne, och upplever hen vet vad man talar om och har något att ge. Speciellt som medberoende tror jag man hela tiden är litepå sin vakt, hur mycket vill jag berätta, yur mycket kan jag berätta, förstår hon, tycker hon jag är småaktig, överdriver, tokig, att jag lagt mej helt platt.

Saga689

Ja, hon förstår ju det här att man ena dagen är helt inställd på att lämna för att nästa dag få hopp om en gemensam framtid igen. Hon säger ju samma saker som vi här på forumet säger till varandra, att försöka koncentrera sig och ta hand om sig själv så mycket som det bara går.

Saga689

Nu börjar tjatet om att åka ner och köpa en nyutkommen ölsort.... Eftersom han frågar mig så säger jag ju nej. Han tjatar som ett barn och bygger upp en aggression. Jag ligger sjuk just nu och orkar verkligen inte med ngt bråk. Min sambo blir väldigt irriterad när jag nämner ordet alkoholist. Jag säger till honom att jag önskar ha en alkoholfri helg här hemma. Han säger att det känns som ett fängelse. Jag tycker inte alls om att ha den här mammarollen.

DrömmaBort

Den slinker man lätt i. Och hur gör man egentligen? Säger jag vill inte du dricker? Men hellst skulle man vilja den andra vaknade till det själv.

Jag har någon gång påpekat att eftersom barnen alltid borde ha en nykter vuxen i närheten, för att känna sej trygg och sådär praktiskt om något som kräver läkarbesök skulle hända, så betyder det att alltid om han dricker, så har jag "arbetsturen som ansvarig förälder" här hemma. Vilket ju inte är rimligt om det innefattar alla vardagar och helger. Eller överhuvudtaget utan att kolla, är det ok jag tar några öl ?(alltså jag undrar hur många här som verkligen kollar det med sin partner, jag känner ingen, ingen alkoholist i varje fall). Den resoneringen verkade han fatta.

Men jo, det där att bli kallad alkoholist är inte populärt... fast de kunde ju tänka efter själv, man kan ju använda nykter alkoholist bara beteendet var därefter.

Men om du är sjuk, borde han ju egentligen vara "ansvarig" (=nykter) ganska automatisk, fast det är det säkert få alkoholister som tänker.

Många vuxna frågar ju på fester "vem kör?" och så antas det det är helt klart och okej resten dricker hur mycket som hellst eller minst ett par glas. Två nycktra i samma bil är liksom inte okej...

Saga689

Jag tycker ju inte att jag kommer med pekpinnar eftersom han ju frågade mig. Dessutom var det ju hans egen idé att inte dricka denna helgen. Åh vad jag längtar bort när det är så här!

DrömmaBort

Jag har själv svårt att hålla mej. Och förstås, eftersom det var hans ide så tycker man han kunde följa den.

Men sen å andra sidan, min man kom nog till insikt först då jag började påpeka om drickandet precis då han tog första och andra ölen, och berättade hur det kändes och vad den inverkar på och hur det känns att han ignorerar det. Jag gjorde det oberoende att barnen stod brevid, och hos mina föräldrar då de frågade om hur en fest gick. Då gick det inte att ignorera. Inte slutade han direkt, men kom till insikt och slutade i egen takt.

Så om man alltid varit tyst och nöjd skulle här lullas på och varit i ett mycket värre träsk. Så ibland behövs "mammaprat" men ansvaret skall se till se förstår ligger hos dem, trots man påpekar.

Saga689

Jag har så svårt att hålla tyst. Jag vill inte bli en martyr som lider i tysthet. Vill vara rak och ärlig. Min sambo är så överkänslig tycker jag. Tål ingen kritik fastän det är han som väljer att dricka el som i dagens fall tjata om att han vill dricka. Själv kan han slänga ur sig både det ena och andra av sårande kritik. Det är mkt sällan jag kritiserar honom i ngt annat som inte har med alkohol att göra.

Saga689

I lördags blev det en kasse finöl. Bestämt mig för att inte säga ngt om det. Han vill gärna att jag ska dricka och vill prata om ölen. Han var på väldigt gott humör men förmanade mig noga om att inte komma med någon som helst kommentar om hans drickande. Han somnade kl 22 i soffan. Hörde nu på morgonen att han öppnade en öl. Han är i alla fall på gott humör.