Jag har nyligen blivit sambo. Vi har varit ihop ett drygt år, och jag har gång på gång tyckt att han har en osund inställning till alkohol. Han dricker snabbt och blir jättefull. Egentligen tål han knappt ingenting. Han sluddrar, raglar, och jag får tvinga honom i säng. Han är inte våldsam, bara ynklig och patetisk. Senaste två veckorna har han varit asplakat fyra gg när jag kommit hem. Jag har misstänkt att han druckit vin i smyg, och igår kväll var jag noga med att kolla hur mkt vin som fanns kvar i tetran. I morse var den tom. Jag har skällt, både när han är full och nykter, och han har nu lovat att han ska söka hjälp. Min pappa var alkoholist, och jag tänker inte leva med en alkoholist. Jag har ställt ultimatum direkt. Idag kom han hem från jobbet tidigare. Full. Han kan inte svara på om han jobbat eller inte, eller om han kört rattfull. Framför allt kan han inte svara på varför han gör så här. Just nu sover han ruset av sig. Sen måste vi prata allvar. Vad ska jag säga/göra?

Bedrövadsambo

Efter incidenten för två veckor sedan kände jag att alla våra planer för framtiden bara dog. Vi skulle ju flytta till hus ihop om några år, bli gamla ihop. Men nu har jag börjat tänka liiite framåt i alla fall. Vi pratade ikväll om planer för nästa helg, och nästnästa, och faktiskt lite för sommaren också.

Nykteristen

Skön känsla för dig, bra att du kan släppa på känslorna o så smått ta in honom i din framtid och dina planer igen.
Hoppas verkligen det funkar för honom!

Bedrövadsambo

Idag vaknade vi båda pigga efter en helnykter fredagkväll. Vi har fixat och donat här hemma med sådant som länge behövt fixas. Känner oss så enormt nöjda båda två! Ikväll blev det pizza, och jag dricker vin och sambon alkoholfri cider. Köpte vin som bara räcker till mig ikväll, och sambon sa att det är helt okej för honom. Han är inte sugen, och vet att sällskapsdricka inte är någonting för honom.

Bedrövadsambo

Jag vill verkligen hoppas att sambons nykterhet ska bestå. Sakta men säkert vill jag bygga upp min tillit igen. På något sätt är jag glad att det här hände så tidigt i vårt samboskap. Upp med allt på bordet och prata om det ärligt. Annars hade nog min magkänsla fortsatt bråka med mig, och jag hade varit fortsatt vaksam och orolig över hans destruktiva drickande, och vi hade tjafsat om det. Nu är det istället en ickefråga. Han vill inte dricka, och han säger själv att han inte kan sällskapsdricka ens. Håll tummarna för att detta består! Än vågar jag inte ropa hej, men jag vill verkligen tro att nykterheten ska bestå.

InteMera

Det är fint att höra du känner mod att gå vidare tillsammans igen, att allt det nödvändiga är sagt och öppet diskuterat och ni med den totala ärligheten och öppenheten kan gå vidare. Tror det är ett bra sätt att återfå förhållandet och tilliten till en bra nivå, att vara öppen med det man känner. Känslor som kapslas in försvinner inte utan bygger bara murar och dolda försvar. När ni nu nått ett stadie där ni kan på riktigt prata och möta varandra ser framtiden för er ljus ut!

DrömmaBort

Jag tycker verkligen du har rätt att få tro på att det lyckas! Du kan ju inte vara med bara halft. Fint att ni kan tala öppet med varandra, då kan ni nog bättre stötta varandra då det behövs.

Bara du kommer ihåg att det inte är ditt ansvar om han klarar det och du och dina känslor och ditt mående ansvarar du själv för. Och som sagt, du kan ju gå om du vill.

Bedrövadsambo

Nästa helg har jag bokat en hotellnatt på ett slott i Skåne med kvällsbuffé, show och härlig hotellfrukost nästa morgon ????? Det ska bli så mysigt. Jag tänker dricka vin till maten och kanske köpa något mer i baren, men för sambon blir det läsk och vatten. Det är han helt inställd på. Lite utmanande kanske efter endast fyra nyktra veckor, men det är ju den här typen av aktiviteter som vi båda vill göra tillsammans. Att han inte dricker ska inte få oss att behöva avstå från det.

Bedrövadsambo

Imorgon är det tre veckor sedan min sambo blev nykter. Det går förvånansvärt bra. Är det inte väldigt vanligt när man slutat dricka att man blir nedstämd? Tycker mig märka det på min sambo, han är lite allmänt låg just nu. Han deltar i det dagliga, men tar inte initiativ till någonting, och han är väldigt trött. Sover mycket. Men jag tänker att det nog går över, det gör det ju alltid förr eller senare. Nästa helg har jag bokat in oss på hotell med show och det ska bli så kul ? Lite spännande också att se hur sambon hanterar sin nykterhet i en miljö där många, inklusive jag, dricker och han inte kan "skylla" på bilkörning. Men jag utgår från att det går bra.

DrömmaBort

Har nog också förstått omställningen kan ta på krafterna och att det kan vara jobbigt med annat nytt samtidigt. Sen finns det förstås de som maniskt börjar göra något annat i stället. Och ibland kan de ha väldigt tufft psykiskt fast de kanske inte alltid vill medge det just då. Men det kan synas som nedstämdhet eller irritation.

Men säkert bra du visar du vill vara med honom och att du vill ha roligt också utan alkohol. Att man inte behöver sitta hemma för att man är nykter.

Hej! Jag har läst din tråd och är glad för er skull att ni verkar ha satt fingret på problemet och vidtagit åtgärder. Skönt! Dock är jag tveksam till dina planer för nästa helg.. Jag förstår inte riktigt varför du ska utmana din sambo genom att dricka både vin och "nåt annat från baren" när han är precis i begynnelsen av sin vita resa? Behöver du dricka om inte han gör det?
Egentligen tycker jag att det är vanskligt att redan efter tre veckor dra så stora växlar på hans nykterhet som du tycks göra? Jag vill inte vara nån olyckskorp på något vis, men ha i åtanke att det är väldigt kort tid han hållit sig nykter än så länge...

Bedrövadsambo

I min förra relation var allt en långbänk. Skulle vi köpa en soffa var det en femårsplan. I min nuvarande relation är det snabba ryck, och det älskar jag. Ikväll sa jag "vi skulle boka en resa i sep-okt, ha något att se fram emot." En timme senare har vi bokat en resa till Barcelona ????? Jag är kanske dum som vågar tro på att vi ens är ihop då. Men jag kan inte leva i ett samboskap utan att tro på det. Och vi har förstås avbeställningsskydd. I värsta fall får jag väl ta en kompis med mig.

Bedrövadsambo

Hur mycket frestar jag honom när jag dricker själv? Men han säger själv "det är absolut okej för mig om du dricker, men jag ska inte göra det". Han verkar väldigt klar och bestämd på den punkten.

Bedrövadsambo

I tre veckor har sambon varit nykter och jag är väldigt stolt och glad ? Vågar tro på att det kommer att gå bra. Han är väldigt trött och lite nedstämd, men det är ju inte så konstigt. Kroppen behöver ju tid att läka.

Bedrövadsambo

Sambon säger själv att han på allvar ända sen i somras funderat mycket på sitt sätt att dricka. Alltid dricka till det tar slut, ofta bli apfull, sluddra och ragla, låg tolerans, svår bakfylla. Och vi har ju bråkat om det en del. Så incidenten för tre veckor sedan blev liksom droppen för honom. Och mig också. Men jag är som sagt glad och stolt över hur bra det faktiskt gått hittills. Det som är viktigast att vara vaksam på nu är frågeställningen "men jag har ju skött mig så bra, så ett litet glas vin kan väl inte skada?" Inte ett ord om det än, men jag vet ju inte vad som pågår i sambons skalle.

Bedrövadsambo

Fyra nyktra veckor för sambon på söndag. Underbart! Men han verkar helt ha tappat intressset för sex. Är bara trött och gäspar hela tiden. Är det bara att gilla läget? Lite trist faktiskt, även om jag föredrar honom nykter ?

Bedrövadsambo

Idag har min sambo varit nykter i fyra veckor. I helgen har vi haft det mysigt på hotell med god mat och show. Jag drack vin och han drack vatten. Han säger att han inte känner sig sugen alls, men jag vet inte om han är helt ärlig. Fast varför skulle han ljuga om det? För att lugna mig så jag inte oroar mig för återfall? Jag är så otroligt glad över att han valde mig och vårt gemensamma liv framför drickandet. Och det säger jag till honom också. Några garantier finns förstås aldrig, men jag utgår från att det går fortsatt bra. Jag tror på oss ❤️

Bedrövadsambo

Fem veckor, dvs 35 dagar, har sambon varit nykter nu, och jag är så tacksam för varenda dag ❤️ Han är fortsatt rätt så trött, så han sover mycket. Men vi har fått mycket gjort i helgen. Skurat balkong och planterat blommor, städat och veckohandlat, och vi har gjort allt tillsammans.

DrömmaBort

Känner mej riktigt glad då jag läser.
Det där med trötthet verkar vanligt, och samtidigt får man kanske en helder gjort då inte A tar all tid. Men ofta har ju alkoholen användts för att orka eller för att bedöva andra känslor och jobbiga känslor. Och när man slutat kanske tröttheten och orsakerna till drickandet finns kvar. Det kan finnas mycket att tänka om, fast man skulle veta vad man vill tar omställningen på krafterna, helt oavsett hur mycketproblem själva avvänjningen orsakar.
Vi har här så mycket otalt. Så många bråk vi inte bråkat. Allt har bara sopats undan i väntan på "bättre tider". Och inte så mycket tid har lagts undan för oss. Så nu då vi försöker hitta tillbaka bräkar i som aldrig förr, och det känns ju rätt hemskt. Hittar tillbaka emellanåt, men har liksom inga rutiner för det. Han tror mer på man gör som man känner, jag skulle mer vilja pricka in gemensam tid, oberoende om detsen alla gånger blir så lyckat. Hellre detän att igen väntapå den ideala stunden som aldrig kommer.

Men jo, folk kan sura och vara arga som nyktra också. Och jag är inte bättre själv trots här varit a-fritt. Jag hoppas ändå vi orkar jobba vidare, för jobb krävs det för att det ska lyckas. Har nu halft fått tala ut med ett proffs, via ett annat sammanhang där vi gått och diskuterat barnen, men inte just om parförhållandet. Och kommer att båda gå dit skilt nu och sen kolla hur vi jobbar vidare.

Hoppas ni orkar vidare en dag i sänder. :) Tycker alltså det är bra om han kan vila ut och ni verkar ju ha gemensamma mål och sysselsättningar.