Jag har levt med alkohol sen jag föddes och sett missbruk och bruk på alla nivåer. Vet att jag har en alkoholistgen och är därför livrädd för att hamna där. Har under de senaste åren levt singelliv och det har blivit mer och mer partyn, tjejfester, krogen och andra aktiviteter och alltid med alkohol som givet inslag. Jag försöker hitta på alla möjliga ursäkter för att kunna vara med utan att dricka men det är skitsvårt. Nu när jag verkligen inser att alkohol mest är ångest och jag vill ändra mina mönster så möter jag patrull. Jag ser att folk tycker det är jobbigt, de tycker att de inte kan slappna av, de saknar mina galna infall och jag ifrågasätter hela samhällets acceptans för att folk tycker det är ok att bli korkade och förgiftade.
Vad upplever ni? Ska man orka vara " kärringen mot strömmen" eller ska man bara acceptera att ok då, jag tar väl ett glas då...?
eftersom jag aldrig umgåtts direkt som inte är partymänniskor har jag svårt att tänka mig att hitta " roligt umgänge" på annat håll. Har många vänner som inte dricker men ofta är de så pretto och ordentliga så jag får mindervärdeskomplex...

tycker jag. Jag har haft ett stort umgänge där alkoholen flödat. Det var tråkigt utan alkohol. Livet blev tomt utan alkohol. Till slut hade både jag och sambon rejält beroende. Idag dricker vi inget. Av naturlig förklaring har vi inte samma umgänge längre. De gamla vännerna har inte ändrat beteende. Livet för dom är fortfarande tomt och värdelöst utan alkohol. Jag har sökt upp vänner där alkoholen inte är nödvändig för att ha ett kul och fint liv. För mig är jag den viktigaste personen i mitt liv. Jag är inte med på fester längre för jag gillar inte att umgås med berusade personer när jag själv är nykter. Har aldrig tålt det. Man får göra egna val när det gäller vänner. Vissa kan ju och tycker det är tevligt med fester och berusade människor, dom kan vara med nyktra. Du får väl fundera på hur dina alkoholproblem ser ut. Att vara kärringen mot strömmen handlar väl om att våga vara som man vill? Men visst tyckte många att jag och sambon blivit "religösa" när vi slutade med a. Alla har vi ansvar för vårt egna liv. Jag vill inte förstöra mer av mitt och familjens liv, genom att dricka a. Lätt val när man har konsekvensfacit...

Sisukas

Vad skönt att det här forumet finns och jag kan se att fler än jag brottas med dåligt ölsinne. Trodde ett tag att jag var unik i att tappa spärren . Har nu varit vit i tre veckor och blir förundrad över att så mycket i mitt liv kretsar runt A . Märker att kompisar i riskzonen tycker att det är jobbigt med mig just nu. Jag tror de föredrar att jag dricker, faktiskt

vill såklart inte att bästa fyllekompisen är nykter. Det har jag själv känt av när jag drack. En nykter hade ju stenkoll på allt och alla. Det var ju inte bra att vara full när barn var med. Var alla lite fulla så brydde man sig inte så mycket. Jag umgås bara med nyktra personer numera. Jag har ingen lust med fulla personer. Dom är faktiskt jobbiga. Svamlar, ältar, vill öppna sig, säger dumma saker utan att filtrera något. Fint att du Sisukas klarat 3 veckor!! Bra jobbat.. Kram

Vaniljsmak

Det är riktigt bra jobbat! Hur mår du nu? Om jag förstår dig rätt så hänger du fortfarande med vännerna som festar och dricker, hur känns det att vara med dem när de blir fulla?

Sisukas

Det är som ni säger. Tycker dom blir dumma , självcentrerade, högljudda och tråkiga. Känns sorgligt på fina människor att dom vill bli så och att det är svårare att umgås med dom och helt ärligt tappar jag lite respekt för dom...
Vet att jag inte kommer att kunna umgås med många av dom om jag inte själv dricker. Det är verkligen en intressant resa det här...