av MondayMorning

min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

miss lyckad
fre, 2017-03-31 - 00:15

Pratade med en arbetskamrat som också håller på med en ADHD-utredning. Hon tycker det går väldigt fort. Tror hon har gjort sammanlagt 4 besök sen kommer resultatet. Tur att du är en stark tjej som vet vad du vill, när du träffar på sjukvårdspersonal som saknar ödmjukhet. Tyvärr så finns det överallt. Som tur är finns det väldigt många duktiga också, som vet vad ett bra bemötande innebär... Ännu mer styrka och kraft till dig... Kram..

Sisyfos
fre, 2017-03-31 - 03:48

... borde hon få faktiskt. Jag blir alldeles kall när jag läser din beskrivning av besöket. Hade nog inte spelat någon roll om hon läst journalen eller inte. Kanske hade hon läst ändå, men har svårt att ta in andemeningen i skriven text, för om hon fattat någonting av människor med ADHD, så är väl första steget ändå att kanske göra ett besöksrum så lämpligt som möjligt. Patientperspektiv! Eller kan det vara en taktik från hennes sida att försöka trigga alla punkter samtidigt som stressar? Jag har nog inte ADHD, men kanske skulle bli bedömd att sakna impulskontroll för jag vet inte om jag skulle ha kunnat hålla mig så lugn som du i det där läget. Särskilt inte när hon sa att "hon bestämmer" fortsättningen..,,
All min beundran till dig! Funderar på att hon faktiskt sa att du måste vara nykter 4 ggr... undrar hur många av hennes patienter som måste styrka sig med en rejäl slurk för att klara mötet.
Hon känns klart olämplig faktiskt! Tur att du är lugn, stabil och nykter! Och att det inte är henne du träffar sen. ?

AlkoDHyperD
fre, 2017-03-31 - 06:14

Lider med dig och ör mycket imponerad över din självbehärskning!
Tänkte mig ett lite längre svar, men tappade bort tiden. Fortsättning följer.
Du är grym!???
ps. Synd att du inte hade på dig Spola Kröken-tröjan.

MondayMorning
fre, 2017-03-31 - 18:24

Ja det sa hon med. Typ 4 veckor. Ödmjukhet kan hon inte ens stava till den damen. Min läkare på R1 ringde upp mig långt efter stängning, då min terapeut berättat för honom att jag har upplevt kraftig A-sug (för några månader sedan när jag klippte sönder kreditkortet) Han tog sig tid och ringde kl 20.00 på kvällen för att kolla hur jag mådde. Det är en bra läkare. Han bryr sig genuint om mig.

Nu är jag utskriven från R1 men jag kan ringa min terapeut eller läkare där precis när jag vill om jag behöver.

MondayMorning
fre, 2017-03-31 - 18:36

Vi hade en tråd tidigare som Hillary skrev om att hon hade ringt till beroende mottagningen och då hade dessa gjort en orosanmälan direkt. Jag höll lugnet i mig själv, jag tänkte om jag ställer till en scen så kommer väl soc och knackar på dörren. Det vill jag inte. R1 har inte gjort någon så jag antar att ingen oro finns.

Hon fick mig att känna mig korkad. Som att jag inte fattar själv att jag ska ta mig en fylla om jag ska dit.
Sen sa hon: Så du vet så kommer du få kissa för kontroll när du kommer hit.
Vet ej varför, jag är där av fri vilja och utredningen är på mitt eget intiativ.
Jag är ju heller inte där för A-problemen.

Ja ja vi får se hur det går. Skriver mer om det senare.

Tack för stöd o Kram

MondayMorning
fre, 2017-03-31 - 18:52

Ja och dessbättre så krävs det lite mer än en galen psykiatriker för att fälla mig just nu.
Just nu är det så. Men...
En annan dag när man är mindre stark kan det räcka att någon försöker sätta sig på en så är det kört...

Dionysa
fre, 2017-03-31 - 19:00

Det här med galna psykiatriker och motsvarande: kul, jag menar "kul"... att höra din beskrivning! Jag har tyvärr stött på motsvarande alltför många gånger, både som yrkesverksam inom branschen och som "kund". Varför är det så? Kanske för att psyke och missbrukarsektorn är så nedvärderad?

AlkoDHyperD
fre, 2017-03-31 - 22:09

Antar att du fått komma dit efter en remiss skriven av någon, eller egenremiss?
Oavsett vilket har vi ju fritt vårdval, så du skulle ju kunna byta. Trots skinn på näsan och självförtroende är man som patient i beroendeställning. Om utredningen kommer fram till en diagnos och eventuell medicin blir aktuell kommer ju psykiatern i värsta fall bli din läkare under lång tid. Ett eller två sådana möten klarar man, men en långvarig kontakt kräver tilltro och ömsesidig respekt. Att bli förnedrad är ingenting någon av oss behöver. Det kan komma stunder då du verkligen behöver en läkarkontakt som ger stöd och trygghet.
Jag kan ta min läkare på öppenpsyk som ett exempel. Varje gång vi träffats har jag gått därifrån med en känsla av trygghet. Därför kan jag vara ärlig om hur jag mår, diskutera mediciner utan att bli missförstådd för att bara vilja ha knark utskrivet. Jag bad om en akuttid veckan efter mitt återfall. Sa visserligen inte att jag druckit såna mängder redan, men att jag behövde hjälp för att jag var rädd att återgå till mitt gamla missbruk. Han förstår nog mer än han säger, men visar det på ett snyggt sätt, genom att hitta lindring och lösningar utan att anklaga. Innan det besöket hade jag inte bestämt mig för om jag skulle fortsätta supa eller inte. Efteråt gav jag nykterheten en chans och där är jag fortfarande. Det finns bra läkare och det finns bra psykiatriska mottagningar.
Finns det en möjlighet att byta så ska du inte finna dig i att bli bemött så som du blivit.

AlkoDHyperD
fre, 2017-03-31 - 22:22

Om man nedvärderar missbrukare och människor som har psykisk sjukdom, varför väljer man då att bli psykiater? Varför inte ortoped eller veterinär istället?
Om jag nedvärderade mina patienter skulle det ju kännas rätt meningslöst att gå till jobbet.
Det är ju som att vara vegan och jobba på slakteri, eller en bagare som är strikt LCHF-anhängare. Det går inte ihop helt enkelt.
Och ändå. Du har ju rätt. Kanske är det själv maktpositionen som en del mönniskor inte kan hantera.

Ikaros
fre, 2017-03-31 - 22:39

Hej MM
Jag tycker du skall skriva ett brev och begära en annan läkare. För att en behandling skall kunna bli bra krävs ett ömsesidigt förtroende.
vänligen Ikaros

MondayMorning
fre, 2017-03-31 - 23:04

på egen begäran men av min behandlande läkare på Riddargatan 1. Jag ska träffa en sköterska den 10/4 och får jag inte ett bra bemötande då så ringer jag min läkare på R1 och ber som skicka en ny remiss till en annan klinik. Tydligen har Magnus Huss-kliniken kortast väntetid. Och jag tror jag förstår varför.... ;(

MondayMorning
fre, 2017-03-31 - 23:02

behandlande läkare för A-problematiken inte skulle tveka att skicka en ny remiss om jag inte känner tillit och trygghet dit han har remitterat mig. Vårt mål, mitt och hans, är 100% nykterhet. Det finns i min vårdplan som vi har upprättat tillsammans. Han skulle inte låta mig äventyra detta om jag talar om att jag känner som jag gör.

Men jag ska ge det en chans till :)

AlkoDHyperD
lör, 2017-04-01 - 07:19

Egentligen "får" man inte söka på flera mottagningar samtidigt, men man kan. Jag gjorde det, för att kunna välja den som verkade bäst och för att väntetiden inte skulle bli så lång. Ringde dessutom upp psykologen som kallde mig till förstabesöket för att få en hint om hur hen verkade. Jag har väldigt många dåliga erfarenheter sedan ungdomen och vet att jag blir oerhört provocerad av fel bemötande. När jag pratat med psykologen var jag glad och förväntansfull för hon gav mig intryck av att vara både skärpt och empatisk. En vecka senare fick jsg ksllelse från den andra mottagningen remissen skickats till. Ringde även upp den sjuksköterska (för mig är bara det att en sjuksköterska anses kunna bedöma någonting inom detta område som en förolämpning) som kallat av ren nyfikenhet, för att kunna jämföra lite. Hon lät korkad och sval i bemötandet och jag kunde inte låta bli, trots att jag redan meddelat min avbokning, att ifrågasätta att hon som sjuksköterska skulle göra den första bedömningen. Har du ens kompetens för detta, frågade jag. Snäsande svar varpå jag i luren konstaterade att jag redan fått en tid hos en riktig psykolog och kommer att påbörja en riktig utredning inom kort. Kände ett behov av att låta denna kyliga person få smaka lite på sin egen medicin ?
Men om du vill slippa extra kötid, MM, skulle du ju redan nu kunna be A-läkaren skicka remissen till andra ställen.
Förresten, har du funderat över varför du vill utredas? Är det för att få en föklaring, är det för att få stöd med olika strategier, eller är det för att du funderar på om medicin skulle kunna hjälpa dig?
Jag var redan innan utredningen gjordes övertygad om stt jag hade ADHD, och alla som känner mig sa att jag inte ens behövde utredas, räckte med fem minuter i rummet för att konstatera en dagnos. Jag ville utredas för att få det svart på vitt, men även för att jag verkligen behövde medicinsk hjälp eftersom flera år av terapi och teoretiska kunskaper i mängder försvann när impulsiviteten tog över, och för att paniken fanns oavsett om jag visste vad den handlade om eller ej. Rastlösheten var så fysisk att den var plågsam.
Den psykiater du har träffat lär bli ett problem för dig om det är så att du får ADHD diagnos och vill prova medicin.

MondayMorning
lör, 2017-04-01 - 09:25

Jag har egentligen inga behov att utredas.Om jag har Adhd så har jag en mildare variant där bara vissa drag kan kännas igen.
Om det visar sig att jag har det så skulle jag få svar på väldigt många frågor som jag har undrat över. Jag är ju vuxen och för studier eller liknade så spelar det ingen roll (studietiden är över, eller rättare sagt - jag har aldrig studerat på högskola då jag har i mitt inre känt att det skulle bli för tufft med koncentration, sitta still etc)

Men jag har utvecklat egna strategier för att klara min vardag och allt omkring det. Extremt organisation av allt gör att jag fixar det mesta ändå.

Egentligen 2 anledningar att jag vill göra utredningen:
Den viktigaste frågan i pusslet i min egen alkoholism: Varför?
Och jag vill veta om svaret finns där.
Jag kanske vill byta yrkesbransch och en utredning kan eventuellt hjälpa mig med mer stöd kring detta.

Tror inte att jag skulle tacka ja till gruppsamtal, har inte det behovet. Gillar inte stora grupper.
Strategier att klara av det har jag redan. Tyvärr har det inkluderat att inta stora mängder A mellan varven.
Medicin? Osäker på detta. Jag har ju klarat av hela min livstid utan men om det skulle avstyra det ryck jag
får när jag helt utan impulskontroll går till systembolaget. Ja då får jag överväga det.

Kanske är det så att Campral fungerar väl - man blir lite lugnare av Campral och det är en väldigt "snäll" tablett utan biverkningar.

Vet inte hur många gånger jag har ställt mig frågan efter ett kraftigt återfall med mycket alkohol: Men vad fasiken hände? Varför gjorde jag så här när jag vet konsekvensen av det? Jag har aldrig förstått det. Jag vill ha den där sista pusselbiten.

MondayMorning
lör, 2017-04-01 - 09:38

Getingboet. Igenkänning. Jag har alltid hatat att ha stora middagar hemma med mycket folk. Det är då jag har haft vodka i tvättunnan för att överleva.

Kom på häromdagen varför det värsta jag vet är sällskaps spel med många kring bordet. Koncentrationen, surret, sitta still. Min hjärna kokar över av det. Det är väldigt mycket du skriver som jag kan känna igen mig i på pricken.

AlkoDHyperD
lör, 2017-04-01 - 13:32

Jag klarar att varva ner, känner när jag behöver vila, får några sekunder mellan impuls och handling, den inre rastlösheten och paniken stillar sig, jag sover bättre (redan innan jag fick tilläggsmedicinen) har kontakt med mig själv. Medicinen har hjälpt mig att vara den person jag egentligen är och vill vara. Glädjen, energin, den positiva galenskapen finns kvar medan stollerycken som kommer ur panik och ångest har minskat. Och ja, hade livet varit normalt och inte krisat på alla håll och kanter tror jag min årslånga nykterhet bestått för så fort jag började med medicin kände jag inte längre behov av att radera hårddisken för getingboet gick inte igång av sig själv hela tiden.
Min sårbarhet för att uppleva ensamhet och otillräcklighet finns kvar, men jag har lättare för att jobba med de kvarvarande problemen och ta till mig terapi nu.
Att få en förklaring, MM, är skäl nog. Jag minns själv vilken lättnad jag kände när jag fick diagnosen. Fick en förståelse för mig själv på djupet och kunde se svårigheterna med medkänsla istället för att anklaga mig själv.
Googla på vårdgivare tycker jag, go for it, du är värd ett respektfullt bemötande och du är värd att få den sista pusselbiten!