Hej!
Jag är ny här.
Jag började med att läsa lite av era berättelse o det känns trösterikt att det finns hopp.
Min man har druckit i ca 10 års tid. Ett tag drack han varje dag, stängde in sig i vårt kontor o spelade poker. Nu har han slutat med pokern som väl är, men alkoholen finns kvar. Vi har 2 döttrar 13 o 15 år gamla, den äldsta har ångest o den yngsta är ledsen. Min man lider av depression pga en mycket svår barndom. Det är detta han flyr ifrån tror jag.
Han brukar göra avtal med mig där han bestämmer hur han ska dricka. Just nu har han enligt honom själv rätt att dricka 3 dagar i veckan, men detta håller han självklart inte utan denna veckan är han inne på 5 :e dagen i rad. Han gömmer ölburkar överallt, o när jag pratar med honom o säger att detta inte är ok. Då blir han otroligt nog arg på mig? Just nu hotar han med skilsmässa... ( detta händer ganska ofta)
Om jag tolkar honom rätt så ska han få göra som han vill och jag ska bara le och vara glad.
Jag vet att jag borde lämna honom men jag har inte kommit så långt än. Jag hoppas på, som de flesta i min situation gör, att han ska bli bättre.
Grejen är att jag känner mig så ensam o ledsen, jag har ingen som jag kan prata med eller som bara kan sitta o hålla om mig.
Han säger att han måste dricka för att få en stunds glädje? Är det nån som vet om alkoholister tänker så??
Kram