I tisdags bestämde jag mig...att denna helg skall bli en extra lång och vit helg (torsdag-söndag). Den första vita helgen på minst ett år. Kan inte minnas att jag skulle ha haft en vit fredag under hela 2016 (kanske inte 2015 heller!!). Men idag är en vit dag och en vit kväll. Första vita dagen var igår (kan tilläggas, bara den andra vita dagen totalt under januari i år...), den gick rätt så bra, förutom många tankar om jag skulle svänga in via systemet och handla vin när jag var påväg till en danskurs på kvällen. Jag var ute i god tid före kursen, så jag skulle ha hunnit, men lyckades ändra tankarna i sista minuten och ta den rätta svängen i rondellen, dvs vägen som ledde bort från systemet. Och jag var mycket nöjd när jag vaknade nykter imorse, efter en helt okej natt med sömn faktiskt, trodde jag skulle få mardrömmar och svettas, men det gjorde jag inte. Kanhända det kommer senare, om det kommer.... Jag har ju inte erfarenhet av så många vita dagar i rad under de senaste 2 åren. Så är smått orolig om jag kommer att få mycket abstinens.
Idag har jag dock inte känt av någon abstinens, men suget har varit sååå jobbigt! Det började redan vid 13-tiden när jag jobbade, jobbar hemifrån på distans de dagar som jag inte har jobbresor, reser ca 2 dagar per vecka, ibland kan det vara veckor som jag inte alls behöver resa. Men detta hemma-kontor jobb har ju samtidigt bidragit till mitt beroende, för jag kan lätt börja dricka vid 17-18 tiden när jag slutat jobba och hålla på till midnatt, då slockna i säng, palla mig upp vid 9, då jag inte ännu alls är i sådant skick att jag skulle vilja visa mig för folk, men det behöver jag inte heller, jag kan va kvar i pyjamasen och börja kvickna till i huvudet först kring lunch. Men jag gör ju inget bra jobb enligt mig själv, inte fått några klagomål än så länge för jag har skött allt som skall göras. Och under jobbresorna dricker jag mindre än hemma för att vara representabel och kunna träffa folk. Nå, detta en parentes, ursäkta om det blev för mycket jobbsnack, men kanske det finns någon här som hållit på likadant?
Vad jag egentligen tänkte skriva om var mitt sug idag, eftersom det är fredag....jag har ofta på fredagar unnat mig ett (eller två) glas vin redan till lunch, speciellt om jag legat bra till med jobbet och tänkt att jag kan avsluta dagen redan vid 16-tiden. Så idag hade jag inget vin hemma, och började den inre kampen mot hjärnan redan 13 tiden om jag skulle åka o köpa vin eller inte....och den kampen höll i sig mer eller mindre fram till dess att jag visste att nu är systemet stängt. I sista minuten tänkte jag ändra mig, 15 minuter innan de stänger bytte jag byxor och tog på mig jackan och var påväg att åka och köpa.... jag bor (tyvärr) bara ca 5 km från systemet så med bil hinner jag dit på 10 minuter. Det är många kvällar som jag rusat iväg strax innan stängning då jag fått panik över att jag inte har något vin hemma, fast jag hade bestämt mig för en vit dag, som förstås inte blev vit då. Men NU ikväll blev min dag vit!! Är nog jättenöjd nu att jag kan skriva det. Men samtidigt förskräckt att skall jag behöva ha en sådan här kamp mot suget varje dag nu!? Är det någon som vet när suget lättar? Mitt drömscenario skulle vara att det skulle kunna gå många dagar utan att jag ens tänker på vin, men kanske det är en utopi för en beroende person.
I alla fall är mitt mål nu att först klara 4 vita dagar nu under helgen (tors-sön) och sen utöka det till åtminstone januari ut. För att få ett avbrott i drickandet och se hur jag mår som nykter. Men jag inser ju att det blir en kamp...därför skriver jag här. Tack för att du orkade läsa!

Elias

Stort steg du tar ikväll!
Bakfull på måndag är ingen höjdare... Talar av egen erfarenhet, men det går att förändra och nu är du på väg!
Ser fram mot dina rader ikväll.
/E

NyaMagnus

Hej Coco!
Jag har följt din tråd och känner igen massor i din beskrivning. Jag har hafta exakt samma svängningar och brottningsmatcher som du. Så kan det vara till en början. Jag lade nyss upp en ny tråd (att ta farväl av en vän) som du gärna får läsa och kommentera. Där står att läsa hur jag nu till sist kommit fram till en övertygelse om att nu är det slut.

Mitt tips, som jag testade i helgen, var att ta mod till mig att berätta för ett par vänner. De lyssnade länge på min berättelse och jag valde verkligen att berätta allt. Jag titulerade mig själv alkoholist vid flertalet tillfällen och de fortsatte att lyssna. Jag var livrädd för hur deras reaktion skulle bli. Efter jag berättat klart uppstod en kort tystnad varpå en av vännerna sade: "OK det hade jag inte förstått men nu undrar jag bara en sak, hur kan vi hjälpa till?" Han och hans hustru kommer nu regelbundet förbi och tar med mig på promenader, vi skruvar med gamla mopeder, åker skoter. Kort, vi gör aktiviteter tillsammans helt naturligt och han vill verkligen veta hur det känns att vara alkoholist samt lära sig hur han kan stötta.

Beslutet att berätta har således varit rätt. Jag vill inte göra honom eller mig själv besviken. Alltså större anledning att INTE stanna till på Apoteket röda näsan. Fortsatt lycka till!!

Coco79

Hej också NyaMagnus! Roligt att du läst vad jag skrivit. Jag har också läst din tråd, skall kommentera åt dig där.

Mitt möte ikväll ja...huhuh, blev inte som jag planerat. Jag åkte dit, var på plats en halv timme innan det skulle börja. Parkerade bilen så jag kunde se och iaktta vem som gick in i porten. Var så otroligt nervös! Jag visste inte om jag skulle våga eller inte. Satt och observerade i 20 minuter, och på den tiden kom det bara män, i olika åldrar, men de flesta äldre än mig gissar jag (jag är 37). Min rädsla var ju att eftersom jag bor i en mindre stad så är tröskeln att gå på ett möte högre, i alla fall för mig. Skulle jag bo kvar i huvudstaden som jag gjorde tidigare så skulle det vara enklare att smälta in som vem som helst. Här på 'landet' upplever jag att folk iakttar en mer och jag gillar inte den känslan.

Nåväl. Jag vågade mig fram till dörren, klev in och noterade att mötet var en trappa ner i källaren. Dörren dit var öppen och det doftade kaffe och hördes en massa skratt. Jag hörde bara mansröster (gubbar :)). Sen hörde jag den man som jag tror var ledaren, han frågade vad klockan var och om mötet kunde börja. Det var fem minuter kvar. Då vände jag och gick. Jag VÅGADE INTE!

Men det gör ingenting. Jag har ändå varit nykter idag. Åkte via en butik (inte bolaget!) och pratade därefter med en kompis i en timme. Hon är min bästa vän och jobbar som sjuksköterska inom psykiatrin, ändå har jag inte berättat något åt henne om mina problem (ännu). Kanske är det som du skriver Magnus klokt att göra det, för att få stöd från någon. Jag skall fundera på det.

Jag skall ändå ha som mål att gå på ett AA-möte snart. Trots att jag bor i den här mindre staden så finns det möten varje vardagkväll samt lördag förmiddag. Och på måndagar, av någon anledning, är det möte på två olika ställen, ett i centrum och ett några km utanför centrum. Jag hade idag tänkt gå på det i centrum, men kanske det var fel plats för mig. Kanske det finns några kvinnor på det andra stället? Jag skall gå och spana där någon dag också och kanske våga delta då. Hur har andra gjort med sitt första AA-möte och framför allt vågat?

Wow! Så himla tufft att "komma så långt iaf!!! Själv sitter jag hemma och läser och begrundar allt det ni delar med er av.... KÄMPAR är / gör vi allihopa iaf.
Kram!

M66

Hög igenkänningsfaktor med AA-mötet. Jag har själv varit på väg ett par gånger men vänt. Men en dag snart ska jag ta mig dit. Jag har försökt ändra mina alkoholvanor vid flera tillfällen men inte hittat rätt. Jag vet att vi är många som känner ambivalens inför att ändra vårt drickande, men viljan saknas verkligen inte. Har läst om din starka vilja och känner mig peppad nu. Hade själv en riktigt dålig helg. Halvt borta hela dagen igår och fortfarande nattsvettningar mot dagens morgon. Sur, trött och besviken tog jag mod till mig och ringde "Alkohollinjen". Efter att själv ha försökt ändra flera gånger och läst alla kloka inlägg här har jag äntligen förstått att jag inte reder ut detta på egen hand. Fick frågan på Alkohollinjen om jag ville delta i en forskningsstudie. Jag sa förstås ja direkt. Jag hoppas att det kan öka min motivation. Jag kommer att bli uppringd under veckan för besked och delar gärna med mig om jag blir antagen.

Jag hoppas på att kunna klara helgen utan alkohol. Det blir i så fall den första på många år. Men allt har, som du också skriver, blivit slentrian. Visst kan man unna sig en flaska vin mitt i veckan och ett par till under helgen. Men NEJ! Ibland känns det bara tragiskt att korka upp den där flaskan och sätta sig framför TV:n. Det måste finnas något annat!

Jag måste boka in något på fredag e. m. och lördag fram till 15 (Då bolaget stänger...).

Håller tummarna för dig Coco79!

Elias

Att du tog dig till lokalen är ju en seger i sig, din vilja är bevisligen närvarande. Och dagen nykter, en bra början på veckan även om du var bakfyllesvajig i morse...
När du ändå kommit så långt kanske du skulle prova att ringa Alkohollinjen som M66 gjorde. Det är anonymt, som jag förstår det.
Kan tyvärr inte dela med mig av erfarenheter av AA-möten, har aldrig kommit iväg på något.
Kämpa på nu, vi är många som tror på dig och håller både tummar och tår!!!

Emma73

Åh vad bra att du tog dig dit, även fast du vände. Har också funderat på AA möte för att få ännu mer push. Men jag tittar på möten i andra städer, just för jag vill känna mig säker och anonym...
Kram

Coco79

Hej alla! Så glad över era kommentarer.
M66 - meddela gärna vad du får för återkopping från Alkohollinjen! Det är något jag inte tänkt på, att det går att ringa dit. Vad är deras funktion? Att få prata av sig eller hjälper dom en vidare till nån behandling? Då kan man väl inte vara anonym?
Jag har klarat en helg utan alkohol under detta år, så förstår verkligen ditt dilemma.
Jag kommer att möta flera utmaningar denna vecka men börjar nu idag med en till vit dag. Känns okej just nu även om jag inte känner mig så utvilad. Första natten efter en vit dag sover jag alltid oroligt. Känns som att sömnen är bättre när jag druckit men det är väl bara något jag lurar mig själv med. Hoppas sömnen som nykter blir bättre med tiden.

Elias - hur fungerar det med företagshälsovården på ditt företag? Jag menar, om jag vänder mig till företagshälsovården så kommer min chef då att bli underrättad om mina problem? Jag skulle ju önska att det var sekretess där, men företaget måste ju betala så får de också reda på vad de betalar för?? Jag menar om jag t.ex skulle få gå i nån terapi. Jag drar mig för att ringa och fråga.

NyaMagnus

...kan jag meddela att det är lagstadgat att vi måste hjälpa personal med alkoholproblem. Du kan inte förlora jobbet för att du försöker fixa till ditt liv. Genom att tala med din chef, som troligen gärna vill hjälpa dig, så har du öppnat dörren för att få hjälp och samtidigt stängt en av dörrarna till att falla tillbaka. Win-win läge alltså.

Dessutom kommer du då igång med processen att berätta om ditt problem för din omgivning. Varje gång du involverar någon så stänger du ytterligare en dörr för farbror alkohol.

Kör hårt!

Coco79

Efter den första vita dagen så börjar nu suget infinna sig redan såhär tidigt på eftermiddagen på dag två. Jag visste det, för det har alltid varit så. När jag nu ätit en sen lunch så börjar tankarna...inte så många timmar kvar att jobba, och hej, jag firar ju idag att jag fått fast anställning efter en 6 mån prövotid!!
Skriver här bara för att få det sagt och få några till minuter att gå, sen skall jag jobba lite igen.
Jag tänker också att oj vad jag skulle vara värd en flaska mousserande vin nu (eller champagne?!), det är ju bara ca 11% och en flaska är ju inte så mycket. Många andra kvällar har jag druckit två. Om jag skulle åka och köpa bara en flaska.
Alltså vad sjukt!! En flaska för mig som kvinna vid samma tillfälle är ju mer än för mycket! Men så allvarligt har mitt beroende blivit.

Magnus - tack för din kommentar som arbetsgivare. Jag har tyvärr inte så bra kontakt med min chef (hon är väldigt frånvarande) så drar mig för att söka hjälp via jobbet, även om det kanske skulle vara den bästa lösningen och ge mig den bästa hjälpen. Däremot har jag jättebra kontakt med den person som är ledare för det projekt jag jobbar med, men hon är inte min kollega utan vår kund, så jag känner att jag inte kan gå via henne heller.

NyaMagnus

Fundera inte bara över hur gott och skönt det skulle vara och dricka bubbel. Fundera hela vägen. Dvs. låt säga att du köper flaskan, dricker den och mår (?) bra. Men hur mår du imorgon? Förmodligen dåligt med ångest och illamående smat en massa skuld mot dig själv.

Känns det lika bra efter denna tanke? Förmodligen inte. Tag en promenad istället.

Håll ut nu! Skriv igen om det blir outhärdligt så hjälps vi åt.

NyaMagnus

....att gratulera till jobbet! Hurra för fast anställning! Ytterligare en anledning att hoppa "gröna skylten" :-)

Coco79

Bra att du får mig att tänka! Nu kommer jag nog att klara mig några timmar till! Skall på bostadsföreningens årsmöte så blir ett litet avbrott från att bara vara hemma ikväll. Sen efter det vet jag inte hur det går. Bolaget kanske hinner stänga innan mötet är klart...

Och tack för gratulationen! Bra med fast anställning, även om jag ju måste medge att jag inte direkt brinner för det jag gör, men något måste jag ju jobba med och för tillfället vet jag inget alternativ. Men har de senaste månaderna börjat fundera i olika banor angående jobbet också, kanske ännu gå nån annan utbildning och hinna byta bransch helt. Tror jag skulle må bättre av något sånt också. Helst skulle jag vilja jobba med djur, istället för med deadlines och mest via datorn som jag gör nu.

Det är klart att det är bra om man har ett jobb och en arbetsledning som är villig att hjälpa en när det gäller alkoholproblem, att man får vara öppen med det. Samtidigt gäller det att känna sig för: även om det finns en lagstadgad skyldighet från arbetsgivaren att hjälpa sin fastanställde (iofs är alla anställningar tillsvidareanställningar...!), så är det inte alltid så det funkar i praktiken. Ag kan alltid slinka undan, skylla på något annat för att på olika innovativa sätt göra sig av med en kostsam, eller på annat sätt oönskad anställd. Tråkigt om jag skräms, men det är nog tyvärr en realitet att räkna med.

AlkoDHyperD

Du har varit på ditt arbete och kanske befinner du dig nu på årsmötet. Det du behöver efter en sån lång och påfrestande (kan jag tänka mig iallafall) dag är en nypa frisk luft och vila. Lite kvällsmat. En god natts sömn. Imorgon är en ny dag och våren är här!

Litetill

Finns ett utmärkt alkoholfritt (0,0%) på Systembolaget som heter Richard Juhlin. Ger garanterat ingen baksmälla eller ångest om man dricker hela!

AlkoDHyperD

Beror ju helt på vad man har för relationer med chef och arvetskamrater. Och om det finns någon fördel att berätta. Handlar det om att få hjälp från företagshälsovården kan man be om det utan att berätta varför. Handlar det om att man vill ha stöttning kanske det räcker med någon man känner förtroende för. Det är inte alltid till ens fördel att vara öppen med allt, särskilt inte om problemen ännu inte gett konsekvenser i arbetet. Om klimatet är dömande kan man riskera onödig misstänksamhet och en missbrukaridentitet som inte gagnar nykterheten. Är man ny på en arbetsplats kan det till och med vara en chans att skapa en helt ny identitet som den hälsosamma nykteristen. I ditt fall kan iklädandet av en ny roll kanske bidra till att du lever dig in i den.
Själv är jag öppen med allt, men har också arbetat länge på samma ställe och har en given plats i en arbetsgrupp där det är högt i tak. Mina alkoholproblem ser ju annorlunda ut. Helnykter för det mesta med ett fåtal perioder då jag druckit, dock aldrig på arbetstid.

Ellan

Hej,
Jag tog steget och gick in till värmen och kaffedoften. Nykomlingar är extra välkomnade. Alla har ju varit där en gång. Jag bor inte heller i någon storstad och det är mest män/gubbar på mötena. Jag är som sagt kvinna och 41. Men vad jag gillar "mina gubbar. Det är så mycket omtanke och värme. Det kommer andra kvinnor oxå, dock inte lika många. Det är dock en gemenskap som inte går att förklara. En samhörighet där vi delar sorg, ångest, glädje och framgång. Det kan kännas förvirrande i början men det har för mig blivit en trygghet. Å jag sticker säkert ut på mitt sätt.?
Ja hur tänkte jag när jag klev in... jag bestämde mig för att inget jag möter på mötet kan vara värre än att sitta hemma ensam med min ångest. Inget! Att gå på möte är inget skamligt snarare en ansvarstagande och snäll handling mot sig själv. För den som väljer den vägen förstås. Inget tåtrampande för de som väljer en annan väg. Jag har ännu inte stött på någon jag känner sedan tidigare men skulle någon dyka upp så har vi ju samma problem.
Du tog ett steg genom att åka dit. Nästa gång kanske du går in i värmen.❤

Kram!

Coco79

Yes! Jag lyckades med den inre dialogen och åkte inte och köpte vin idag. Jag skulle ha hunnit, för årsmötet tog kortare tid än jag hade trott, så när vi var färdiga var bolaget öppet ännu 45 min. Ååå så många gånger jag tänkt som idag. Dvs blivit sugen på vin redan under tidig eftermiddag, och sen tänkt från och till fram till dess att bolaget stänger att skall jag åka och handla eller ej, och 95% av gångerna har jag åkt.... Det blir ju också tungt i längden att behöva gå den kampen så ofta. Önskar att jag kunde programmera om hjärnan med bara ett 'klick' och sen skulle sådana jobbiga tankar var borta. Men nej...jag hoppas innerligt att det blir lättare med tiden.
Lyckligtvis är det något positivt när jag avstår, och det är att jag inte är sugen sen senare på kvällen, när jag ändå vet att jag inte kan få vin nånstans ifrån. Då kan jag känna mig nöjd och nästan tänka att varför satte jag så mycket av tiden under dagen till att älta tankarna för och emot. Tänk vad mycket mer jag kunde få ut av tiden om jag inte behövde ha dessa tankar under så stor del av dagen.

Coco79

Hej Dionysa och AlkoDHyperD!
Jag förstår båda eras resonemang. Själv vill jag inte berätta på jobbet, i varje fall inte än. Jag jobbar som sagt hemifrån de dagar jag inte har jobbresor, dvs ca hälften av arbetstiden träffar jag inga kollegor utan är ensam hemma med datorn och telefon som arbetsredskap. Men som tur kan jag ändå inte vara berusad på arbetstid, fast jag är hemma. Det kan ju ringa nån och så hörs det på min röst. Så jag har varit ganska försiktig under vanlig kontorstid, men visst har det hänt att jag tagit 1 glas vin till lunch t.ex på en fredag, eller börjat dricka redan kl 16 någon dag, men då bara 1-2 glas till dess jag är säker att ingen längre försöker nå mig den dagen. Som tur ändå har detta inte hänt alltför ofta och jag har inte blivit 'tagen på bar gärning' (ännu, därför måste jag få en ändring innan så sker).

Största orsaken för mig att inte ännu tala om mina problem på jobbet är att jag inte fått det förtroendet för min chef, att jag skulle vilja ta upp en sådan sak med henne. Företagshälsovården kan jag eventuellt tänka mig, men är rädd att de skall skvallra till jobbet, men det får de väl inte?!